VEM BETALAR EGENTLIGEN BANKSKATTEN?
Article Read Time
Socialdemokraterna vill beskatta bankernas vinster hårdare. Moderaterna varnar för dyrare bolån. Bankerna säger att kunderna får betala. Men vem får egentligen rätt?
FAKTA FÖRST.
Det låter enkelt.
Om bankerna tjänar mycket pengar kan staten ta ut mer skatt från bankerna. Pengarna går till staten och bankernas vinster blir något mindre.
Men en skatt fungerar inte alltid så enkelt.
Den som betalar in skatten behöver nämligen inte vara samma person som i slutändan bär kostnaden för den.
Och där börjar den verkligt intressanta frågan.
VAD HAR SOCIALDEMOKRATERNA FÖRESLAGIT?
Socialdemokraterna vill införa en tillfällig extra skatt på bankernas räntenetto – i princip skillnaden mellan bankernas ränteintäkter och räntekostnader.
Bakgrunden är de stora vinster som svenska banker gjort samtidigt som många hushåll fått betydligt högre räntekostnader.
S kombinerar bankskatten med åtgärder som enligt partiet ska öka konkurrensen mellan bankerna.
Det politiska argumentet är lätt att förstå:
Bankerna har tjänat mycket pengar. Hushållen har pressats av högre räntor. Därför bör en större del av bankernas vinster gå tillbaka till samhället.
Men sedan kommer invändningen.
MODERATERNA KALLAR DEN ”BOLÅNESKATT”
Moderaterna hävdar att bankerna kommer att föra kostnaden vidare till sina kunder.
Deras räkneexempel säger att ett hushåll med tre miljoner kronor i bolån kan få omkring 7 000 kronor högre räntekostnad per år.
Men här finns en mycket viktig detalj.
Moderaternas beräkning bygger enligt finansminister Elisabeth Svantesson på att hela skattekostnaden övervältras på kunderna.
Det är alltså inte ett konstaterat framtida utfall.
Det är ett antagande.
Och ett ganska långtgående sådant.
MEN SOCIALDEMOKRATERNA KAN INTE HELLER GE NÅGON GARANTI
SVT ställde den centrala frågan till Mikael Damberg:
Kan Socialdemokraterna lova att skatten inte leder till högre bolåneräntor?
Det löftet ville han inte ge.
I stället pekade han på bankernas vinster och på behovet av bättre konkurrens mellan bankerna.
Och det är viktigt.
För det betyder att vi redan här kan sortera bort två alltför enkla påståenden:
”Bankerna kommer betala hela skatten.”
Det vet vi inte.
”Bolånekunderna kommer betala hela skatten.”
Det vet vi inte heller.
BANKERNA HAR FLERA ALTERNATIV
Om en bank får en högre skattekostnad kan den i princip hantera den på flera sätt.
Den kan acceptera lägre vinst.
Den kan minska andra kostnader.
Den kan höja avgifter.
Den kan ge lägre ränta på sparkonton.
Den kan höja räntan på lån.
Eller använda en kombination av allt detta.
Det intressanta är att regeringen själv resonerade på ungefär detta sätt när den nuvarande riskskatten för kreditinstitut förbereddes.
I underlaget konstaterades att skattekostnaden kan hamna i högre priser, lägre övriga kostnader eller lägre avkastning till ägarna – och att utfallet till stor del beror på konkurrensen på marknaden.
Därmed kommer vi till kärnan.
KONKURRENSEN KAN AVGÖRA VEM SOM BETALAR
Tänk dig två helt olika bankmarknader.
På den första finns många banker som slåss intensivt om bolånekunderna.
En bank försöker höja bolåneräntan för att kompensera för skatten.
Kunderna lämnar banken.
Då blir det svårt att föra hela kostnaden vidare.
På den andra marknaden är kunderna trögrörliga, konkurrensen svag och bankbyten besvärliga.
Då kan bankerna ha betydligt större möjlighet att låta kunderna bära en del av kostnaden.
Just konkurrenssituationen pekades också ut som viktig när den svenska riskskatten infördes.
Det betyder att diskussionen om bankskatten egentligen innehåller två frågor:
Hur hög ska skatten på bankerna vara?
och
Hur väl fungerar konkurrensen mellan bankerna?
Den andra frågan kan vara minst lika viktig som den första.
VAD SÄGER FORSKNINGEN?
Här blir saken besvärligare för den politiska debatten.
För det finns inget enkelt facit.
