Oscar II – kungen som förlorade Norge men bevarade freden

Han var bildad, konservativ och övertygad om monarkins betydelse. Under Oscar II:s 35 år på tronen förvandlades Sverige från jordbruksland till industrination. Samtidigt växte kraven på demokrati – och unionen med Norge bröt samman.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

När Karl XV avled 1872 saknade han en son som kunde ärva kronan. Tronen gick därför till hans yngre bror Oscar, som blev kung Oscar II av Sverige och Norge.

Han var då 43 år och hade länge förberett sig för en offentlig roll. Oscar II var sjöofficer, författare och en ovanligt bildad monark. Han talade flera språk, intresserade sig för historia, vetenskap och litteratur och ville framstå som en sammanhållande kraft i de båda rikena.

Hans valspråk blev:

”Brödrafolkens väl.”

Orden syftade på Sverige och Norge. Men under hans regering skulle förhållandet mellan länderna bli alltmer konfliktfyllt.

En kung som ville påverka politiken

Oscar II regerade inte som en enväldig kung. Sverige hade sedan 1809 en grundlag som begränsade monarkens makt och sedan 1866 en tvåkammarriksdag.

Men kungen hade fortfarande verkligt politiskt inflytande. Han medverkade när regeringar utsågs, deltog aktivt i utrikespolitiken och försökte påverka försvars- och unionsfrågor.

Oscar II betraktade monarkin som en nödvändig stabiliserande institution. Han var konservativ och skeptisk till en alltför snabb demokratisering. Allmän och lika rösträtt låg fortfarande i framtiden, och stora delar av befolkningen saknade politiskt inflytande.

Samtidigt började makten långsamt flyttas från slottet till riksdagen och regeringen. Partier, folkrörelser, fackföreningar och en allt starkare press förändrade det politiska landskapet.

Kungen kunde påverka utvecklingen – men inte längre kontrollera den.

Sverige blir ett industriland

Under Oscar II:s regeringstid förändrades Sverige i grunden.

Järnvägar byggdes ut, sågverk och fabriker växte, städerna blev större och nya uppfinningar förändrade vardagen. Telegraf, telefon och elektricitet skapade ett snabbare och mer sammanbundet samhälle.

SCB beskriver perioden som en del av Sveriges historiska övergång från jordbrukssamhälle till modernt industrisamhälle. scb.se

Men framstegen hade ett pris.

Arbetet i fabrikerna var ofta hårt och farligt. Bostäderna i de snabbt växande städerna kunde vara trånga och ohälsosamma. De ekonomiska skillnaderna var stora och arbetarna saknade länge både rösträtt och social trygghet.

Samtidigt fortsatte den stora utvandringen. Vid sekelskiftet 1900 hade Sverige omkring 5,1 miljoner invånare, men befolkningsökningen hade bromsats av att så många lämnat landet, framför allt för USA. scb.se

Oscar II blev därmed kung över två olika Sverige:

Det officiella Sverige präglades av kungliga ceremonier, tekniska framsteg och internationella framgångar. Det andra Sverige bestod av fattigdom, klasskillnader och människor som inte såg någon framtid i hemlandet.

Nobelpriset gav Sverige en ny roll

När de första Nobelprisen delades ut 1901 fick Sverige en ny internationell symbol för vetenskap, litteratur och fredsarbete.

Oscar II var fortfarande kung när priset instiftades, även om kronprins Gustaf fick representera kungahuset vid den första prisceremonin. Kungen befann sig då i Kristiania, dagens Oslo, på grund av det redan ansträngda förhållandet mellan Sverige och Norge. nobelprize.org

Nobelpriset passade väl in i bilden av det moderna Sverige som Oscar II gärna ville förmedla: ett litet men bildat land med vetenskapliga och kulturella ambitioner.

Unionen som aldrig blev jämlik

Sverige och Norge hade varit förenade i en union sedan 1814. Länderna hade gemensam kung och gemensam utrikespolitik, men Norge behöll sin grundlag, sitt parlament och stora delar av sin inre självständighet.

På papperet var det en union mellan två riken.

I praktiken uppfattade många norrmän att Sverige hade den starkare ställningen. Särskilt utrikespolitiken blev en stridsfråga. Norge hade en stor handelsflotta och ville ha egna konsulat som kunde företräda norska ekonomiska intressen utomlands.

Oscar II motsatte sig kravet på ett separat norskt konsulatväsen. Han fruktade att det skulle bli första steget mot att hela unionen upplöstes.

Konflikten blev till slut olöslig.

Den 7 juni 1905

När Oscar II vägrade godkänna den norska konsulatlagen avgick den norska regeringen. Kungen lyckades därefter inte bilda någon ny norsk regering.

Den 7 juni 1905 förklarade Stortinget att Oscar II hade upphört att fungera som Norges kung och att unionen därför var upplöst. stortinget.no

Det var en djärv juridisk och politisk konstruktion.

Från norsk sida framställdes beslutet som en följd av att kungen inte längre kunde fullgöra sina konstitutionella uppgifter. I Sverige uppfattades det av många som ett ensidigt brott mot unionen.

En norsk folkomröstning gav ett närmast totalt stöd för upplösningen: 368 208 röstade ja och endast 184 nej. Kvinnor hade inte rösträtt, men organiserade en egen namninsamling där nära 245 000 kvinnor stödde självständigheten. Stortinget undervisning

Hur nära var kriget?

Under sommaren 1905 mobiliserades militära resurser på båda sidor. Befästningar, gränsfrågor och den framtida säkerheten skapade en farlig situation.

Ett krig mellan Sverige och Norge var inte oundvikligt – men risken var verklig.

I Sverige fanns krafter som ansåg att den norska självständighetsförklaringen borde mötas med hårdhet. Samtidigt fanns en stark opinion mot ett broderkrig.

Förhandlingarna i Karlstad ledde till en kompromiss. Norge accepterade bland annat att vissa gränsbefästningar skulle rivas. Sverige accepterade i sin tur unionens upplösning.

Den 26 oktober 1905 avsade sig Oscar II formellt den norska kronan. Han avböjde också det norska erbjudandet om att låta en svensk prins bli kung i det självständiga Norge. I stället valdes den danske prins Carl, som tog namnet Haakon VII. stortinget.no

Efter unionsupplösningen ändrade Oscar II sitt valspråk från ”Brödrafolkens väl” till ”Sveriges väl”. Kungahuset

Förlorade Oscar II Norge?

Det enkla svaret är ja: när han tillträdde var han kung över Sverige och Norge. När han dog var Norge självständigt.

Men formuleringen riskerar att dölja mer än den förklarar.

Oscar II bidrog till låsningen genom sin konservativa syn på unionen och genom sitt motstånd mot de norska kraven. Han underskattade styrkan i den norska nationalismen och överskattade möjligheten att bevara unionen med kunglig auktoritet.

Samtidigt var konflikten större än en enskild kung. Unionen innehöll från början en maktobalans. Norge hade utvecklat egna politiska institutioner och en nationell identitet som gjorde den gemensamma utrikespolitiken allt svårare att försvara.

Den viktigaste frågan är därför kanske inte bara varför Oscar II förlorade Norge – utan varför upplösningen kunde genomföras utan krig.

Där spelade återhållsamhet på båda sidor en avgörande roll.

Familjen och tronföljden

Oscar II var gift med Sofia av Nassau. De fick fyra söner:

• Gustaf, senare Gustaf V
• Oscar Bernadotte
• Carl
• Eugen

När Oscar II avled på Stockholms slott den 8 december 1907 efterträddes han av sin äldste son, Gustaf V. Oscar II hade då regerat Sverige i 35 år. Kungahuset

Vad vet vi?

Det är klarlagt att Oscar II aktivt försökte bevara unionen och att han länge motsatte sig ett självständigt norskt konsulatväsen.

Det är också klarlagt att Norges krav på större självständighet hade ett mycket starkt folkligt stöd och att unionsupplösningen föregicks av en allvarlig politisk och militär kris.

Slutligen vet vi att uppbrottet löstes genom förhandlingar – inte genom krig.

Vad måste nyanseras?

Att kalla Oscar II för kungen som ”förlorade Norge” är begripligt, men förenklat.

Han bar ett politiskt ansvar för att kompromisserna kom för sent. Men han skapade inte ensam den norska självständighetsrörelsen och kunde sannolikt inte ha bevarat unionen på lång sikt utan mycket långtgående svenska eftergifter.

Han förlorade den norska kronan. Samtidigt undvek Sverige och Norge det krig som hade kunnat göra separationen till en nationell katastrof.

VIGRANSKAR:s analys

Oscar II:s regering visar gränsen för kunglig makt i det moderna samhället.

Han var en kompetent och bildad monark, men han försökte försvara en politisk ordning som höll på att försvinna. Nationalismen gjorde unionen ohållbar. Industrialiseringen skapade nya samhällsklasser. Folkrörelserna krävde representation. Riksdagen blev viktigare medan kungens personliga makt minskade.

Oscar II förlorade Norge – men det mest betydelsefulla arvet kan vara att han till slut accepterade förlusten.

I en tid när nationella konflikter ofta avgjordes med vapen blev unionsupplösningen 1905 ett ovanligt exempel på motsatsen:

Två länder stod nära krig, men valde förhandling. Kungen förlorade en krona – folken slapp förlora sina söner.