Mängdrabatten blev valspurtsfrågan – men vad vill partierna egentligen ändra?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Mängdrabatten har blivit en av de hetaste kriminalpolitiska frågorna precis före valet.

På ytan låter konflikten enkel:

Regeringen säger att rabatten ska bort.

Oppositionen säger nej.

Men när man tittar närmare är bilden betydligt mer komplicerad.

Regeringens förslag innebär att dagens mängdrabatt avskaffas och att varje ytterligare brott ska få större betydelse för det samlade straffet. Straffvärdet ska som huvudregel läggas ihop och domstolen därefter göra en proportionalitetsbedömning.

Problemet är att reformen kräver betydligt fler fängelseplatser. Kriminalvården har enligt SVT bedömt att tillräcklig kapacitet inte finns förrän tidigast omkring 2040. Därför saknar reformen ännu ett konkret startdatum.

Det är här Socialdemokraternas kritik kommer in.

S säger inte att mängdrabatten ska behållas. Tvärtom vill partiet också avskaffa den, men börja mer begränsat — först med sexualbrott och därefter andra allvarliga våldsbrott. Argumentet är att deras modell kan genomföras snabbare eftersom den kräver färre nya fängelseplatser.

Centerpartiet har en liknande invändning. C säger att partiet vill slopa mängdrabatten, men att en reform måste gå att verkställa i praktiken och att regeringens modell saknar en fungerande plan för kapaciteten.

Det betyder att valbråket egentligen inte står mellan:

”slopa mängdrabatten” och ”behåll mängdrabatten”.

Det handlar mer om:

hur snabbt den kan slopas, för vilka brott och om kriminalvården klarar följderna.

Det gör också anklagelserna mellan Ulf Kristersson och Magdalena Andersson intressanta.

Kristersson har anklagat S för att inte stå upp för brottsoffren och för att säga nej till att avskaffa mängdrabatten.

Andersson svarar att regeringen vilseleder väljarna eftersom reformen saknar ett realistiskt startdatum.

Båda beskriver alltså delar av verkligheten.

Regeringen har drivit igenom beslutet om en bredare avveckling.

S har samtidigt ett eget förslag om att börja avskaffa rabatten för vissa allvarliga brott.

Och den praktiska flaskhalsen är fängelserna.

VIGRANSKAR

Den mest intressanta frågan är därför kanske inte vem som ”vill vara hårdast mot brotten”.

Den är:

Vad är värdet av en straffskärpning om staten inte har plats att verkställa den?

Och om oppositionens modell går snabbare men omfattar färre brott:

är det då bättre att göra lite nu än mycket senare?

Det är där valfrågan egentligen ligger.