Ryssland gör vintern till ett vapen – klarar Ukraina ännu en energikris?

Ryssland intensifierar angreppen mot Ukrainas elnät, värmeförsörjning och digitala infrastruktur. Fyra människor, däribland ett barn, uppges ha dödats i det senaste omfattande angreppet mot Kyivregionen. Frågan är inte längre bara om Ukraina kan skjuta ned robotarna – utan hur länge ett redan svårt skadat energisystem kan repareras snabbare än Ryssland förstör det.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Natten till onsdagen utsattes Kyiv och områdena runt den ukrainska huvudstaden för ett omfattande kombinerat angrepp med robotar och drönare.

Fyra människor, däribland ett barn, dödades enligt ukrainska myndigheter. Angreppen orsakade strömavbrott och träffade enligt Ukraina både energiinfrastruktur och en viktig knutpunkt för internettrafik.

Ukrainas premiärminister Serhij Koretskyj beskriver angreppet som det första av denna omfattning sedan den förra uppvärmningssäsongen.

Rysslands försvarsdepartement uppger att ryska styrkor angrep energianläggningar och ett datacenter som användes för militära ändamål. Ukrainas myndigheter beskriver däremot de träffade platserna som civil infrastruktur och bostadsområden.

Påståendena från de stridande parterna kan inte fullt ut kontrolleras oberoende medan angreppen och skadeinventeringen fortfarande pågår. apnews.com

Ett angrepp mot hela samhället

Ett kraftverk eller en transformatorstation är inte bara en teknisk installation.

När elen försvinner påverkas även vattenpumpar, fjärrvärme, sjukhus, mobilmaster, järnvägar, betalningssystem, livsmedelsförvaring och människors möjlighet att laga mat.

Därför kan ett angrepp mot energisystemet få betydligt större konsekvenser än den direkta fysiska skadan.

En förstörd transformator kan repareras eller ersättas. Men om samma område angrips igen, reservdelarna tar slut eller reparationspersonalen tvingas arbeta under nya flyglarm växer problemen snabbt.

Ryssland behöver inte slå ut hela Ukrainas elnät samtidigt. Det kan räcka att skapa återkommande underskott, regionala avbrott och en ständig osäkerhet om när nästa anläggning träffas.

Mer än 3 000 nya drönare under september

Enligt uppgifter som sammanställts av AP har över 3 000 jetdrivna ryska drönare nått Ukraina under september.

De nya drönarna är snabbare än tidigare modeller och kan därmed minska luftförsvarets reaktionstid. När de kombineras med kryssningsrobotar, ballistiska robotar och skenmål tvingas Ukraina samtidigt möta flera typer av hot.

Syftet med kombinerade angrepp är bland annat att belasta luftförsvaret och skapa luckor där vissa vapen kan ta sig igenom.

Alla inkommande mål behöver heller inte träffa för att angreppet ska få effekt. Ukraina kan tvingas använda dyra och begränsade luftvärnsrobotar mot betydligt billigare drönare.

Därmed blir kriget också en ekonomisk uthållighetstävling.

Luftvärnets svåra ekvation

Ukraina efterfrågar fler luftvärnssystem och framför allt fler robotar till systemen.

Men ett modernt luftvärn är inte ett ogenomträngligt tak. Det består av radar, ledningssystem, jaktflyg, elektronisk krigföring, mobila eldenheter och olika robotar anpassade för skilda mål.

Ett system som Patriot kan vara avgörande mot ballistiska robotar, men det finns för få system och robotar för att skydda varje stad, kraftverk och transformatorstation.

Billigare drönare bör helst bekämpas med billigare medel: automatkanoner, elektronisk störning, mindre jaktrobotar och ukrainska interceptor-drönare.

Problemet uppstår när Ryssland blandar vapentyperna. Då måste Ukraina snabbt avgöra vilka mål som är skenmål, vilka som är långsamma drönare och vilka som kan slå ned med stor kraft inom några minuter.

Ett enda felaktigt beslut kan innebära att en dyr robot används mot ett billigt mål – eller att ett farligare mål släpps igenom.

Väst har lovat stöd – men räcker leveranserna?

Volodymyr Zelenskyj uppger att Ukraina förbereder nya samtal med sina partner om luftförsvar och fortsatt militärt stöd. Han efterfrågar särskilt fler robotar till luftvärnet. president.gov.ua

Belgien har meddelat att landet skickar F-16-plan och ammunition. USA och Norge har levererat ytterligare ett Nasams-system.

Sådana leveranser stärker skyddet, men de löser inte automatiskt problemet.

Den avgörande frågan är inte bara hur många luftvärnssystem Ukraina får, utan:

• hur många robotar som kan levereras varje månad,
• hur snabbt använda robotar kan ersättas,
• vilka områden som prioriteras,
• hur systemen skyddas från ryska angrepp,
• och hur länge västvärldens lager räcker.

Luftvärn som saknar ammunition är i praktiken inget luftvärn.

Förra vintern visar vad som väntar

FN:s människorättsövervakning dokumenterade minst 423 ryska angrepp mot ukrainska anläggningar för produktion, överföring och distribution av elektricitet mellan oktober 2025 och mars 2026.

Angreppen bidrog till nödstopp och elavbrott som påverkade miljontals civila. Skadorna på kraftverk minskade samtidigt Ukrainas egen produktionsförmåga när efterfrågan ökade under den kalla årstiden. ukraine.un.org

Det innebär att Ukraina går in i den nya vintern med ett system som redan har reparerats under extrem press.

Det är lätt att beskriva återställd elektricitet som att skadan är löst. I verkligheten kan tillfälliga reparationer, reservlösningar och import hålla systemet igång utan att den långsiktiga sårbarheten har försvunnit.

