En internationell nedrustningslinje – när Sverige bytte bombplaner mot diplomati

Sverige gick från att i hemlighet undersöka en egen atombomb till att bli en av världens tydligaste röster för kärnvapennedrustning. Men när Sverige nu omfattas av Natos kärnvapenstrategi uppstår en svår fråga: går det att kräva nedrustning av andra och samtidigt bygga sin egen säkerhet på deras vapen?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

När Sverige undertecknade icke-spridningsavtalet 1968 markerade det slutet för drömmen om en svensk atombomb.

Sverige åtog sig att inte tillverka eller skaffa kärnvapen. I stället började landet bygga en ny internationell identitet – som medlare, kritiker av kärnvapenmakterna och förespråkare för kontrollerad nedrustning.

Det var ett av de största säkerhetspolitiska skiftena i modern svensk historia.

Landet som hade studerat plutoniumframställning, kärnladdningar och militära mål skulle nu försöka övertyga stormakterna om att minska sina arsenaler.

Ett avtal med en inbyggd konflikt

Icke-spridningsavtalet, NPT, bygger på tre grundläggande delar:

• Länder utan kärnvapen avstår från att skaffa dem.
• Kärnvapenstaterna förbinder sig att arbeta för nedrustning.
• Alla medlemsländer behåller rätten till fredlig kärnenergi under internationell kontroll.

Avtalet öppnades för undertecknande 1968 och trädde i kraft 1970. Det är fortfarande det centrala internationella regelverket för att hindra fler stater från att skaffa kärnvapen. Main Page

Men avtalet skapade också en hierarki.

De stater som hade tillverkat och provsprängt kärnvapen före 1967 erkändes som kärnvapenstater. Övriga länder förväntades avstå – mot löftet att kärnvapenmakterna skulle förhandla om nedrustning.

Sverige accepterade icke-spridningen men började samtidigt kritisera att stormakternas nedrustningslöften gick för långsamt.

Alva Myrdal utmanade kärnvapenmakterna

Alva Myrdal blev den mest kända företrädaren för den svenska linjen.

Som diplomat, statsråd och ledare för den svenska delegationen i nedrustningsförhandlingarna argumenterade hon för att kärnvapenmakterna inte kunde kräva återhållsamhet av andra länder samtidigt som de moderniserade sina egna arsenaler.

Den svenska hållningen var inte enbart moralisk.

Sverige pekade på maktobalansen i ett system där några stater gav sig själva rätten att behålla vapen som alla andra förbjöds att skaffa.

Modern forskning beskriver Myrdal och den svenska delegationen som tidiga kritiker av denna kärnvapenordning. su.diva-portal.org

År 1982 tilldelades Alva Myrdal Nobels fredspris för sitt arbete med kärnvapennedrustning. uu.se

Sverige fick en ny internationell roll

Nedrustningspolitiken gav Sverige en plattform som var större än landets militära och ekonomiska tyngd.

Svenska diplomater kunde tala med både västliga och kommunistiska stater. Sverige deltog i förhandlingar om provstopp, icke-spridning, kontroll av kärnmaterial och andra åtgärder för att minska risken för kärnvapenkrig.

Den officiella bilden av Sverige förändrades.

Från att ha övervägt en egen bomb blev landet känt som:

• Förespråkare för internationell kontroll.
• Kritiker av kärnvapenmakternas upprustning.
• Försvarare av mindre staters säkerhet.
• Anhängare av stegvisa och verifierbara avtal.
• En diplomatisk bro mellan stormaktsblocken.

Nedrustningspolitiken blev också en del av den svenska självbilden: Sverige skulle inte bara skydda sig självt utan bidra till en säkrare världsordning.

Moral – och säkerhetspolitik

Den svenska linjen vilade dock inte enbart på idealism.

När Sverige avstod från egna kärnvapen räknade landets ledning med att USA och väst skulle ingripa vid ett sovjetiskt angrepp.

Sverige kunde därför förespråka nedrustning samtidigt som landet indirekt skyddades av amerikansk kärnvapenavskräckning.

Det betyder inte att den svenska nedrustningspolitiken var falsk. Sveriges diplomatiska arbete var omfattande och många svenska företrädare drevs av en genuin övertygelse.

Men det fanns en motsättning:

Sverige ville minska kärnvapnens roll i världen – samtidigt som landets egen säkerhet delvis vilade på att USA hade dem.

Från kärnvapenförbud till tvekan

År 2017 deltog Sverige i förhandlingarna om FN:s konvention om förbud mot kärnvapen, TPNW, och röstade för att konventionen skulle antas.

Avtalet förbjuder bland annat utveckling, innehav, användning och hot om användning av kärnvapen för de stater som ansluter sig.

Trots sin historiska nedrustningsprofil valde Sverige att inte underteckna.

