Har Sverige förändrat sin kärnvapenpolitik utan offentlig debatt?
Den kanske viktigaste frågan handlar inte bara om kärnvapen – utan om demokratisk insyn.
På kort tid har Sverige gått från militär alliansfrihet och ett starkt internationellt engagemang för kärnvapennedrustning till medlemskap i en allians där kärnvapen utgör den yttersta säkerhetsgarantin. Sverige deltar nu i Natos kärnvapenplanering och för strategiska samtal med Europas två kärnvapenmakter, Frankrike och Storbritannien.
Varje enskilt steg har motiverats med det försämrade säkerhetsläget. Men den samlade förändringen har aldrig fått någon djupare offentlig genomlysning.
Regeringen har inte tydligt redovisat vilka svenska militära resurser som kan komma att användas för kärnvapenavskräckningen. Det är fortfarande oklart om samtalen omfattar svenska flygbaser, hamnar, luftrum, underrättelsesystem eller eskort- och skyddsuppdrag.
Sverige har inte beslutat att placera kärnvapen på svenskt territorium. Det finns inte heller några offentliga belägg för att kärnvapen finns i landet. Men regeringen har avvisat kraven på ett lagstadgat förbud och framhållit att Sverige måste kunna agera annorlunda i krig.
Det lämnar ett betydande politiskt utrymme – utan att gränserna har definierats inför väljarna.
Frågorna som kräver svar
Regeringen och riksdagen behöver därför klargöra:
- Vilka åtaganden har Sverige redan gjort?
- Vad diskuteras med Frankrike och Storbritannien?
- Kan kärnvapenbärande flyg eller fartyg använda svenskt territorium?
- Kan Sverige medverka i övningar som har en kärnvapenroll?
- Vem beslutar om svenska baser ska användas i en kärnvapenkris?
- Vilken information ska riksdagen få innan nya åtaganden ingås?
- Hur ska Sveriges nya roll förenas med landets nedrustningspolitik?
Säkerhetspolitik kräver ibland sekretess. Men sekretess får inte bli ett sätt att undvika demokratisk prövning av principiella beslut.
Svenska folket behöver inte få tillgång till operativa försvarsplaner. Däremot har väljarna rätt att veta vilka politiska gränser som gäller – och vilka gränser som inte längre finns.
Sveriges kärnvapenpolitik har förändrats steg för steg. Frågan är om förändringen har varit tydligt beslutad och öppet förankrad – eller om svenska folket först i efterhand kommer att förstå vad landet faktiskt har förbundit sig till.
Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR