Bernadotte – den franske marskalken som blev svensk kung

Article Read Time
Posten har 1818 ord . och har 11352 Karaktärer. 6 minuters lästid

Sverige hade förlorat Finland, störtat sin kung och stod utan självklar tronföljare. Lösningen blev osannolik: en fransk revolutionssoldat och marskalk under Napoleon. Jean Baptiste Bernadotte lovade inte att återerövra Finland. I stället bytte han sida i Europas storkrig, tvingade fram en union med Norge och grundade den dynasti som fortfarande sitter på Sveriges tron.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Jean Baptiste Bernadotte föddes 1763 i Pau i södra Frankrike. Han var son till en jurist och saknade kunglig börd.

I det gamla franska ståndssamhället hade hans bakgrund begränsat möjligheterna till en hög militär karriär. Men revolutionen 1789 slog sönder den gamla ordningen.

Bernadotte steg snabbt genom armén. Från enkel soldat blev han general, krigsminister och slutligen en av Napoleon Bonapartes marskalkar.

År 1810 inträffade det nästan otänkbara.

Sveriges riksdag valde honom till kronprins och framtida kung.

En man som hade gjort karriär genom den franska revolutionen adopterades in i ett av Europas gamla kungahus.

Sverige saknade en framtid

Efter katastrofen 1809 var Sverige ett land i politisk och militär kris.

Finland hade förlorats till Ryssland. Gustav IV Adolf hade avsatts och hans arvingar uteslutits från tronföljden. Den nye kungen Karl XIII var gammal, sjuk och barnlös.

Riksdagen hade först valt den danske prinsen Karl August till kronprins. Men han avled plötsligt 1810, bara några månader efter ankomsten till Sverige.

Landet stod åter utan tronföljare. Armémuseum

I den europeiska maktkampen behövde Sverige mer än en kunglig släkting. Landet behövde en militärt erfaren ledare med internationella kontakter och förmåga att säkra rikets överlevnad.

Blicken riktades mot Frankrike.

Ett oväntat svenskt val

Jean Baptiste Bernadotte var inte den svenska regeringens självklara förstahandsval.

Men den svenske löjtnanten Carl Otto Mörner tog ett eget initiativ och kontaktade honom i Paris. Mörner hade inte något tydligt mandat att erbjuda den svenska kronan, men idén vann stöd.

Bernadotte hade flera fördelar.

Han var en erfaren militär och administratör. Han hade behandlat svenska krigsfångar väl, vilket hade gett honom ett gott rykte i Sverige. Dessutom trodde vissa svenska beslutsfattare att hans bakgrund som fransk marskalk skulle ge landet en värdefull förbindelse med Napoleon.

Det sistnämnda visade sig vara en felbedömning.

Bernadottes förhållande till Napoleon var komplicerat och periodvis konfliktfyllt. Han var ingen lydig representant för den franske kejsaren. Kungliga slotten

Vid riksdagen i Örebro 1810 valdes Bernadotte till svensk tronföljare. Den barnlöse Karl XIII adopterade honom, och fransmannen antog namnet Karl Johan.

Successionsordningen som reglerade den nya dynastins rätt till tronen blev en av Sveriges grundlagar. Den gäller fortfarande, om än i förändrad form. Sveriges riksdag

Valdes för Finland – valde bort Finland

Många i Sverige hoppades att den nye kronprinsen skulle återerövra Finland.

Det var ett begripligt krav. Förlusten låg nära i tiden, familjer hade skilts åt och rikets gamla östra halva hade hamnat under ryskt styre.

Men Karl Johan gjorde en annan bedömning.

Han insåg att Sverige sannolikt inte kunde besegra Ryssland och behålla Finland utan ett långvarigt stormaktsstöd. Ett nytt krig i öster kunde sluta med ännu en katastrof.

I stället närmade han sig den ryske kejsaren Alexander I.

