Vem granskar Expo – och varför hamnar nästan alltid högern under luppen?

Expo beskriver sig som en religiöst och partipolitiskt obunden antirasistisk stiftelse, utan hemvist på höger–vänsterskalan. Samtidigt är organisationens uttalade uppdrag att minska inflytandet från rasistiska idéer och organisationer genom granskning, opinionsbildning, utbildning och research.

Det är viktigt att slå fast från början: det finns inget motsägelsefullt i att en organisation har ett tydligt bevakningsområde. En miljöorganisation granskar miljöfrågor. En ekonomiredaktion granskar ekonomi. Expo grundades uttryckligen för att systematiskt granska den organiserade rasistiska miljön, med rötter i kampen mot den växande nazistiska och vit makt-miljön på 1990-talet.

Men just därför uppstår också en legitim fråga:

Vad betyder ”partipolitiskt obunden” när själva bevakningsområdet i praktiken gör att vissa politiska miljöer granskas betydligt mer än andra?

Expo har själva varit tydliga

Det intressanta är att Expo faktiskt har svarat ganska rakt på den frågan tidigare.

På kritik om varför organisationen inte i samma utsträckning granskar antisemitism inom vänsterextrema eller andra miljöer svarade Expo att man motsätter sig all rasism, men att huvudfokus för bevakningen ligger på inhemska högerextrema grupper och organiserad rasism i det nationella spektrat.

Det är alltså inte en slutsats VIGRANSKAR behöver konstruera.

Expo har själva beskrivit sin prioritering.

Och tittar man på Expos nuvarande valbevakning är mönstret tydligt. Där lyfts bland annat granskningar av SD-kandidater, Sverigedemokraternas kampanjer och personer som uttryckt sig om Ryssland.

Men har de granskat Socialdemokrater?

Ja.

Ett tydligt exempel är Omar Mustafa-affären 2013. Expo uppmärksammade att Mustafa, som då valts in i Socialdemokraternas partistyrelse, i sin roll inom Islamiska förbundet hade bjudit in föreläsare som uttryckt grov antisemitism.

Så det vore fel att hävda att Expo aldrig granskar personer med anknytning till Socialdemokraterna.

Men det är inte riktigt den intressanta frågan.

Den intressanta frågan är omfattningen och systematiken.

Expo har under årtionden byggt databaser, kartlagt nätverk, analyserat ekonomiska flöden och följt organisationer inom den högerextrema och nationalistiska miljön. Ett exempel är deras återkommande kartläggning av den så kallade rasideologiska miljön och dess aktiviteter.

Det finns inte någon jämförbar systematisk Expo-bevakning av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller vänsterextrema miljöer.

Och det är i grunden logiskt.

Det är inte det Expo skapades för att göra.

Problemet börjar när specialbevakning uppfattas som allmän neutralitet

Här finns den journalistiskt intressanta punkten.

En organisation kan vara partipolitiskt obunden och samtidigt ha ett bevakningsområde som huvudsakligen träffar en viss del av det politiska landskapet.

De två sakerna är inte samma sak.

Men för läsaren kan de lätt flyta ihop.

När Expo publicerar en granskning av Sverigedemokraterna kan den därför uppfattas som om den kommer från en aktör som granskar hela politiken med samma intensitet.

Det gör den inte.

Expo har ett tydligt specialområde.

Och det är just därför medier som återpublicerar eller bygger vidare på Expos uppgifter borde vara extra noggranna med att förklara vad Expo är, vad organisationen bevakar och vilket uppdrag den själv säger sig ha.

Ingen anledning att avfärda – men all anledning att granska

Att Expo har ett tydligt fokus betyder inte att deras journalistik är fel.

En granskning står eller faller i slutändan på sitt material.

Finns dokument?

Finns verifierbara uppgifter?

Har den utpekade fått svara?

Håller slutsatserna för oberoende kontroll?

Det är de frågorna som bör avgöra trovärdigheten – inte om Expo står till höger eller vänster.

Men samma princip måste fungera åt båda håll.

Expos material ska inte avfärdas bara därför att organisationen har ett ideologiskt formulerat antirasistiskt uppdrag.

Men det ska heller inte automatiskt ges myndighetsliknande auktoritet bara därför att det publicerats av Expo.

Och då kommer vi tillbaka till SD-affären

Det är här den senaste granskningen blir särskilt intressant.

Expo har publicerat mycket allvarliga uppgifter om personer nära Sverigedemokraternas politiska ledning. Därefter har både Socialdemokrater och Moderater reagerat kraftigt och säkerhetsfrågan har fått stort genomslag mitt under valrörelsen.

Då är det rimligt att ställa två frågor samtidigt:

Är Expos uppgifter korrekta?

Och:

Hade samma metod, resurser och intensitet använts om motsvarande misstankar hade funnits kring en högt placerad person inom ett annat stort parti?

Den andra frågan bevisar ingenting om den första.

Men den är ändå relevant.

VIGRANSKAR

Expo säger själva att deras huvudsakliga fokus ligger på högerextremism och organiserad rasism i det nationella spektrat.

Det är ett legitimt journalistiskt val.

Men då bör också allmänheten veta det.

För partipolitisk obundenhet betyder inte att alla politiska miljöer granskas lika mycket.

Och kanske är det den viktigaste frågan bakom hela diskussionen:

När en organisation får stor makt att sätta dagordningen i en valrörelse – vem granskar då själva granskaren?

VIGRANSKAR
Fakta • Frågor • Perspektiv