Nya samtal med Europas kärnvapenmakter – vad förhandlar Sverige egentligen om?

Sverige har inlett en säkerhetspolitisk kursändring som för bara några år sedan hade varit närmast otänkbar. Regeringen för nu samtal med både Frankrike och Storbritannien om kärnvapenavskräckning.

Det betyder inte att Sverige ska skaffa egna kärnvapen. Det finns heller inga offentliggjorda beslut om att placera franska eller brittiska kärnvapen på svensk mark.

Men samtalen visar att Sverige inte längre enbart diskuterar kärnvapen som ett problem som ska avskaffas. Kärnvapen behandlas nu också som ett militärt skydd som Sverige kan behöva bidra till och förlita sig på.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Frankrike erbjuder ett europeiskt skydd

Frankrikes president Emmanuel Macron har tagit initiativ till strategiska samtal med flera europeiska länder om hur den franska kärnvapenförmågan kan bidra till Europas säkerhet.

Sverige och Danmark tackade i mars ja till en sådan dialog. Enligt regeringarna ska initiativet komplettera Natos kärnvapenavskräckning och har förberetts i kontakt med USA och Nato. Regeringen.se

Den 23 april höll Sverige och Frankrike sitt första möte i en särskild kärnvapenstrategisk styrgrupp i Paris. Mötet leddes gemensamt av Élyséepalatset och det svenska Statsrådsberedningen. Parterna uppgav efteråt att en färdplan hade fastställts, men offentliggjorde få konkreta detaljer om innehållet. Government.se

Det är betydelsefullt. Franska kärnvapen står utanför Natos gemensamma kärnvapenplanering och kontrolleras ytterst av Frankrikes president. Sverige diskuterar därmed inte bara Natos etablerade system – utan också en parallell europeisk avskräckning.

Storbritannien följer en annan modell

Storbritanniens kärnvapen är nationellt kontrollerade men avdelade för Natos försvar. Landets regering beskriver kärnvapenförmågan som en hörnsten i både det brittiska försvaret och skyddet av de allierade. GOV.UK

Statsminister Ulf Kristersson har bekräftat att Sverige för samtal med både Frankrike och Storbritannien. Han har samtidigt betonat skillnaden mellan länderna: Storbritannien ingår i Natos kärnvapenstruktur, medan Frankrike håller sin kärnvapenstyrka nationellt oberoende.

Regeringen har inte redovisat någon färdig svensk-brittisk överenskommelse om ett särskilt kärnvapenskydd. Det som är offentligt känt är att länderna redan har ett omfattande säkerhetssamarbete och sedan 2022 en solidaritetsförklaring om hjälp vid ett angrepp. GOV.UK

Vad kan Sverige bidra med?

Sverige har inga kärnvapen. Däremot har landet militära förmågor som är viktiga för att en europeisk avskräckning ska fungera:

• stridsflyg och avancerad flygstridsledning,
• ubåtar och marin närvaro i Östersjön,
• underrättelser, radar och rymdbaserad övervakning,
• flygbaser, hamnar och annan militär infrastruktur,
• luft- och robotförsvar.

Sverige deltar dessutom i Natos kärnvapenplaneringsgrupp, där alliansens politik, doktrin, beredskap och övningar på området diskuteras. Gruppen fattar däremot inte beslut om användning av enskilda länders kärnvapen. NATO Topic

Sveriges möjliga bidrag behöver därför inte bestå av egna kärnvapen. Det kan handla om att skydda och understödja de styrkor som bär upp avskräckningen.

Vad vet vi – och vad vet vi inte?

Detta är känt:

Sverige har accepterat Frankrikes inbjudan och deltagit i ett första formellt möte om kärnvapenavskräckning. Sverige diskuterar även frågan med Storbritannien och deltar i Natos kärnvapenplanering.

Detta är regeringens linje:

Samtalen ska stärka den europeiska delen av Natos försvar. Regeringen har inte sagt att Sverige ska finansiera franska kärnvapen eller att sådana vapen ska stationeras här.

Detta är inte offentligt klarlagt:

Det är fortfarande oklart vilka konkreta svenska åtaganden som diskuteras. Regeringen har inte berättat om samtalen omfattar svenska baser, flygkorridorer, eskortuppdrag, underrättelsestöd eller skydd av franska och brittiska kärnvapenstyrkor.

Det är inte heller klarlagt vilket politiskt inflytande Sverige skulle få över ett franskt eller brittiskt beslut att använda kärnvapen.

Vem håller i nyckeln?

Här finns den centrala maktfrågan.

Frankrikes president beslutar ytterst över Frankrikes kärnvapen. Den brittiska premiärministern har motsvarande avgörande roll för Storbritanniens arsenal. Sverige kan samråda, bidra och omfattas av avskräckningen – men Sverige får inte automatiskt någon vetorätt.

Ett europeiskt kärnvapenskydd kan därför stärka säkerheten samtidigt som det skapar ett beroende av beslut som fattas i Paris och London.

Två svenska linjer kolliderar

Sverige säger sig fortfarande prioritera rustningskontroll, icke-spridning och kärnvapennedrustning. Regeringen driver vidare Stockholmsinitiativet inför översynen av icke-spridningsavtalet. Regeringen.se

Samtidigt deltar Sverige i en allians som beskriver kärnvapen som den yttersta garantin för medlemsländernas säkerhet och arbetar för att modernisera sin kärnvapenförmåga och kärnvapenplanering. NATO Official text

Det är inte nödvändigtvis en formell motsägelse. Ett land kan förespråka nedrustning och samtidigt förlita sig på avskräckning så länge kärnvapnen finns kvar.

Men politiskt är spänningen tydlig: Sverige vill minska kärnvapnens betydelse – och samtidigt göra dem till en mer konkret del av landets säkerhet.

Frågorna regeringen måste besvara

Samtalen får inte stanna bakom stängda dörrar. Regeringen behöver redovisa:

• Vad förväntas Sverige bidra med?
• Kan svenska baser eller svenskt luftrum användas av kärnvapenbärande styrkor?
• Vilket inflytande får Sverige över planering och insatser?
• Vilka åtaganden gäller i fred, kris och krig?
• Hur förenas samarbetet med Sveriges uttalade nedrustningspolitik?
• Krävs riksdagens godkännande innan nya åtaganden görs?

Sverige har gått från en politik som främst försökte begränsa kärnvapnens roll till att aktivt diskutera hur europeisk kärnvapenavskräckning ska organiseras.

Det kan vara en säkerhetspolitisk anpassning till ett farligare Europa. Men ju närmare Sverige kommer de franska och brittiska kärnvapenstyrkorna, desto starkare blir kravet på offentlighet och demokratisk kontroll.

För frågan gäller inte bara vem som skyddar Sverige.

Den gäller också vad Sverige förbinder sig att göra i gengäld.