OPINIONSMÄTNINGARNA

Hur mycket kan vi egentligen lita på dem?

Socialdemokraterna: 30,2 procent.

Moderaterna: 19,7 procent.

Liberalerna: 3,8 procent.

Så kan en opinionsmätning presenteras.

Decimalerna ger ett intryck av exakthet.

Men det finns ett problem.

Ingen opinionsmätning vet exakt hur Sverige skulle rösta i dag.

Undersökningsföretaget har inte frågat Sveriges miljontals väljare.

Man har frågat ett urval.

Utifrån deras svar försöker man uppskatta vad hela väljarkåren tycker.

Det är en vetenskapligt etablerad metod.

Men resultatet är fortfarande en skattning.

Och därför finns det osäkerhet.

Det är särskilt viktigt att förstå inför valet 2026.

För när ett parti befinner sig nära riksdagsspärren kan skillnaden mellan exempelvis:

3,8 procent

och

4,2 procent

se dramatisk ut.

Det ena ligger under spärren.

Det andra över.

Men statistiskt kan skillnaden vara betydligt mindre dramatisk än rubrikerna antyder.

EN MÄTNING ÄR INTE ETT MINIATYRVAL

Det här är grunden.

Anta att ett opinionsinstitut frågar 2 000 personer hur de skulle rösta.

De 2 000 är inte hela Sverige.

De ska representera hela väljarkåren.

Därför måste undersökningen konstrueras så att gruppen så väl som möjligt speglar befolkningen.

Olika institut använder olika metoder för urval, insamling och viktning.

Men problemet är gemensamt:

Frågar man ett urval får man också en statistisk osäkerhet.

SCB beskriver sina egna partisympatimätningar just så. Resultaten är skattningar och måste bedömas tillsammans med felmarginalen.

VAD ÄR FELMARGINALEN?

Det är ett ord vi hör hela tiden.

Men vad betyder det?

Förenklat beskriver felmarginalen den osäkerhet som uppstår därför att man frågar ett urval i stället för hela befolkningen.

Anta att ett parti mäts till:

4,0 procent

Det betyder inte:

”Exakt 4,0 procent av Sveriges väljare stöder partiet.”

Resultatet bör snarare förstås tillsammans med ett intervall runt skattningen.

SCB använder exempelvis 95-procentiga konfidensintervall i sin Partisympatiundersökning. Felmarginalens storlek påverkas bland annat av hur många som svarat och hur stor den skattade andelen är.

Det betyder något mycket viktigt för vår förra granskning om FYRA PROCENT.

3,8 KAN VARA ÖVER FYRA

Vi tar ett illustrativt exempel, inte en aktuell mätning.

Ett institut redovisar:

Parti A: 3,8 procent.

Anta att osäkerhetsintervallet i just den undersökningen sträcker sig från ungefär 3,1 till 4,5 procent.

Då är 3,8 den bästa punktskattningen.

Men undersökningen ger inte statistiskt stöd för påståendet:

”Partiet skulle åka ur riksdagen.”

Det verkliga opinionsstödet kan ligga över fyra procent.

Och samma sak fungerar åt andra hållet.

4,2 KAN VARA UNDER FYRA

Anta att ett annat parti mäts till:

4,2 procent.

Det ser tryggare ut.

Men om osäkerhetsintervallet exempelvis går från 3,5 till 4,9 procent kan undersökningen inte heller slå fast att partiet verkligen befinner sig över riksdagsspärren.

Det här är viktigt:

Felmarginalen ska räknas för den aktuella undersökningen.

Man kan inte sätta samma generella ±-tal på alla opinionsmätningar.

Urvalsstorlek och metod spelar roll.

DÄRFÖR ÄR RUBRIKER SOM ”L ÅKER UR” PROBLEMATISKA

Om en mätning placerar Liberalerna under fyra procent kan man korrekt skriva:

”L ligger under spärren i mätningen.”

Men:

”Liberalerna åker ur riksdagen”

är något annat.

Det vet undersökningen inte.

Först valet avgör det.

Det kan låta som hårklyveri.

Det är det inte.

Det är skillnaden mellan:

vad undersökningen faktiskt visar

och

vad journalisten drar för slutsats av den.

OCH EN FÖRÄNDRING ÄR INTE ALLTID EN FÖRÄNDRING

Här kommer nästa klassiker.

Förra månaden:

Partiet: 18,5 procent

Den här månaden:

Partiet: 19,1 procent

Rubriken blir:

”PARTIET ÖKAR”

Men gör det verkligen det?

Kanske.

Men skillnaden kan också ligga inom den statistiska osäkerheten.

Därför använder seriösa undersökningar begreppet:

statistiskt säkerställd förändring.

Om skillnaden är för liten i förhållande till osäkerheten kan vi inte med tillräcklig säkerhet säga att opinionen faktiskt förändrats.

Ändå är det lätt att göra journalistik av decimalerna.

+0,4

−0,7

+0,3

Det ser ut som politiska rörelser.

Ibland är det mest statistiskt brus.

DET FINNS OCKSÅ SYSTEMATISKA FEL

Och nu blir det ännu viktigare.

Felmarginalen löser inte alla problem.

SCB skiljer mellan slumpmässiga och icke-slumpmässiga fel. Bland de senare finns exempelvis problem som kan uppstå genom svarsbeteende. Ett 95-procentigt konfidensintervall förutsätter också att systematiska fel inte snedvrider resultatet.

