Brandväggen spricker? BSW öppnar för samtal med AfD
Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR
Efter AfD:s stora seger i Sachsen-Anhalt har den tyska regeringsfrågan blivit betydligt mer konkret. AfD fick 43,8 procent av rösterna och blev klart största parti, men stannade på 39 av 83 mandat och saknar därmed egen majoritet.
Nu har BSW tagit ett steg som skiljer partiet från CDU, SPD, De gröna och Die Linke.
BSW:s regionala ledning har enhälligt beslutat att tacka ja till AfD:s erbjudande om samtal om möjlig politisk samverkan. De övriga fyra partierna har sagt nej till AfD:s invit. Enligt BSW ska samtalen bland annat handla om energi, utbildning och så kallad fredspolitik.
Det betyder inte att en AfD–BSW-regering är beslutad.
Tvärtom säger BSW fortfarande att partiet inte går in i koalitionsförhandlingar med AfD. BSW:s Claudia Wittig har sagt att man vill tala om konkreta projekt och föredrar en modell med skiftande majoriteter framför en traditionell koalition.
Men politiskt är steget ändå betydelsefullt.
Brandväggen har hittills varit tydlig
Den så kallade Brandmauer har varit principen att etablerade tyska partier inte samarbetar med AfD.
Efter valet håller CDU, SPD, De gröna och Die Linke fast vid den linjen i Sachsen-Anhalt.
BSW gör inte det.
Partiets nye gruppledare Thomas Schulze uttrycker saken mycket tydligt:
“För oss finns ingen brandvägg.”
BSW säger att man tänker tala med alla partier och bedöma förslag utifrån innehållet.
Det är där utvecklingen blir intressant.
En brandvägg behöver nämligen inte falla genom att någon plötsligt bildar regering med AfD.
Den kan börja försvagas genom något betydligt mindre dramatiskt:
samtal, gemensamma sakfrågor och återkommande parlamentariska majoriteter.
AfD och BSW har faktiskt gemensamma frågor
En genomgång från MDR visar att partierna har flera politiska överlappningar.
Bland annat finns likheter inom energi, Rysslandspolitik, säkerhet, mediepolitik och vissa delar av migrationspolitiken. Exempel som nämns är fler poliser, mer resurser till räddningstjänst och en mer kritisk syn på delar av författningsskyddets verksamhet.
Samtidigt finns stora skillnader.
BSW:s federala ledning har själv betonat att partierna inte står nära varandra på många områden. Medordföranden Amira Mohamed Ali har sagt att hon ser få breda gemensamma politiska beröringspunkter och att BSW främst kan tänka sig samarbete i enskilda sakfrågor.
Det är alltså viktigt att skilja mellan tre helt olika saker:
samtal,
sakpolitiskt samarbete,
och regeringssamarbete.
Just nu har BSW endast öppnat dörren till det första och möjligen det andra.
Men matematiken förändrar allt
Problemet för de andra partierna är mandatfördelningen.
AfD är bara några mandat från egen majoritet.
BSW har tillräckligt många mandat för att tillsammans med AfD skapa en parlamentarisk majoritet. Det gör ett relativt litet parti till en möjlig maktfaktor långt större än dess röstandel antyder.
Det innebär också att BSW kan välja mellan flera roller.
Partiet kan försöka hålla både AfD och CDU på avstånd.
Det kan stödja en expert- eller minoritetsregering.
Det kan förhandla fram stöd för egna förslag från fall till fall.
Eller så kan relationen till AfD stegvis bli närmare.
Ingen vet ännu vilken väg partiet väljer.
AfD vill däremot ha ministerpresidentposten
AfD:s ledning har gjort klart att partiet betraktar valresultatet som ett mandat att leda Sachsen-Anhalt.
Partiledaren Tino Chrupalla har avvisat BSW:s idé om en partipolitiskt obunden ministerpresident och sagt att AfD:s kandidat Ulrich Siegmund ska vara regeringschef.
Där finns alltså redan en tydlig konflikt.
BSW vill hålla regeringsfrågan öppen.
AfD vill omvandla valframgången till faktisk regeringsmakt.
Det gör de kommande samtalen betydligt mer än symboliska.
VIGRANSKAR
Det är för tidigt att säga att Tysklands brandvägg mot AfD har fallit.
Men något har förändrats.
Ett parti som sitter i delstatsparlamentet säger öppet att AfD inte ska behandlas som ett parti man vägrar tala med.
Det kan låta som en liten förändring.
I tysk politik är den inte liten.
Om BSW och AfD börjar hitta gemensamma majoriteter i konkreta frågor kan det etablera en ny politisk praxis: AfD kan få inflytande utan att först bli accepterat som formell koalitionspartner.
Då uppstår den större frågan:
Är det verkligen en brandvägg om partierna står på varsin sida – men börjar öppna dörrar mellan sig?
Och om den dörren öppnas i Sachsen-Anhalt kan nästa fråga snart bli betydligt större:
Är detta början på slutet för den politiska isoleringen av AfD i hela Tyskland?