Studier av bankskatter internationellt har enligt SVT kommit fram till olika resultat. I vissa fall har en betydande del av kostnaden förts över på kunderna. I andra studier har effekten på låneräntorna varit liten eller knappt märkbar.
Utformningen av skatten och konkurrensen mellan bankerna påverkar resultatet.
Det gör påståendet att hela skatten automatiskt hamnar på bolånekunderna för starkt.
Men det gör också påståendet att bankerna själva kommer bära hela kostnaden för starkt.
VI HAR REDAN EN BANKSKATT
Det glöms ibland bort i debatten.
Sverige har sedan 2022 en särskild riskskatt för kreditinstitut.
Den nuvarande regeringen har inte avskaffat den. Konstruktionen ändrades från den 1 januari 2026 genom bland annat ett grundavdrag och en justerad skattesats.
Dessutom pågår redan en statlig översyn av beskattningen av banker och andra kreditinstitut.
Utredningen ska bland annat undersöka möjligheten att ersätta den nuvarande riskskatten med en annan bankskatt – och regeringsdirektivet nämner uttryckligen möjligheten att basera en sådan skatt på bankernas räntenetto.
Utredningen ska vara klar den 15 januari 2027.
Det är en intressant detalj i den politiska striden.
För samtidigt som regeringssidan kritiserar Socialdemokraternas förslag utreds alltså redan, på regeringens eget initiativ, en möjlig framtida bankskatt där just räntenettot kan användas som skattebas.
Det betyder inte att regeringens och Socialdemokraternas förslag är samma sak.
Men frågan om beskattning av bankernas räntenetto är knappast någon idé som bara existerar hos oppositionen.
OCH OPPOSITIONEN ÄR INTE ÖVERENS
Det finns ytterligare en komplikation inför valet.
S, V och MP vill införa extra beskattning av bankerna.
Centerpartiet säger nej.
C anser att skatten riskerar att göra situationen sämre och att kostnader kan föras vidare.
Det betyder att även om oppositionen skulle vinna valet finns det ingen självklar majoritet bakom exakt den bankskatt som nu diskuteras.
Det knyter faktiskt direkt an till frågan vi nyss ställde:
Vet du vilken regering du röstar på?
För en sak är ett vallöfte.
En annan är vilken politik som faktiskt kan samla 175 mandat – eller åtminstone tolereras av en majoritet i riksdagen.
SÅ VEM BETALAR EGENTLIGEN?
Det mest korrekta svaret är:
Det vet vi inte ännu.
Men vi vet vilka som kan komma att betala.
Bankernas aktieägare – genom lägre vinster.
Bankernas verksamhet – genom besparingar.
Bolånekunderna – genom högre räntor.
Spararna – genom lägre inlåningsräntor.
Andra kunder – genom högre avgifter.
Och sannolikt kan kostnaden fördelas mellan flera av dessa grupper.
Hur fördelningen faktiskt blir beror framför allt på skattens slutliga konstruktion, bankernas agerande och konkurrensen på bankmarknaden. Det är också därför regeringens tidigare underlag beskriver övervältringen som en empirisk fråga, snarare än något som kan fastställas på förhand.
VIGRANSKAR
Moderaterna har alltså en poäng:
En bankskatt kan föras vidare till kunderna.
Men deras uppmärksammade beräkning förutsätter att hela kostnaden förs vidare. Det är ett antagande, inte ett fastställt resultat.
Socialdemokraterna har också en poäng:
Bankerna kan bära åtminstone en del av kostnaden genom lägre lönsamhet, och konkurrensen påverkar möjligheten att höja priserna.
Men S kan inte lova att bolånekunderna inte påverkas.
Och bankerna?
De har naturligtvis ett ekonomiskt intresse av att argumentera mot en skatt som höjer deras kostnader. Det gör inte deras argument fel – men det gör dem heller inte till en neutral källa för vem som slutligen kommer att betala.
Därför blir vår slutsats betydligt mindre dramatisk än valaffischerna:
Bankskatten betalas juridiskt av bankerna. Den ekonomiska kostnaden kan däremot delas mellan bankernas ägare och kunder. Hur mycket som hamnar var vet ingen innan skattens slutliga konstruktion är känd och bankernas reaktion går att observera.
Det är kanske inte den bästa politiska sloganen.
Men det är vad vi faktiskt vet.
FAKTA FÖRST.
Redaktionen, S, Kling, VIGRANSKAR
