Indien vill ha BRICS – men inte Kinas BRICS

Article Read Time
Posten har 1012 ord . och har 6106 Karaktärer. 3 minuters lästid

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

BRICS växer.

Fler länder har anslutit sig. Gruppen väger allt tyngre ekonomiskt och politiskt. Och när ledarna nu samlas i New Delhi står Indien i centrum.

Men bakom bilderna av Narendra Modi, Xi Jinping och Vladimir Putin finns en betydligt mer komplicerad verklighet.

Indien vill stärka BRICS.

Men Indien vill inte att BRICS ska bli ett kinesiskt projekt.

Det är den balansgång som kan avgöra gruppens framtid.

Indien vill ha större inflytande – inte ett nytt block mot väst

New Delhis linje är tydlig.

Indien vill använda BRICS för att ge utvecklingsländer större inflytande och driva reformer av institutioner som FN, IMF och Världsbanken. Samtidigt vill landet utveckla handeln mellan medlemsländerna och göra det enklare att använda nationella valutor.

Men Indien försöker samtidigt undvika att BRICS utvecklas till en uttalat västfientlig organisation.

DW beskriver detta som en indisk ”America Plus”-strategi: starkare band med Ryssland och Kina, utan att relationerna till USA och väst överges.

Det säger mycket om varför BRICS är svårare att förstå än vad namnet antyder.

Det är inte ett nytt NATO.

Det är inte heller någon politisk union.

Det är ett samarbete mellan länder som i många frågor vill helt olika saker.

Indien behöver väst

Det är en central del av Indiens kalkyl.

Landet har långvariga band till Ryssland och försöker förbättra relationerna med Kina.

Men samtidigt är Indien fortfarande beroende av väst för kapital, teknologi, marknader och delar av sin säkerhetspolitik.

Att göra BRICS till ett rent antiamerikanskt eller anti-europeiskt projekt skulle därför kunna skada Indiens egna intressen.

New Delhi vill snarare kunna samarbeta åt flera håll samtidigt.

Det är strategisk autonomi.

Indien vill inte tvingas välja.

Kina är både partner och konkurrent

Det största problemet för Indien finns samtidigt inne i BRICS.

Kina.

Relationen mellan de två asiatiska stormakterna har förbättrats något efter år av spänningar. Flygtrafik har återupptagits, vissa visumrestriktioner har lättats och ett gränspatrullavtal har minskat en del av den militära spänningen.

Men motsättningarna finns kvar.

Gränsen är fortfarande starkt militariserad.

Handelsproblemen är stora.

Och Indien har ett handelsunderskott mot Kina på över 112 miljarder dollar enligt uppgifterna i DW:s genomgång.

Det betyder att Indien samtidigt samarbetar med Kina och försöker begränsa Kinas inflytande.

Det är därför frågan om vem som sätter riktningen för BRICS blir så viktig.

Ett större BRICS har blivit svårare att hålla ihop

BRICS har vuxit från fem ursprungliga medlemmar till elva.

På papperet innebär det större ekonomisk och politisk tyngd.

Men expansionen har också gjort gruppen mer splittrad.

Medlemmarna har mycket olika relationer till USA.

De står på olika sidor i flera internationella konflikter.

Och deras säkerhetspolitiska intressen kan vara direkt motsatta.

Ett tydligt exempel kom tidigare i år när BRICS-ländernas utrikesministrar inte lyckades enas om ett gemensamt uttalande om krisen i Mellanöstern. Indien fick i stället utfärda ett eget ordförandeuttalande.

Det visar begränsningen ganska tydligt.

BRICS kan vara stort.

Men storlek är inte samma sak som enighet.

Ingen gemensam front mot dollarn

En annan fråga som ofta omges av stora rubriker är dollarn.

BRICS-länderna diskuterar ökad användning av nationella valutor och enklare betalningar mellan medlemsländerna.

Men Indien har varit noga med att inte beskriva detta som ett projekt för att ersätta den amerikanska dollarn.

Inte heller driver New Delhi på för någon gemensam BRICS-valuta.

Det är betydelsefullt.

För om BRICS skulle utvecklas till ett ekonomiskt block vars uttryckliga mål är att utmana USA:s finansiella system skulle det förändra gruppens karaktär.

Det är precis den utvecklingen Indien försöker undvika.

Putin och Xi vill något annat

Ryssland har starka skäl att vilja minska västvärldens ekonomiska inflytande.

Landet är utsatt för omfattande sanktioner och har därför mycket att vinna på alternativa handels- och betalningssystem.

Kina har i sin tur ambitionen att öka sitt globala ekonomiska och politiska inflytande.

För båda länderna kan ett starkare BRICS därför fungera som ett verktyg för att minska västs dominans.

Indien ser möjligheten.

Men också risken.

Om BRICS blir för starkt förknippat med Peking och Moskva riskerar Indien att hamna i ett block landet egentligen inte vill tillhöra.

Det är därför Modi balanserar

När Modi tar emot Xi och Putin i New Delhi handlar mötet därför om mer än symbolik.

Indien vill visa att landet är en stormakt som kan tala med alla.

USA.

Europa.

Ryssland.

Kina.

Och det globala syd.

Men ju hårdare motsättningarna mellan stormakterna blir, desto svårare blir den positionen att behålla. DW:s genomgång pekar också på att ett mer västfientligt BRICS skulle kunna sätta Indien under ökande press.

VIGRANSKAR

BRICS beskrivs ibland som början på en helt ny världsordning.

Det är för enkelt.

Gruppen är utan tvekan betydelsefull.

Den omfattar några av världens största ekonomier och en mycket stor del av världens befolkning.

Men den saknar fortfarande något avgörande:

en gemensam strategisk riktning.

Ryssland vill bryta västs ekonomiska makt.

Kina vill öka sitt globala inflytande.

Indien vill ha större handlingsfrihet.

Och flera andra BRICS-länder vill framför allt få större inflytande i det internationella system som redan finns.

Det är mycket olika ambitioner.

Därför kan BRICS samtidigt bli starkare och mer splittrat.

Och mitt i detta står Indien med en svår uppgift:

att bygga upp BRICS utan att låta Kina ta över det.

Indien vill ha BRICS – men inte Kinas BRICS