Naziströster på elitskolan – var det verkligen bara ett skämt?
Article Read Time
Klistermärkena riskerar att bli ett sidospår
Skolledningen uppmanar samtidigt föräldrarna att kontrollera om det finns politiska klistermärken på barnens skoldatorer och att ta bort dem.
Enligt Martin Malmberg handlar det inte om symboler från NMR eller andra extremistorganisationer. Det rör sig i stället om mer etablerade partipolitiska budskap där ett parti nedvärderar ett annat. Skolan tillåter inga klistermärken på datorerna, oavsett innehåll.
Att skolans egendom ska hållas fri från klistermärken är i sig okontroversiellt.
Men klistermärkesfrågan får inte förväxlas med kärnan i händelsen. En ren datorkåpa ger ingen garanti mot politisk extremism, grupptryck eller historielöshet.
Det som behöver undersökas sitter inte främst på datorerna – utan i elevernas förståelse av vad de gjorde och varför.
Kungabarnen förändrar inte sakfrågan
Campus Manilla beskrivs ofta som kungabarnens eller elitens skola. Prinsessan Estelle går på högstadiet, och skolan har barn till flera välkända personer inom näringsliv, kultur och offentlighet.
Det förklarar det stora medieintresset, men bör inte styra bedömningen av händelsen.
Vilka enskilda barn som går på skolan saknar betydelse för ansvarsfrågan. Minderåriga ska inte göras ansvariga för andra elevers handlingar och kunglig närvaro gör varken händelsen mer eller mindre allvarlig.
Det relevanta är att detta inträffade på en skola med resurser, politiska debatter och uttalade ambitioner att förbereda eleverna för demokratiskt deltagande.
Om kunskapen ändå inte räckte visar det att problemet knappast kan avfärdas som något som bara förekommer i socialt utsatta miljöer eller på skolor med små resurser.
