När Sverige valde bort atombomben – vad lovade egentligen USA?

Under kalla kriget var Sverige betydligt närmare ett eget kärnvapen än många känner till. Men planerna övergavs samtidigt som landet i hemlighet närmade sig USA och förväntade sig amerikansk hjälp vid ett sovjetiskt angrepp. Var det ett verkligt löfte – eller en säkerhetspolitisk förhoppning?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Sverige började undersöka möjligheten att utveckla egna kärnvapen redan 1945, kort efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Arbetet bedrevs huvudsakligen inom Försvarets forskningsanstalt, FOA. Det handlade inte bara om grundforskning. Svenska experter studerade bland annat konstruktion, plutoniumframställning, vapenverkan och möjligheten att bära kärnvapen med svenska stridsflygplan.

FOI beskriver det svenska vapnet som en skrivbordsprodukt, men forskningen pågick fram till slutet av 1960-talet och gav Sverige omfattande teknisk kunskap. en sammanställning …

Sverige försökte köpa amerikanska kärnvapen

Den svenska regeringen undersökte under 1950-talet även möjligheten att köpa amerikanska kärnladdningar.

Sverige ska ha visat intresse för omkring 25 laddningar. USA avvisade sonderingarna eftersom Sverige saknade ett ömsesidigt försvarsavtal med Washington. Ett sådant avtal skulle i praktiken ha tvingat Sverige att överge sin officiella alliansfrihet. Strålsäkerhetsmyndigheten

År 1960 slog USA:s nationella säkerhetsråd fast att Washington inte skulle stödja svenskt innehav eller svensk tillverkning av kärnvapen. USA ansåg att Sverige gjorde större nytta för väst genom att satsa sina begränsade resurser på ett starkt konventionellt försvar.

Löftet från USA

Samtidigt växte ett hemligt militärt samarbete fram bakom den officiella svenska neutralitetspolitiken.

Amerikanska planeringsdokument slog fast att USA borde hjälpa Sverige militärt om landet utsattes för ett sovjetiskt angrepp. Svenska beslutsfattare fick också informella signaler om att landet omfattades av det västliga kärnvapenparaplyet. fof.se

FOI-forskaren Robert Dalsjö har beskrivit denna försäkran som en viktig förutsättning för att Sverige skulle kunna avstå från en egen bomb. svt.se

Men det fanns en avgörande osäkerhet:

Sverige var inte medlem i Nato och något offentligt, ömsesidigt försvarsavtal fanns inte. Amerikanernas avsikt att hjälpa Sverige var en del av USA:s egen strategiska planering – inte en garanti som Sverige juridiskt kunde kräva att Washington uppfyllde.

Det handlade därför snarare om en informell och hemlig säkerhetsförsäkran än ett bindande löfte.

Varför avstod Sverige?

Det amerikanska skyddet var viktigt, men det var inte den enda orsaken.

Ett svenskt kärnvapenprogram skulle ha blivit mycket dyrt. Det fanns dessutom en djup politisk splittring inom Socialdemokraterna och ett växande folkligt motstånd, där bland andra Alva Myrdal blev en central kraft.

Sverige blev också alltmer beroende av amerikansk civil kärnteknik. Amerikanskt kärnbränsle och tekniskt samarbete fick endast användas för fredliga ändamål, vilket gjorde en självständig militär kärnbränslekedja svårare och dyrare.

När Sverige undertecknade icke-spridningsavtalet, NPT, 1968 stängdes i praktiken vägen till en svensk atombomb. Den kvarvarande kärnvapenrelaterade forskningen avvecklades därefter och programmet avslutades formellt 1972.

Neutralitet inför folket – västsamarbete i hemlighet

Den känsligaste delen av historien är därför inte bara att Sverige övervägde kärnvapen.

Samtidigt som svenska regeringar offentligt betonade neutralitet och alliansfrihet förbereddes kontakter, informationsutbyte och praktiska förutsättningar för att väst skulle kunna hjälpa Sverige i ett krig.

Den officiella politiken och den verkliga säkerhetsplaneringen var inte identiska.

Sverige valde bort den egna bomben och litade i stället på att USA skulle ingripa om Sovjetunionen anföll. Men allmänheten fick inte veta hur långt detta beroende hade gått – och Sverige hade ingen offentlig försvarsgaranti att hålla i handen.

VIGRANSKAR konstaterar

Påståendet att USA helt enkelt sade ”bygg ingen bomb, så skyddar vi er” är för förenklat.

Men kärnan är riktig:

USA motsatte sig ett svenskt kärnvapen. Sverige fick samtidigt informella försäkringar om amerikansk hjälp och uppfattades i västs krigsplanering som ett land som inte fick falla i sovjetiska händer.

Sverige avstod alltså från egna kärnvapen i förvissningen om att den amerikanska avskräckningen ändå omfattade landet.

Det var ett skydd som kunde vara militärt verkligt – men som varken var offentligt, ömsesidigt eller juridiskt garanterat.