Oppositionen kan vinna valet – men kan den bilda regering?
Oppositionen kan mycket väl få ett övertag i riksdagen den 13 september. Men ett val vinns inte bara i röster och mandat.
Det måste också gå att bilda en regering som faktiskt kan tolereras av riksdagen.
Och där börjar problemen.
Centerpartiet och Vänsterpartiet står i dag så långt ifrån varandra i regeringsfrågan att SVT:s Mats Knutson beskriver situationen som en ”omöjlig ekvation”.
Centerpartiets linje är mycket tydlig: partiet vill se en regering i mitten och säger nej till både SD och V i regeringen. C har till och med sagt att man hellre ser extraval än en regering där Vänsterpartiet ingår.
Vänsterpartiet säger samtidigt motsatsen. I partiets egen valplattform står att om V:s röster behövs för att bilda regering ska V också sitta i regeringen. Partiet säger att det bara kommer stödja eller släppa fram en regering som det självt ingår i.
Där ligger låsningen.
S kan alltså hamna i ett läge där Magdalena Andersson behöver både C:s och V:s mandat för att få ihop ett regeringsunderlag – samtidigt som C vägrar acceptera V i regeringen och V vägrar acceptera en regering där V står utanför.
S hoppas att någon ger sig
SVT:s politikreporter Tomas Nordenskiöld bedömer att det mest sannolika vid en oppositionsseger är att S försöker bilda regering tillsammans med eller i nära samarbete med C och MP. Samtidigt hoppas S att V i slutändan ska släppa sitt krav på ministerposter och acceptera rollen som samarbetsparti.
Men det är långtifrån säkert.
V:s krav är inte bara ett spontant uttalande från Nooshi Dadgostar. Det finns inskrivet i partiets valplattform och bygger på partiets beslut inför valet.
Om V ger upp kravet riskerar partiet därför en intern svekdebatt.
Samma problem finns för Centerpartiet.
C har gjort motståndet mot V i regering till en central del av sin valkampanj och beskriver sitt eget alternativ som en mittenregering utan inflytande från vare sig V eller SD.
Om C efter valet ändå skulle släppa fram V till regeringsmakten skulle också det kunna uppfattas som ett mycket stort löftesbrott.
Och sedan kommer sakpolitiken
Även om regeringsfrågan skulle lösas återstår flera stora konflikter.
Socialdemokraterna vill bland annat bygga ny kärnkraft, medan Miljöpartiet säger nej. S har gått mot en stramare migrationslinje, medan MP vill ha en mer generös politik. C och V står dessutom långt ifrån varandra i frågor om skatter, företagande och ekonomisk politik.
En regering kan alltså först behöva lösa vem som får sitta i den.
Sedan måste samma partier komma överens om vad den ska göra.
Det finns ett tredje alternativ
Centerpartiet försöker därför lansera något annat: en mittenregering.
Partiets förslag är i grunden en regering med S, C, MP och KD, alltså ett blocköverskridande alternativ där både V och SD hålls utanför.
Problemet är att Kristdemokraterna hittills hör hemma på Tidösidan.
För att C:s modell ska bli verklighet måste alltså inte bara oppositionens interna konflikt lösas. Ett parti från dagens regeringsunderlag måste dessutom byta sida.
Det är möjligt.
Men långtifrån självklart.
VIGRANSKAR
Det här är varför valnatten kan bli början – inte slutet – på dramatiken.
En oppositionsseger i mandat räcker inte automatiskt till en fungerande regering.
Magdalena Andersson kan mycket väl få första chansen att bilda regering och samtidigt upptäcka att de partier som gett henne majoriteten inte accepterar varandras villkor.
Då kan Sverige hamna i långa talmansrundor, svåra kompromisser och i yttersta fall till och med diskussioner om extraval.
Så den verkliga frågan inför söndag är inte bara:
Vem vinner valet?
Den är också:
Om oppositionen vinner – vem är beredd att ge upp sitt viktigaste vallöfte för att Sverige faktiskt ska få en regering?
Redaktionen, S, Kling, VIGRANSKAR