När valförlust blir valmisstro – SD-toppen ifrågasätter fria val utan bevis

95 procent är inte bevis för ett ofritt val

I valdistriktet Rosengård centrum fick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans 95,2 procent av rösterna.

Det är en anmärkningsvärt stor dominans. Den är relevant att undersöka och förklara.

Men siffran visar endast hur de avgivna rösterna fördelades. Den visar inte:

• om någon väljare tvingades rösta på ett visst sätt
• om valhemligheten bröts
• om röster köptes
• om röster räknades fel
• om obehöriga deltog
• om religiösa eller etniska nätverk styrde väljarnas val
• om någon myndighet eller valförrättare manipulerade resultatet.

För att belägga något av detta krävs vittnesmål, dokumentation, incidentrapporter eller andra konkreta uppgifter.

Ett högt procenttal räcker inte.

Samma logik används inte i Djursholm

I Södra Djursholm fick Tidöpartierna tillsammans 88,1 procent.

Tobias Andersson anser inte att det resultatet är jämförbart. Han hävdar att väljare i Djursholm inte har gått till en kyrka och fått instruktioner om hur deras grupp förväntas rösta.

Men någon dokumentation för att motsvarande instruktioner har lämnats i Rosengård presenterar han inte.

Resonemanget bygger därför på två olika beviskrav.

När välbärgade väljare i Djursholm röstar likartat förklaras det med gemensamma ekonomiska intressen, värderingar och politiska preferenser.

När väljare i ett invandrartätt område röstar likartat väcks misstankar om gruppstyrning och ofria val.

Bostadsområden är socialt och ekonomiskt segregerade. Människor med liknande inkomster, utbildning, boendesituation och erfarenheter bor ofta nära varandra. Det kan skapa starka lokala valmönster utan att någon väljare har tvingats eller instruerats.

Den förklaringen måste prövas innan extraordinära anklagelser framförs.

Vad betyder ett fritt val?

Ett fritt val innebär inte att varje parti måste få ungefär lika många röster i varje valdistrikt.

Det handlar bland annat om att:

• väljaren själv får välja parti
• röstningen är hemlig
• röstberättigade kan delta utan otillbörliga hinder
• partier kan bedriva valrörelse
• rösterna räknas korrekt och öppet
• resultatet kan kontrolleras och överklagas
• hot, mutor och tvång motverkas.

Politisk mobilisering är däremot en normal del av demokratin.

Partier, fackföreningar, företagare, religiösa samfund, miljörörelser och lokala föreningar försöker alla få människor att rösta. De kan rekommendera partier och argumentera för att vissa valresultat gynnar den egna gruppen.

Det blir ett demokratiskt problem om mobiliseringen övergår i hot, kontroll av valhemligheten, röstköp eller andra otillbörliga metoder.

Den gränsen kan inte fastställas genom att enbart titta på valresultatet.