Tennessee varnades – ändå fortsatte avrättningen

Christa Pike hade en blodsjukdom, små och svåråtkomliga vener och dokumenterade problem vid tidigare blodprov. Hennes försvar varnade för att giftinjektionen kunde orsaka svårt lidande. Ändå genomförde delstaten avrättningsförsöket.

Efter minst sju nålstick och två doser pentobarbital levde hon fortfarande. Nu vårdas hon i kritiskt tillstånd – samtidigt som Tennessee utreder sitt eget misslyckande.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Det som skulle vara Tennessees första avrättning av en kvinna på mer än 200 år slutade med en ambulansfärd från fängelset.

Den 50-åriga Christa Pike spändes fast på en brits i avrättningskammaren vid Riverbend Maximum Security Institution. Hon hade dömts till döden för det brutala mordet på den 19-åriga Colleen Slemmer 1995.

Men trots att Pike enligt hennes advokater fick två doser av avrättningsmedlet pentobarbital slutade hon inte att andas.

Vittnen hörde henne prata, klaga över smärta och senare ge ifrån sig kraftiga snarkande ljud. Mer än en timme efter att processen inletts var hon fortfarande vid liv. Hon fördes därefter till sjukhus, där hon enligt advokaterna fick livräddande vård. apnews.com

Minst sju nålstick i samma arm

Pikes advokat Randy Spivey, som bevittnade avrättningsförsöket, uppger att han räknade minst sju nålstick i hennes vänstra arm. En av nålarna såg enligt honom ut att vara böjd när den drogs ut efter ett misslyckat försök.

Personalen ska ha arbetat i omkring en timme med att upprätta en fungerande intravenös infart. washingtonpost.com

När den första dosen administrerades ska Pike ha reagerat på en brännande och kraftig smärta i armen.

– Min arm känns som om den ska spricka. Är det så det ska gå till? frågade hon enligt journalister som bevittnade händelsen.

Den uppgiften kan bli central för utredningen.

Teorin: Giftet hamnade utanför blodkärlet

Medicinska experter har framfört teorin att nålen kan ha gått igenom venen eller hamnat fel, så att pentobarbitalet sprutades in i vävnaden i armen i stället för direkt i blodbanan.

Ett sådant läckage kallas extravasering. Om läkemedlet inte når blodomloppet i tillräcklig koncentration får det inte den avsedda effekten på hjärnan, andningen och hjärtat.

Det skulle kunna förklara både smärtan i armen och varför Pike överlevde två doser.

Men detta är fortfarande en medicinsk teori, inte ett fastställt händelseförlopp. Det har ännu inte offentliggjorts några fullständiga uppgifter om infartens placering, läkemedlets koncentration, dosering eller laboratorieanalys.

Andra möjligheter som experter nämnt är att pentobarbitalet kan ha varit felaktigt tillrett, försvagat eller nedbrutet.

Även detta måste utredas och är ännu inte bevisat.

Försvaret hade varnat

Pike och hennes advokater hade före avrättningen uppgett att hon led av trombocytos, ett tillstånd med förhöjt antal blodplättar. De hade också varnat för att hennes vener var små, sköra och svåra att komma åt.

Enligt advokaterna hade hon under hela sitt liv haft problem när blodprov skulle tas.

Försvaret försökte därför få avrättningen genomförd med en annan metod än giftinjektion. Domstolen godkände inte begäran.

Det betyder inte att försvaret med säkerhet kunde förutse exakt vad som skulle inträffa. Men risken för problem med den intravenösa infarten var känd innan avrättningsförsöket började. washingtonpost.com

Staten säger att protokollet följdes

Tennessees kriminalvårdsmyndighet hävdar att personalen följde varje steg i delstatens fastställda avrättningsprotokoll.

Protokollet föreskriver en andra uppsättning sprutor om den dödsdömde fortfarande lever efter den första dosen.

Men det innehåller enligt AP ingen tydlig instruktion om vad personalen ska göra om personen fortfarande lever efter även den andra dosen. apnews.com

Detta är en avgörande skillnad:

Att ett protokoll har följts betyder inte automatiskt att protokollet är tillräckligt, medicinskt säkert eller konstitutionellt godtagbart.