Det betyder:

En snygg felmarginal garanterar inte att undersökningen är perfekt.

Om vissa typer av människor är mindre benägna att delta kan urvalet bli skevt.

Därför arbetar instituten med viktningar och andra statistiska metoder.

Men varje sådan modell bygger på metodval.

ALLA MÄTNINGAR MÄTER INTE ENS EXAKT SAMMA SAK

Det här glöms ofta bort.

Frågan kan vara:

”Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?”

Men en undersökning kan också handla om vilket parti människor sympatiserar mest med.

Det är inte nödvändigtvis samma sak.

SCB påpekar uttryckligen att deras partisympatifördelning inte är direkt jämförbar med ett valresultat, bland annat eftersom frågan gäller vilket parti respondenten tycker bäst om. SCB redovisar även röstningssympati – parti man skulle rösta på – separat.

En person kan exempelvis tycka bäst om Liberalerna men planera att rösta på Moderaterna.

Eller tvärtom:

tycka bäst om Moderaterna men stödrösta på Liberalerna.

Precis det fenomen vi beskrev i FYRA PROCENT.

OCH VÄLJARNA KAN ÄNDRA SIG

Det finns ytterligare ett problem som ingen statistisk metod kan trolla bort.

Människor ändrar sig.

En mätning som genomförs i augusti beskriver opinionen när svaren samlades in.

Den är inte en profetia om valdagen.

Mellan mätningen och valet kan det komma:

en ekonomisk kris,

en politisk skandal,

en partiledardebatt,

ett internationellt drama,

ett nytt vallöfte,

eller bara en mycket effektiv valkampanj.

Dessutom finns osäkra väljare.

Opinionsmätningen mäter ett ögonblick.

Valet mäter valdagen.

MEN KAN VI DÅ LITA PÅ OPINIONSMÄTNINGAR?

Ja.

Men bara om vi använder dem till det de faktiskt kan göra.

En enskild opinionsmätning är sällan särskilt intressant på decimalnivå.

Betydligt mer intressant är:

utvecklingen över tid.

Om ett parti mäts till ungefär samma nivå av flera institut under flera månader börjar bilden bli betydligt starkare.

Om flera oberoende mätningar samtidigt visar en rörelse åt samma håll blir det också mer intressant.

Det är skillnaden mellan att fråga:

”Vad visar den här mätningen?”

och:

”Vad visar mätningarna tillsammans?”

TRE SAKER ÄR VIKTIGARE ÄN DECIMALEN

När VIGRANSKAR ser en ny opinionsmätning tycker jag att vi ska ställa tre frågor:

1. Hur stor är osäkerheten?

2. Är förändringen statistiskt säkerställd?

3. Ser vi samma utveckling i andra mätningar?

Först därefter börjar siffrorna bli riktigt intressanta.

ETT BRA EXEMPEL ÄR VALRÖRELSEN 2022

SCB gjorde en särskild metodundersökning inför riksdagsvalet 2022.

Där skattades Moderaterna till 16,3 procent, med en felmarginal på ±1,9 procentenheter.

Valresultatet blev 19,1 procent.

Sverigedemokraterna skattades till 19,0 ±2,0 procent, medan valresultatet blev 20,5 procent.

Liberalerna skattades till 5,5 ±1,2 procent, medan valresultatet blev 4,6 procent.

Det betyder inte att opinionsmätningar är dåliga.

Det visar något annat:

En opinionsundersökning och ett faktiskt val är två olika saker.

DET ÄR SÄRSKILT VIKTIGT VID FYRAPROCENTSSPÄRREN

Och nu knyter vi ihop våra två första delar av VALET UNDER LUPPEN.

Vi konstaterade i förra granskningen att skillnaden mellan:

3,9 procent

och

4,0 procent

kan få enorm betydelse när rösterna faktiskt räknas.

Men i en opinionsundersökning måste vi tänka annorlunda.

Där kan skillnaden mellan:

3,9

och

4,0

vara statistiskt ointressant.

Det är nästan den perfekta illustrationen av varför opinionsmätningar måste läsas försiktigt.

På valdagen kan 0,1 procentenhet förändra politiken.

I en opinionsmätning kan 0,1 procentenhet vara rent brus.

VIGRANSKAR

Opinionsmätningar är inte värdelösa.

Tvärtom.

Rätt använda är de ett av våra bästa verktyg för att förstå hur väljarkåren förändras.

Men de är inte valresultat.

De är inte prognoser skrivna i sten.

Och decimalerna är inte så exakta som de ser ut.

Nästa gång du ser:

PARTIET RASAR!

eller

PARTIET LYFTER!

titta på siffrorna en gång till.

Hur stor var förändringen?

Hur stor är felmarginalen?

Är förändringen statistiskt säkerställd?

Vad visar andra institut?

Och framför allt:

När ett parti mäts till 3,8 procent – vet vi verkligen att det ligger under riksdagsspärren?

Nej.

Vi vet att undersökningens bästa skattning är 3,8 procent.

Det är inte samma sak.

Den skillnaden kan verka liten.

Inför valet 2026 kan den vara avgörande.

EN OPINIONSMÄTNING ÄR EN ÖGONBLICKSBILD – INTE ETT VALRESULTAT.

FAKTA FÖRST.

Redaktionen, S, Kling, VIGRANSKAR