Regeringen beslutade 2019 att konventionen i sin dåvarande form inte var redo för ett svenskt undertecknande. Bland invändningarna fanns frågor om avtalets definitioner, kontrollsystem och konsekvenser för säkerhetssamarbeten. government.se

Den nuvarande svenska linjen att inte underteckna eller ratificera avtalet ligger fast. Regeringen.se

Sverige stöder alltså målet om en kärnvapenfri värld men står utanför det internationella avtal som uttryckligen förbjuder vapnen.

Stockholm Initiative – den försiktigare vägen

I stället lanserade Sverige 2019 Stockholm Initiative for Nuclear Disarmament tillsammans med andra kärnvapenfria stater.

Initiativet förespråkar konkreta, stegvisa åtgärder inom ramen för NPT. Det handlar bland annat om minskade kärnvapenrisker, ökad öppenhet, säkerhetsförsäkringar till kärnvapenfria länder och nya framsteg i nedrustningsförhandlingarna.

Initiativet samlar i dag 14 länder och har som långsiktigt mål en värld utan kärnvapen. Government.se

Förespråkarna beskriver detta som en realistisk väg: nedrustning måste genomföras tillsammans med kärnvapenstaterna och kunna kontrolleras.

Kritikerna menar att den stegvisa linjen har blivit ett sätt att tala om nedrustning utan att utmana det system som kärnvapenmakterna vill behålla.

Nato förändrar förutsättningarna

Sveriges medlemskap i Nato innebär att landet nu formellt omfattas av en allians vars strategi bygger på kärnvapenavskräckning.

Nato beskriver de strategiska kärnvapenstyrkorna som den yttersta garantin för medlemsländernas säkerhet. Alliansen säger samtidigt att den arbetar för rustningskontroll, icke-spridning och nedrustning. www.nato.int

Sverige måste alltså hantera två mål:

• Att göra Natos kärnvapenavskräckning trovärdig.
• Att verka för att kärnvapnens betydelse och antal minskar.

Det är möjligt att argumentera för att avskräckning behövs så länge andra stater har kärnvapen. Det är också möjligt att hävda att systemet blir självbevarande: varje kärnvapenstat hänvisar till de andras vapen för att motivera sina egna.

En ny svensk dubbelhet

Sverige tillverkar inga kärnvapen och kontrollerar ingen kärnvapenarsenal.

Men landet deltar i Natos Nuclear Planning Group och har inlett samtal med Frankrike och Storbritannien om europeisk kärnvapenavskräckning.

Samtidigt fortsätter Sverige att stödja NPT och Stockholm Initiative.

Den svenska linjen har därför förändrats från:

Kärnvapen bör avskaffas och deras militära roll minska

till:

Kärnvapen bör på lång sikt avskaffas, men under tiden måste den västliga avskräckningen vara trovärdig.

Det är en mer realistisk linje enligt regeringen och Nato.

Men det är också en betydligt mindre radikal nedrustningspolitik än den som förknippades med Alva Myrdal.

Fakta, analys och öppen fråga

Fakta: Sverige har inga egna kärnvapen, är bundet av NPT och fortsätter att delta i internationellt nedrustningsarbete.

Fakta: Sverige är medlem i Nato och deltar i alliansens kärnvapenpolitiska struktur.

Fakta: Sverige har inte undertecknat FN:s kärnvapenförbud.

Analys: Sveriges nedrustningspolitik har inte försvunnit, men den har anpassats till medlemskapet i en kärnvapenallians.

Öppen fråga: Hur hårt kan Sverige driva krav på kärnvapenmakterna utan att samtidigt försvaga den avskräckning som regeringen anser skydda landet?

VIGRANSKAR frågar

• Vilka konkreta nedrustningsresultat har Stockholm Initiative uppnått?
• Hur agerar Sverige när Natos kärnvapenintressen kolliderar med svenska nedrustningsmål?
• Kan Sverige fortfarande vara en trovärdig brobyggare mellan kärnvapenstater och kärnvapenfria länder?
• Var går gränsen mellan att delta i kärnvapenplanering och att stödja kärnvapen?
• Har Natomedlemskapet förändrat Sveriges röstningar i FN?
• Vad krävs för att Sverige i framtiden ska kunna underteckna kärnvapenförbudet?
• Vilken kärnvapenpolitik har egentligen folkligt stöd i Sverige?

Från föregångsland till kärnvapenallierad

Sveriges internationella nedrustningslinje var ett verkligt politiskt vägval.

Landet stängde dörren till sin egen bomb, accepterade internationella kontroller och använde sin diplomatiska ställning för att pressa kärnvapenmakterna.

Men Sverige befann sig aldrig helt utanför kärnvapenordningen. Under kalla kriget skyddades landet informellt av USA. I dag sker beroendet öppet genom Nato.

Sverige har gått från att planera en egen bomb till att kräva att bomberna avskaffas – och därefter till att formellt förlita sig på dem igen.

Nedrustningslinjen finns kvar.

Frågan är hur mycket handlingsutrymme den har kvar.