USA betalar miljarder för att stoppa vindkraft – vem får notan?

Trumpadministrationen har ingått uppgörelser värda närmare fyra miljarder dollar för att energibolag ska lämna planerade havsbaserade vindkraftsprojekt. Regeringen beskriver det som en satsning på billigare och säkrare energi. Kritiker kallar det statligt finansierad nedmontering – och nu stämmer flera delstater den federala regeringen.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

USA:s regering betalar energibolag för att lämna tillbaka tillstånd och arrenden för havsbaserad vindkraft.

Den samlade kostnaden för uppgörelserna uppgår enligt Associated Press till omkring 3,9 miljarder dollar – motsvarande närmare 37 miljarder svenska kronor beroende på växelkurs. Pengarna används för att ersätta bolag som avstår från planerade vindkraftsprojekt utanför USA:s kuster. apnews.com

I flera av avtalen förbinder sig bolagen samtidigt att investera motsvarande belopp i naturgas, flytande fossilgas eller annan energiproduktion som Trumpadministrationen betraktar som mer tillförlitlig.

Det gör konflikten större än en vanlig tvist om några vindkraftsparker.

USA:s regering använder offentliga medel för att förändra vilka energislag privata företag investerar i.

Fyra projekt stoppas för 1,4 miljarder dollar

Den senaste rättsstriden gäller två uppgörelser med energibolagen Invenergy och Bluepoint Wind.

Avtalen omfattar sammanlagt cirka 1,4 miljarder dollar i federala utbetalningar. I utbyte ska bolagen överge fyra planerade havsbaserade vindkraftsprojekt utanför bland annat New Yorks, New Jerseys och Kaliforniens kuster.

New York leder nu en grupp av åtta delstater som försöker stoppa uppgörelserna i domstol. Kalifornien driver dessutom en separat process mot avtalet med Invenergy. apnews.com

Delstaterna hävdar att regeringen saknar laglig rätt att använda federala pengar på detta sätt. De anser också att avtalen motarbetar delstaternas egna energiplaner och kan göra det svårare att möta en snabbt växande efterfrågan på elektricitet.

Det är delstaternas påståenden. Domstolarna har ännu inte avgjort om avtalen är olagliga.

Bolagen får tillbaka sina pengar

Trumpadministrationen beskriver inte uppgörelserna som bidrag för att stoppa vindkraft.

Regeringens formulering är att företagen får tillbaka pengar som de tidigare betalat för arrenden som blivit svåra eller olönsamma att utveckla. Ersättningen kopplas i flera fall till krav på nya investeringar i vad regeringen kallar pålitlig och konventionell energi.

Inrikesdepartementet hävdar att havsbaserad vindkraft är dyr, väderberoende och beroende av offentliga subventioner. Naturgas framställs i stället som ett sätt att säkra stabil elproduktion och sänka energikostnaderna. doi.gov

Kritikerna ser samma upplägg på ett helt annat sätt: staten ersätter företag för att lämna en utsläppsfri energikälla och styr därefter investeringarna mot fossilgas.

Tolv arrenden har lämnats tillbaka

Bland de största uppgörelserna finns avtalet med det tyska energibolaget RWE.

Bolaget får 1,22 miljarder dollar för att lämna tillbaka arrenden utanför New York, Kalifornien och Louisiana. Projekten hade enligt bolagets beräkningar kunnat ge omkring sju gigawatt el – tillräckligt för att försörja fler än fem miljoner bostäder.

RWE har samtidigt meddelat att bolaget investerar 900 miljoner dollar i ett projekt för flytande naturgas i Louisiana och 300 miljoner dollar i gasturbiner.

Andra avtal omfattar bland annat:

• Nästan 930 miljoner dollar till TotalEnergies.
• Omkring 900 miljoner dollar till Golden State Wind och Bluepoint Wind.
• Cirka 765 miljoner dollar till Invenergy.

Totalt har tolv havsbaserade vindkraftsarrenden berörts av regeringens uppköpsstrategi. apnews.com

Vem betalar?

Den direkta kostnaden hamnar hos den federala staten och därmed ytterst hos de amerikanska skattebetalarna.

Men den långsiktiga kostnaden är betydligt svårare att beräkna.

