C öppnar för V-inflytande – men vill hålla partiet utanför regeringen
Alternativ ett: S, C och MP regerar
Det första alternativet är en koalitionsregering bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet.
De tre partierna har inte egen majoritet. Regeringen skulle därför behöva Vänsterpartiets röster för att få igenom budgeten och undvika att fällas av riksdagen.
Enligt C-källan skulle detta kräva ett politiskt avtal med V. Partiet skulle även kunna få politiska tjänstemän placerade i Regeringskansliet.
Modellen liknar i viss utsträckning Tidösamarbetet.
Under den avgående mandatperioden har Sverigedemokraterna stått utanför regeringen men haft tjänstemän i ett samordningskansli och fått betydande inflytande över regeringens politik.
Ett liknande arrangemang med Vänsterpartiet skulle kunna ge partiet insyn, möjlighet att följa förhandlingarna och påverkan över reformer – utan att V-ledaren eller andra partiföreträdare blir ministrar.
Det skulle göra det möjligt för Centerpartiet att säga att dess löfte har hållits: V ingår inte i regeringen.
Men för väljarna kan skillnaden mellan formell regeringsmedverkan och ett omfattande avtal med egna politiska tjänstemän framstå som mindre betydande.
Alternativ två: Socialdemokraterna regerar ensamma
Det andra alternativet är en ren socialdemokratisk minoritetsregering.
C, V och MP skulle då alla stå utanför regeringen men släppa fram Magdalena Andersson och förhandla om budgetar och politiska reformer.
Det kan på papperet minska konflikterna om ministerposter. Inget av de tre mindre partierna behöver acceptera att ett annat litet parti får större status genom att ingå i regeringen.
Men lösningen flyttar bara konflikten.
En ensam S-regering skulle vara helt beroende av att tre ideologiskt olika partier återkommande accepterar dess politik. Varje budget kan kräva nya uppgörelser om skatter, välfärd, arbetsmarknad, klimat och företagande.
Regeringen skulle kunna tillträda utan en majoritet bakom sig – men den kan inte regera långsiktigt utan ett stabilt avtal.