Genom 1812 års politik accepterade Karl Johan i praktiken att Finland var förlorat. Sverige anslöt sig till koalitionen mot Napoleon och fick ryskt stöd för att försöka vinna Norge från Danmark, som stod på Frankrikes sida. Kungliga slotten

Det var ett kallt strategiskt byte:

Finland övergavs.

Norge blev målet.

Marskalken vände sig mot Napoleon

Karl Johan hade fått sin ställning genom den franska revolutionens arméer och Napoleons imperium.

Nu gick han i krig mot sin tidigare kejsare.

Som befälhavare för den så kallade nordarmén deltog han på koalitionens sida i fälttåget mot Napoleon. Svenska trupper medverkade bland annat i slaget vid Leipzig 1813, ett av Napoleonkrigens största avgöranden.

Karl Johans agerande har tolkats på olika sätt.

Ur svensk synvinkel var det realpolitik. Hans uppgift var inte längre att tjäna Frankrike utan att säkra Sveriges ställning.

Ur fransk synvinkel kunde det uppfattas som förräderi.

Men Bernadotte hade aldrig varit Napoleons egendom. Som svensk kronprins hade han bytt politisk lojalitet och byggde nu sin egen dynastiska framtid.

Norge behandlades som krigsbyte

Danmark stod kvar på Napoleons sida och besegrades.

I freden i Kiel den 14 januari 1814 tvingades den danske kungen avstå Norge till den svenske kungen. Avtalet behandlade i praktiken Norge som en del av stormakternas territoriella uppgörelse. Det norska stortinget beskriver Norge som ett krigsbyte i fredsavtalet. stortinget.no

Men norrmännen accepterade inte att överföras från en kung till en annan.

En norsk församling samlades på Eidsvoll och antog den 17 maj 1814 en egen grundlag. Danmark-Norges arvprins Christian Frederik valdes till norsk kung.

Karl Johan svarade med militär makt.

Sommaren 1814 gick svenska styrkor in i Norge. Kriget blev kort, men det var likväl ett svenskt anfall för att genomdriva Kielavtalet. stortinget.no

Kompromissen i Moss

Karl Johan hade militärt övertag, men han valde att förhandla.

Mossekonventionen den 14 augusti 1814 innebar vapenvila. Christian Frederik skulle lämna tronen, och Norge skulle acceptera en union med Sverige.

I gengäld fick norrmännen i huvudsak behålla sin grundlag.

Det är en viktig skillnad: Norge införlivades inte i Sverige som en vanlig landsdel. Landet behöll sitt storting, sina lagar, sin regering och en omfattande inre självständighet. Sverige och Norge fick gemensam kung och gemensam utrikespolitik, men förblev två skilda riken. stortinget.no

För Sverige var unionen en geopolitisk framgång.

För Norge var den påtvingad – men kompromissen räddade grundlagen och gav landet betydligt större självstyre än under den tidigare förbindelsen med Danmark.

Karl Johan vann inte allt han hade krävt. Men han undvek ett längre krig och fick den union som skulle bestå till 1905.

Kronprinsen som redan styrde

Karl XIII var formellt kung fram till sin död 1818.

I praktiken fick Karl Johan ett avgörande inflytande nästan omedelbart efter sin ankomst till Sverige 1810. Den åldrige kungen hade begränsad kraft, och den nye kronprinsen tog ledningen över utrikespolitiken och stora delar av regeringsarbetet. Kungliga slotten

När Karl XIII dog blev Jean Baptiste Bernadotte kung av Sverige och Norge under namnet Karl XIV Johan.

Han hade då gått från fransk underofficer till regent över två nordiska riken.

Fred – men också politisk kontroll

Karl XIV Johans regeringstid förknippas ofta med början på Sveriges långa fredsperiod.

Efter kriget mot Norge 1814 deltog Sverige inte längre i något krig. Utrikespolitiken blev försiktigare och inriktades på att undvika de stormaktskonflikter som tidigare hade kostat landet Finland.

Detta skapade utrymme för ekonomisk och administrativ utveckling.

Men Karl Johan var ingen liberal demokrat.