Om de stoppade vindkraftsprojekten hade blivit dyrare än andra kraftslag kan uppgörelserna minska framtida kostnader. Det är Trumpadministrationens argument.

Om projekten däremot hade tillfört el i områden med växande efterfrågan kan nedläggningarna minska utbudet, försvaga konkurrensen och pressa upp elpriserna. Det är delstaternas motargument.

New Yorks åklagare Letitia James hävdar att regeringen tar pengar som kunde ha använts för att sänka elkostnaderna och i stället styr dem till fossila projekt i andra delar av landet.

Men hur stora effekterna verkligen blir på elräkningarna går ännu inte att slå fast. Det beror bland annat på framtida elbehov, nätkapacitet, byggkostnader, gaspriser och vilka nya kraftverk som faktiskt färdigställs.

Ett politiskt ingrepp på marknaden

Trump har under lång tid varit uttalad motståndare till vindkraft. Hans administration har försökt stoppa eller fördröja projekt genom indragna tillstånd, stoppade myndighetsprocesser och politiska direktiv.

När domstolar har satt gränser för vissa sådana åtgärder har regeringen i stället börjat förhandla fram ekonomiska uppgörelser med företagen.

Det innebär att staten inte bara ändrar reglerna för framtida projekt. Den betalar också företag för att överge investeringar som redan planerats och i vissa fall förberetts under flera år.

Här uppstår den maktkritiska frågan:

Om vindkraften är ekonomiskt olönsam – varför behöver staten betala närmare fyra miljarder dollar för att få företagen att lämna den?

Samtidigt måste motståndarsidan kunna visa att de stoppade projekten verkligen hade blivit byggda, levererat el till rimlig kostnad och inte krävt ytterligare subventioner.

Vem tjänar på uppgörelserna?

Energibolagen slipper osäkra projekt och får tillbaka stora delar av sina investeringar. Flera av dem kan därefter använda kapitalet i gasprojekt med tydligare politiskt stöd från Washington.

Fossilgasindustrin gynnas av att investeringar och framtida elproduktion styrs bort från en konkurrerande energikälla.

Trumpadministrationen får samtidigt möjlighet att genomföra en central del av sin energipolitik utan att invänta att varje vindkraftsprojekt stoppas genom långdragna tillståndsprocesser.

Förlorarna kan bli de delstater som räknat in havsvindkraften i sin framtida elförsörjning, lokala hamnar och leverantörer som förberett sig för projekten samt skattebetalarna som finansierar uppgörelserna.

Men exakt vilka som slutligen vinner eller förlorar beror på vad som byggs i stället – och till vilket pris.

Varför angår detta Sverige?

Flera av bolagen är europeiska och verkar på en internationell marknad. När USA stoppar stora projekt påverkas beställningar av turbiner, kablar, fartyg, hamntjänster och annan utrustning i en leverantörskedja där även europeiska företag ingår.

USA:s omsvängning kan också göra Europa viktigare för vindkraftsbolagen. Det kan skapa större investeringsintresse här, men också ökad konkurrens om statliga garantier, nätanslutningar och lönsamma elavtal.

Sverige diskuterar samtidigt vem som ska betala havsbaserad vindkrafts anslutning till elnätet och vilka energislag staten bör stödja.

Den amerikanska utvecklingen visar hur snabbt energipolitik kan förändras när en ny regering tillträder – och hur skattebetalarna kan få betala både för att bygga upp och avveckla samma energisystem.

VIGRANSKAR frågar

• Vilket lagstöd har regeringen för miljardutbetalningarna?
• Varifrån tas pengarna?
• Hur värderades arrendena och företagens tidigare kostnader?
• Varför krävs investeringar i fossil energi som villkor för vissa ersättningar?
• Vilka kontakter har förekommit mellan regeringen och berörda energibolag?
• Vad blir kostnaden per utebliven kilowattimme?
• Kommer elkunderna att få billigare energi – eller bara färre alternativ?

Trumpadministrationen säger att den räddar USA från dyr och opålitlig vindkraft.

Delstaterna säger att regeringen betalar företag för att förstöra framtida elproduktion.

Mellan dessa två berättelser finns en obestridlig kostnad: närmare fyra miljarder dollar i offentliga pengar.

Vem som i slutänden får betala hela notan vet vi ännu inte.