Om reglerna saknar en plan för ett förutsebart misslyckande ligger problemet inte enbart hos dem som genomför proceduren. Det kan finnas i själva systemet.

Andra misslyckandet på fem månader

Händelsen är inte isolerad.

I maj försökte Tennessee avrätta Tony Carruthers. Försöket avbröts efter att personalen under lång tid misslyckats med att få tillgång till en fungerande ven.

Det innebär att Tennessee har misslyckats med två avrättningsförsök under samma år – båda med problem kring intravenösa infarter.

Uppgifter gör också gällande att samma läkare hade en ledande roll vid båda procedurerna. Läkaren är inte formellt anklagad för något fel, men den externa granskningen måste klarlägga ansvarsfördelningen, kompetensen och vilka erfarenheter som drogs efter det första misslyckandet. thetimes.com

Guvernören stoppar avrättningarna

Tennessees guvernör Bill Lee har stoppat delstatens återstående avrättning under 2026 och beställt en omfattande extern granskning.

Han har beskrivit händelsen som djupt oroande och framhållit att ett lagligt straff måste genomföras både konstitutionellt och effektivt.

Granskningen ska försöka fastställa vad som gick fel. Men flera frågor behöver besvaras:

• Vilka medicinska uppgifter hade delstaten före avrättningen?
• Vem bedömde att giftinjektion ändå var genomförbar?
• Var nålarna korrekt placerade?
• Hamnade läkemedlet i blodbanan eller i vävnaden?
• Var pentobarbitalet rätt tillrett och fullständigt verksamt?
• Varför fortsatte proceduren efter Pikes tydliga smärtreaktion?
• Vilken akutvård fanns tillgänglig?
• Varför saknade protokollet instruktioner för överlevnad efter den andra dosen?
• Vad lärde sig delstaten av det misslyckade försöket i maj?

Kan staten försöka igen?

Christa Pikes dödsdom har inte automatiskt upphört eftersom avrättningen misslyckades. Tennessee kan därför försöka fastställa ett nytt avrättningsdatum.

Men hennes advokater väntas hävda att ett nytt försök skulle innebära grym och ovanlig bestraffning i strid med USA:s konstitution.

Det blir då en juridisk fråga om staten efter en utdragen och smärtsam misslyckad avrättning kan utsätta samma människa för ytterligare ett försök.

Något slutligt avgörande om detta finns ännu inte. people.com

Brottet får inte döljas – men inte heller statens ansvar

Christa Pike dömdes för ett hänsynslöst mord. Colleen Slemmer och hennes anhöriga får inte försvinna ur berättelsen.

Men brottets brutalitet befriar inte staten från dess ansvar.

En rättsstat bedöms inte bara efter hur den skyddar oskyldiga. Den bedöms också efter hur den behandlar människor som har begått de grövsta brotten.

Dödsstraffets försvarare beskriver giftinjektionen som kontrollerad och medicinskt ordnad. Händelsen i Tennessee visar hur snabbt den bilden kan falla samman när venerna inte håller, läkemedlet inte når fram och protokollet saknar svar.

Vad vet vi?

Fakta: Pike överlevde två doser pentobarbital och fördes till sjukhus.

Uppgift från försvaret: Minst sju nålar användes i hennes vänstra arm och en såg ut att vara böjd.

Vittnesuppgifter: Hon klagade över kraftig smärta, fortsatte andas och hördes snarka efter injektionerna.

Medicinsk teori: Giftet kan ha hamnat i vävnaden i stället för i blodbanan.

Inte fastställt: Den exakta tekniska och medicinska orsaken till misslyckandet.

Känt i förväg: Försvaret hade varnat för hennes blodsjukdom och svåråtkomliga vener.

VIGRANSKAR frågar

Den centrala frågan är inte bara hur Christa Pike kunde överleva.

Den är varför delstaten fortsatte trots kända medicinska risker – och varför ett avrättningsprotokoll som påstås vara kontrollerat saknade ett tydligt svar på vad som skulle ske om även den andra gift­dosen misslyckades.

När staten tar på sig rätten att döda måste kravet på kontroll vara absolut. I Tennessee förlorade staten kontrollen – men fortsatte ändå.