TRUMP UTROPADE EN VAPENVILA – MEN VEM HADE EGENTLIGEN SAGT JA?
Article Read Time
Rysslands svar var selektivt
Kremls talesperson Dmitrij Peskov välkomnade Trumps uppmaning till Ukraina att stoppa angreppen mot rysk ekonomisk infrastruktur.
Samtidigt sade han att ryska styrkor fortsatte sina militära operationer över hela Ukraina och skulle fortsätta att göra det.
Det visar den grundläggande obalansen i diskussionen.
Ryssland har ett tydligt intresse av att ukrainska attacker mot raffinaderier och annan energiinfrastruktur upphör. Men Moskvas positiva reaktion på Trumps krav är inte i sig ett löfte att stoppa motsvarande ryska attacker.
En verklig vapenvila måste bygga på ömsesidighet, kontroll och konsekvenser. Annars riskerar den att bli en ensidig begränsning av Ukrainas handlingsutrymme.
Attackerna fortsatte
Samtidigt som energivapenvilan diskuterades fortsatte ryska attacker mot ukrainsk infrastruktur.
Enligt ukrainska myndigheter angreps bland annat järnvägsanläggningar och lok. En rysk drönare träffade också en passagerarbuss i Dnipropetrovskregionen och dödade fem personer, enligt regionala myndigheter och AP.
Ryssland har inte accepterat Ukrainas beskrivning av alla attacker, och enskilda uppgifter från krigszoner kan vara svåra att verifiera oberoende.
Men Kreml har öppet sagt att de ryska operationerna i Ukraina fortsätter.
Det gör tidpunkten för Trumps besked desto mer anmärkningsvärd. En vapenvila presenterades offentligt innan de viktigaste villkoren tycktes vara lösta – och medan kriget fortsatte.
Vem tjänar på beskedet?
Trump kan vinna politiskt på att framställa sig som den ledare som pressar fram fred och lägre energipriser.
Ryssland kan vinna på att ukrainska attacker mot landets raffinaderier upphör, särskilt om Moskva inte samtidigt tvingas till lika långtgående eftergifter.
Ukraina kan vinna om ett verkligt och kontrollerat avtal skyddar landets elförsörjning, transporter och civila befolkning.
Men Kyiv riskerar också att hamna i ett läge där landet offentligt framställs som hindret för fred om det inte accepterar ett otydligt förslag.
Det är en välkänd diplomatisk maktmetod: Först offentliggörs ett genombrott. Därefter läggs ansvaret på den part som kräver garantier och detaljer.
