Vita huset gör utvisningar till underhållning – med Zara Larssons musik
En låt om samhörighet fick motsatt budskap
Enligt Larsson handlar ”Midnight Sun” om samhörighet med naturen, universum och andra människor.
I Vita husets video används låten till motsatsen: människor delas upp mellan dem som får stanna och dem som ska gripas och föras bort.
Larsson framhåller att skillnaden mellan henne själv och människorna i videon till stor del handlar om tur – att hon föddes i Sverige och fick andra förutsättningar.
– Jag förstår bara inte hur det skulle kunna vara det värsta i världen att vara en papperslös migrant, säger hon.
Hon avslutar kritiken betydligt hårdare:
– Ni är bara sådana jävla losers.
Reaktionen är personlig och politisk. Men den handlar också om en artists begränsade kontroll över vilket sammanhang hennes verk placeras i.
En låt kan skrivas med ett budskap om gemenskap och ändå användas för att förstärka ett statligt budskap som upphovspersonen tar avstånd från.
ICE-ingripanden förpackas som Tiktok-innehåll
Vita husets video bör inte betraktas som en neutral dokumentation av myndighetsarbete.
Musiken, klippningen och ordleken är valda för att skapa en känslomässig och delningsvänlig berättelse. Gripanden görs till kort underhållningsinnehåll anpassat för sociala medier.
Det förändrar hur statens maktutövning framställs.
I en traditionell myndighetsrapport skulle frågor om rättssäkerhet, verkställighet och individuella omständigheter behöva beskrivas. I ett snabbt Tiktok-klipp reduceras samma ingripanden till rytm, slagord och visuell bekräftelse för dem som redan stöder politiken.
Människorna som grips blir rekvisita i regeringens kommunikation.
Vita huset visar därmed inte enbart vad administrationen gör. Det producerar en särskild känsla kring handlingen: effektivitet, triumf och ett slags hånfull underhållning.
Det är detta som gör videon politiskt betydelsefull.
Zara Larsson är inte den första
Vita huset har tidigare använt musik från bland andra Bad Bunny och Drake i filmer som marknadsfört Trumps utvisningspolitik.
I ett klipp användes Bad Bunnys musik över bilder av ICE-gripanden. Ett annat använde en låt av Drake tillsammans med budskapet att människor som vistas olagligt i landet ska skickas ”hem”.
Bad Bunny har själv kritiserat ICE och sagt att migranter inte ska beskrivas som djur eller främlingar utan som människor.
Valet av hans musik skapade därför samma grundläggande konflikt som i Zara Larssons fall: administrationen använder verk från artister som står långt från det politiska budskap som klippen förmedlar.
Det kan knappast betraktas som ett olycksfall.
Musiken hämtas från artister med stora, internationella och ofta unga publiker. Genom att använda deras låtar kan Vita huset göra ett hårt politiskt budskap mer bekant, viralt och kulturellt relevant.
Artisternas popularitet blir en resurs i regeringens kommunikation – även när artisterna protesterar.