Han ville stärka kungamakten och såg med misstänksamhet på en växande opposition. Pressen utsattes för ingripanden och indragningsmakten användes mot misshagliga tidningar. Kungen hade svårt att acceptera att den offentliga debatten inte kunde styras som en armé.

Hans valspråk blev:

”Folkets kärlek, min belöning.”

Men han ville helst själv avgöra hur denna kärlek skulle uttryckas.

Blev Bernadotte svensk?

Karl Johan lärde sig aldrig att tala svenska obehindrat. Franska förblev hans huvudspråk, och hans politiska och militära erfarenheter var formade av revolutionens och Napoleontidens Europa.

Ändå byggde han en varaktig svensk kungamakt.

Han anpassade sig inte genom att bli kulturellt svensk i varje avseende. Han gjorde det genom att förstå landets strategiska läge och använda den svenska staten för ett nytt projekt.

Hans hustru Désirée Clary, som blev drottning Desideria, stannade länge i Paris och hade svårt att finna sig till rätta i Sverige. Det nya kungahuset var från början tydligt europeiskt och franskspråkigt. Kungliga slotten

Men sonen Oscar växte in i rollen som svensk tronföljare. Dynastin slog rot.

Vem tjänade på valet?

Den svenska statsledningen fick en erfaren och internationellt respekterad ledare.

Karl Johan fick en tron som han aldrig hade kunnat ärva genom börd.

Ryssland fick svensk acceptans av erövringen av Finland.

Stormakterna fick en militär ledare som bidrog i kampen mot Napoleon.

Norge förlorade sin kortvariga självständighet 1814, men lyckades försvara sin grundlag och sina nationella institutioner.

Det var ingen enkel seger för en enda sida.

Det var en europeisk maktuppgörelse där territorier, dynastier och folk behandlades som delar i ett strategiskt spel.

Vad vet vi?

Det är belagt att:

  • Bernadotte föddes i Frankrike utan kunglig börd
  • han gjorde karriär i revolutionsarmén och blev marskalk under Napoleon
  • Sveriges riksdag valde honom till kronprins 1810
  • Karl XIII adopterade honom
  • han övergav planerna på att återta Finland
  • Sverige anslöt sig till koalitionen mot Napoleon
  • Danmark tvingades avstå Norge i Kiel 1814
  • Sverige gick till krig mot Norge samma år
  • Norge behöll sin grundlag och gick in i en union med Sverige
  • Bernadotte blev kung Karl XIV Johan 1818
  • hans efterkommande fortfarande innehar Sveriges tron

Vad måste nyanseras?

Bernadotte ”fick” inte Norge utan motstånd. Norge antog en egen grundlag, utropade självständighet och tvingades in i unionen först efter ett svenskt militärt angrepp.

Han valdes inte heller enbart därför att han var Napoleons vän. Förhållandet mellan de två var komplicerat, och föreställningen om hans inflytande över Napoleon var överdriven.

Sveriges fred efter 1814 var dessutom inte enbart hans personliga verk. Den berodde också på ett förändrat Europa, Sveriges minskade stormaktsambitioner och efterföljande regeringars politiska val.

VIGRANSKAR:s analys

Valet av Bernadotte visar hur långt den svenska eliten var beredd att gå för att rädda staten efter 1809.

Börd, språk och nationellt ursprung blev mindre viktiga än militär förmåga, internationella kontakter och politisk handlingskraft.

Men den nye kronprinsens största beslut var inte att uppfylla den revansch som många förväntade sig.

Det var att överge den.

Karl Johan accepterade att Finland var förlorat och flyttade Sveriges strategiska tyngdpunkt från öster till väster. Han bröt med Napoleon, samarbetade med Ryssland och gjorde Norge till ersättning för den förlorade rikshalvan.

Det var cyniskt, skickligt och avgörande.

Bernadotte räddade inte det gamla Sverige.

Han byggde ett nytt – och såg till att hans egen familj placerades i dess centrum.