Rysslands nya drönare tvingar Ukraina in i en allt dyrare kapplöpning
Article Read Time
Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR
Rysslands drönarkrig förändras snabbt.
De långsamma iranska Shahed-drönarna och deras ryska varianter har under flera år varit ett återkommande inslag i attackerna mot Ukraina. Men nu växer ett nytt problem fram.
Ryssland använder i allt större omfattning jetdrivna Geran-3-drönare.
De är snabbare. De ger luftförsvaret mindre tid att reagera. Och framför allt riskerar de att tvinga Ukraina att använda allt mer avancerade – och dyrare – vapen för att stoppa dem.
Det som på ytan ser ut som en teknisk utveckling av en drönare håller därför på att bli en betydligt större fråga:
Vem har råd att hålla ut längst?
Från hundratals till tusentals
Enligt uppgifterna har användningen av jetdrivna ryska drönare ökat snabbt under sommaren.
I juni ska omkring 350 ha använts.
I augusti uppges antalet ha varit omkring 2 800.
Om siffrorna stämmer är det en dramatisk förändring på bara två månader.
Det verkligt viktiga är därför inte bara att drönarna blivit snabbare.
Det är att Ryssland tycks försöka kombinera högre hastighet med massproduktion.
Det kan förändra förutsättningarna för Ukrainas luftförsvar.
Hastigheten köper Ryssland tid
Geran-3 uppges kunna flyga omkring 500 kilometer i timmen.
Det är betydligt snabbare än de äldre propellerdrivna modeller som Ukraina under flera år har lärt sig att bekämpa.
Skillnaden kan låta teknisk.
Men för luftförsvaret handlar den om minuter.
Ju senare ett inkommande mål upptäcks och ju snabbare det flyger, desto mindre tid finns för att identifiera färdvägen, aktivera luftvärnet och genomföra bekämpningen.
Det gör också improviserade och billigare metoder svårare att använda.
Ett system som fungerade mot en långsam drönare kanske helt enkelt inte hinner med nästa generation.
Ukraina har varit mycket framgångsrikt
Det är samtidigt viktigt att inte dra slutsatsen att Ukrainas luftförsvar har kollapsat.
Tvärtom.
President Volodymyr Zelenskyj har uppgett att Ukraina tidigare under året lyckades skjuta ned omkring 94 procent av de ryska långdistansdrönarna.
Det är en mycket hög siffra.
Men problemet är att historiska framgångar inte automatiskt säger något om hur väl samma system fungerar mot nya typer av mål.
Ukrainsk militär underrättelsetjänst har också efterfrågat nya luftvärnsvapen som bättre kan matcha de jetdrivna drönarnas hastighet.
Det tyder på att utvecklingen redan tvingar fram en förändring.
Den ekonomiska matematiken kan bli avgörande
Här finns krigets kanske viktigaste fråga.
Att skjuta ned en drönare är en sak.
Att göra det billigare än motståndaren kan bygga nästa drönare är en annan.
Om Ryssland kan producera stora mängder relativt billiga drönare medan Ukraina tvingas använda avancerade luftvärnsrobotar blir förhållandet ekonomiskt ogynnsamt.
En luftvärnsrobot kan i vissa system kosta mycket mer än målet den skjuter ned.
Det betyder inte att man låter drönaren passera.
En billig drönare kan förstöra ett kraftverk, en fabrik, ett flygfält eller annan infrastruktur värd mångdubbelt mer.
Men över tusentals attacker blir ekonomin ändå central.
Det är ett utmattningskrig också i kronor och dollar.
Rysslands strategi kan vara att överbelasta systemet
Det är dessutom möjligt att varje drönare inte behöver träffa sitt mål för att vara militärt användbar.
Om hundratals mål samtidigt tvingar Ukraina att aktivera radar, flytta luftvärn, använda robotar och avslöja försvarspositioner har attacken redan skapat problem.
Drönare kan dessutom blandas med kryssningsrobotar och ballistiska robotar.
Då ställs Ukrainas försvar inför ett svårt val:
Vilka mål måste bekämpas först?
Och:
Vilket vapensystem ska användas mot vilket mål?
Ju fler och snabbare drönarna blir, desto svårare blir den ekvationen.
Ukraina behöver ett billigt svar
Det är därför Ukrainas framtida lösning knappast kan vara att skjuta dyra luftvärnsrobotar mot varje rysk drönare.
Landet behöver olika försvarslager.
Elektronisk krigföring.
Billigare jakt- och interceptor-drönare.
Automatiserade kanonsystem.
Mobila luftvärnsgrupper.
Och de dyraste robotsystemen reserverade för de farligaste målen.
Det handlar alltså inte bara om att utveckla ett snabbare vapen.
Det handlar om att skapa ett helt system som kan bekämpa tusentals mål utan att samtidigt tömma förråden.
Ett teknologiskt lopp utan tydlig mållinje
Drönarkriget visar också något större om kriget i Ukraina.
När den ena sidan hittar ett effektivt vapen utvecklar den andra sidan ett motmedel.
Då förändras vapnet.
Sedan förändras motmedlet igen.
Det gäller störsändare, navigationssystem, pansarskydd, sensorer och nu även hastigheten på drönarna.
Det finns därför ingen slutlig teknisk lösning.
Det är en ständig kapplöpning.
VIGRANSKAR
Rubriker om ett nytt ryskt ”supervapen” riskerar att ge fel bild.
Geran-3 gör inte Ukrainas luftförsvar obrukbart.
Men utvecklingen kan vara allvarligare än så på längre sikt.
Ryssland försöker göra sina anfallsvapen snabbare, fler och svårare att bekämpa.
Ukraina måste svara.
Och varje nytt svar kostar pengar, ammunition, teknik och tid.
Därför är den kanske viktigaste frågan inte:
Kan Ukraina skjuta ned den nya drönaren?
Utan:
