DNA placerar honom på mordplatsen – men bevisar det medhjälp till mord?
Article Read Time
Jag tycker att GW:s invändning är juridiskt intressant och absolut inte orimlig – men jag skulle inte gå så långt som att säga att domen säkert faller i hovrätten.
Ångermanlands tingsrätt säger själv att ingen enskild bevisning räcker för att visa att mannen var gärningsman, men att den samlade bevisningen ändå gör att han åtminstone ska dömas för medhjälp till båda morden. Domstolen lyfter särskilt DNA på ett av offren och i hennes handväska, tillsammans med omständigheterna på platsen.
Det som gör domen ovanlig är just detta: rätten säger alltså inte att den vet exakt vad mannen gjorde, vem som utförde själva morden eller exakt hur medhjälpen gick till – men anser ändå att bevisningen utesluter någon annan rimlig förklaring än att han varit delaktig.
Där tycker jag att GW träffar en central punkt: när åklagarsidan bygger på indicier måste beviskedjan vara så stark att rimliga alternativa förklaringar faller bort. Om mannens berättelse är osann på vissa punkter räcker inte det i sig för en fällande morddom. Att en misstänkt ljuger kan vara belastande, men det ersätter inte bevisning om själva brottsdeltagandet.
Däremot är jag mindre övertygad av GW:s argument att det är “mycket ovanligt” att en tidigare ostraffad 24-åring debuterar med ett sådant våldsbrott. Det kan vara statistiskt relevant, men det säger ganska lite om skuld i det enskilda fallet. En person blir inte mindre skyldig juridiskt bara för att gärningen är atypisk för hans bakgrund.
Det verkligt besvärliga för försvaret är DNA:t. Mannen medger också att han varit på platsen och hanterat kvinnan och hennes handväska. Då måste hans alternativa förklaring hålla ihop väldigt väl. Tingsrätten ansåg att den inte gjorde det.
Så jag skulle väga det så här:
Det som talar för tingsrättsdomen: stark fysisk koppling till brottsplatsen och ett offer, en berättelse som rätten inte accepterar samt omständigheter som enligt rätten tillsammans pekar på delaktighet.
Det som talar för GW:s kritik: det verkar fortfarande finnas oklarheter om exakt gärningsförlopp, möjliga ytterligare gärningsmän och exakt vilken medhjälpshandling mannen faktiskt utfört.
Och just medhjälpen tror jag blir den känsligaste punkten i hovrätten. Det räcker inte att visa att någon var på platsen eller betedde sig misstänkt efteråt. För medhjälp till mord måste åklagaren kunna knyta personen till ett främjande av själva brottet och visa det med tillräcklig säkerhet.
Min bedömning blir därför:
GW kan mycket väl få rätt om att hovrätten blir mer skeptisk. Men det finns för lite offentligt material för att säga att domen kommer att undanröjas.
VIGRANSKAR
