EU VILL STOPPA SOCIALA MEDIER FÖR BARN – SKYDD ELLER DIGITAL KONTROLL?

Bevisbördan ska ligga på företagen

Expertpanelens viktigaste princip är att ansvaret inte främst ska läggas på barn eller föräldrar.

Plattformarna ska själva behöva visa att deras tjänster är säkra för barn.

Tills dess rekommenderar rapporten att barn under 13 år inte ska få tillgång till riskfyllda sociala medier inom EU.

Det är ett betydande perspektivskifte.

I dag får familjer ofta själva försöka hantera konsekvenserna av produkter som utformats för maximal användning. EU:s nya linje innebär att företagen först kan behöva bevisa att produkterna är lämpliga innan barn släpps in.

Men även en stark princip kan försvagas i den praktiska lagstiftningen.

Om plattformarna fortsätter använda samma affärsmodell men barnen bara tvingas igenom en identitetskontroll har ansvaret i praktiken inte flyttats särskilt långt.

Hur ska åldern kontrolleras?

Ett förbud fungerar bara om plattformarna kan skilja en tolvåring från en vuxen.

Det är här förslaget blir tekniskt och politiskt känsligt.

EU-kommissionen har redan utvecklat en modell för digital ålderskontroll. Den ska göra det möjligt för en användare att bevisa att en viss åldersgräns är uppnådd utan att lämna ut namn, adress eller exakt födelsedatum till plattformen.

Tekniken kallas ibland en digital mini-plånbok. Den bygger på samma tekniska grund som EU:s kommande digitala identitetsplånbok och ska kunna anpassas för exempelvis gränserna 13 eller 18 år.

I teorin får plattformen bara svaret att användaren är tillräckligt gammal – inte vem personen är.

Det är betydligt mer integritetsskyddande än att skicka ett fotografi av passet direkt till ett socialt medieföretag.

Men systemet väcker fortfarande frågor.

Vem känner till användarens identitet?

Även om plattformen inte får se identiteten måste någon kunna intyga åldern.

Det kan vara en myndighet, en digital identitetstjänst eller en annan godkänd utfärdare.

Därmed uppstår nya beroenden:

• Vem får utfärda åldersbevis?
• Vilka uppgifter sparas?
• Kan olika kontroller kopplas samman?
• Kan staten se vilka tjänster en person försöker använda?
• Vad händer om systemet hackas?
• Kan tekniken senare användas för andra syften?
• Hur hanteras människor som saknar godkänd digital identitet?

EU-kommissionen säger att lösningen ska bygga på anonym åldersverifiering och granskas utifrån integritets- och cybersäkerhetskrav.

Det är ett viktigt skydd.

Men tekniska system ska inte bedömas enbart efter hur de är tänkta att fungera. De måste också bedömas efter hur de kan missbrukas, byggas ut eller kopplas till andra register i framtiden.