Varje ny attack kan därför träffa ett system där reservkapaciteten redan är mindre än före kriget.

Ukraina bygger om medan kriget pågår

Ukraina försöker minska sårbarheten genom att sprida elproduktionen över fler och mindre anläggningar.

Ett energisystem som är beroende av ett begränsat antal stora kraftverk och transformatorstationer erbjuder tydliga mål. Många mindre gasturbiner, kraftvärmeverk, solcellsanläggningar, batterier och lokala reservsystem är svårare att slå ut samtidigt.

Landet arbetar också med fysiskt skydd runt viss energiinfrastruktur, reservtransformatorer, internationell elimport och snabbare reparationskedjor.

Ukrainas nationella säkerhetsråd har antagit regionala planer för att skydda el-, värme- och vattenförsörjning samt bygga ytterligare produktionskapacitet. president.gov.ua

Men decentralisering tar tid. Nya anläggningar ska finansieras, byggas, anslutas till nätet och skyddas – samtidigt som kriget fortsätter.

Pengar finns – men behoven växer

Den internationella energifonden för Ukraina finansierar reservdelar, reparationsutrustning och skyddsåtgärder.

Sedan november 2025 hade givarländerna fram till våren 2026 tecknat bidrag på över 670 miljoner euro. Ytterligare stöd har därefter tillkommit. energy-community.org

Det är betydande belopp, men kostnaden ökar varje gång en reparerad anläggning träffas på nytt.

Det uppstår också en dragkamp mellan akut hjälp och långsiktig återuppbyggnad.

Ska pengarna användas till reservdelar som kan få tillbaka elektriciteten inom några dagar? Eller till ett mer decentraliserat och motståndskraftigt energisystem som tar flera år att bygga?

Ukraina behöver båda – men givarnas pengar, industrins produktionskapacitet och tillgången på avancerad utrustning är begränsade.

Är energin ett legitimt mål?

Ryssland hävdar ofta att angripen energiinfrastruktur försörjer Ukrainas militär och därför utgör legitima mål.

Ett energisystem kan användas av både civila och militära verksamheter. Det gör den rättsliga bedömningen komplicerad, men ger inte en angripare obegränsad rätt att slå mot all elproduktion.

Krigets lagar kräver åtskillnad mellan militära och civila mål. Ett angrepp måste också stå i proportion till den förväntade militära vinsten, och möjliga civila följder ska vägas in.

Om det huvudsakliga syftet är att lämna civilbefolkningen utan värme, vatten och el blir den folkrättsliga frågan betydligt allvarligare.

FN har beskrivit ett systematiskt mönster av upprepade ryska angrepp mot Ukrainas energiinfrastruktur och varnar för att den samlade effekten kan lämna miljontals människor i mörker och kyla. energy-community.org

Varför detta angår Sverige

Sverige bidrar till Ukrainas militära och civila motståndskraft och påverkas av hur länge kriget fortsätter.

Om stora delar av Ukrainas värme- och elförsörjning slås ut kan konsekvenserna bli:

• ökade humanitära hjälpbehov,
• ytterligare flyktingströmmar till EU,
• större krav på europeiska energileveranser,
• ökat behov av generatorer, transformatorer och reservdelar,
• samt hårdare politisk press på Europas stöd till Ukraina.

Sverige har dessutom ett eget lärande framför sig.

Kriget visar att moderna samhällen kan angripas genom energisystem, kommunikationer och digital infrastruktur långt innan en angripare försöker ockupera territorium.

Frågan är därför inte bara hur Sverige hjälper Ukraina, utan hur väl det svenska samhället självt skulle klara långvariga avbrott och återkommande sabotage mot elförsörjningen.

Vad vet vi – och vad vet vi inte?

Fakta: Ryssland har intensifierat sina robot- och drönarangrepp. Ukrainsk energiinfrastruktur har skadats och strömavbrott har rapporterats. FN har dokumenterat hundratals angrepp mot energisystemet under den föregående vintern.

Ukrainas påstående: Ryssland försöker medvetet använda vintern och bristen på el och värme som vapen mot civilbefolkningen.

Rysslands påstående: Angreppen riktas mot infrastruktur som används för Ukrainas militära verksamhet.

Analys: Mönstret, tidpunkten och målvalet talar för en strategi där den samlade samhällseffekten är central. Men varje enskilt måls militära användning måste bedömas separat.

Det som saknas: En oberoende och fullständig redovisning av Ukrainas kvarvarande produktionskapacitet, luftvärnets ammunitionsläge och hur stora reserver som finns inför vintern. Delar av informationen hålls av säkerhetsskäl hemliga.

VIGRANSKAR frågar

Hur många luftvärnsrobotar har Ukrainas partner faktiskt lovat – och hur många har levererats?

Vilka länder har produktionskapacitet att snabbt ersätta ammunitionen?

Hur stor del av Ukrainas energiförsörjning är fortfarande beroende av ett fåtal sårbara anläggningar?

Hur mycket av stödet går till tillfälliga reparationer och hur mycket används för att bygga ett mer motståndskraftigt system?

Kan Europa leverera reservdelar snabbare än Ryssland kan förstöra dem?

Och hur väl förberedda är Sverige och övriga Europa om samma metoder riktas mot våra egna elnät, kablar och kommunikationssystem?

Ukrainas vinterkrig handlar därför om mer än temperaturer och transformatorer.

Det handlar om huruvida ett samhälle kan fortsätta fungera när varje reparation riskerar att bli nästa mål – och om Europas löften håller även när kostnaderna, behoven och mörkret växer samtidigt.