C öppnar för V-inflytande – men vill hålla partiet utanför regeringen
Den centerpartistiska röda linjen flyttas
Centerpartiets uttalade gräns har varit att Vänsterpartiet inte ska ingå i regeringen.
Den nya källuppgiften visar hur en sådan gräns kan upprätthållas formellt men förändras i praktiken.
V skulle inte få ministerposter, men kan få:
- ett skriftligt politiskt avtal
- förhandlingsrätt i centrala sakfrågor
- inflytande över statsbudgeten
- politiska tjänstemän i Regeringskansliet
- möjlighet att stoppa förslag genom att hota att dra tillbaka sitt stöd.
Det är politiskt inflytande, även om partiet står utanför regeringen.
C-källans uttalande är därför viktigt: ”Alla centerpartister har räknat ut att V kommer att få ett visst inflytande.”
Det markerar en förflyttning från frågan om V ska få inflytande till frågan hur mycket inflytande C kan acceptera.
Ett vänsterpartistiskt Tidöavtal?
Jämförelsen med Tidöavtalet är ofrånkomlig, men konstruktionerna behöver inte bli identiska.
SD:s inflytande byggde på ett omfattande skriftligt avtal med specificerade reformområden och organiserad samordning i Regeringskansliet. Partiet kunde påverka centrala delar av politiken utan att inneha ministerposter.
Om V får egna politiska tjänstemän och ett formaliserat avtal uppstår samma principiella fråga:
Vem bär ansvaret när ett parti påverkar regeringens beslut men inte kan ställas till svars för departementens arbete?
Partiet kan ta åt sig äran för populära reformer och samtidigt hävda att det inte ansvarar för impopulära kompromisser. Regeringspartierna kan i sin tur skylla svåra beslut på stödpartiet.
Det riskerar att göra makten mindre tydlig för väljarna.
En avgörande fråga blir därför om ett eventuellt avtal offentliggörs i sin helhet och om partiernas roller redovisas öppet.