När det grova blev normalt – vem flyttade gränsen för språk och kropp?

Svordomar som tidigare undveks i offentligheten används nu i rubriker, poddar och underhållningsprogram. Samtidigt har tatueringen gått från en ovanlig grupmarkör till en vanlig konsumtionsvara. Är detta bara människans rätt att uttrycka sig – eller har medier, reklam och sociala plattformar gjort det extrema så vanligt att eftertanken försvunnit?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Det som en gång ansågs grovt, privat eller opassande har flyttat in i offentligheten.

Kända personer citeras med svordomar i tidningsrubriker. Programledare använder uttryck som tidigare knappast hade accepterats i radio och tv. På sociala medier är gränsen mellan privat samtal och offentligt framträdande nästan upplöst.

Samtidigt har tatueringar blivit en självklar del av modeindustrin och populärkulturen. Armar, händer, halsar och ansikten används som permanenta budskapsytor.

För äldre generationer kan förändringen upplevas som dramatisk. Språk som tidigare reserverades för ilska eller slutna sällskap möter nu barn och ungdomar i offentligheten. Tatueringar som en gång kunde stänga dörren till vissa arbeten visas i reklam, tv och sociala medier.

Men vad är det egentligen som har förändrats – människorna eller samhällets gränser?

Svordomen flyttade in i rubriken

Svordomar har alltid funnits. Det är alltså inte fråga om att tidigare generationer saknade grovt språk.

Skillnaden låg i när och var det användes.

Många lärde sig tidigt att språket skulle anpassas efter sammanhanget. Det som kunde sägas bland vänner eller på en arbetsplats sades inte nödvändigtvis inför föräldrar, lärare, barn eller i offentliga sammanhang.

Den sociala spärren var en del av språkkunskapen.

I dag publicerar kvällstidningar regelbundet svordomar i rubriker när en politiker, idrottare eller artist uttryckt sig kraftfullt. Formuleringar som ”så jävla arg”, ”vilka idioter” eller ännu grövre uttryck används som lockmedel.

Orden blir en del av själva försäljningen.

Det går inte utifrån tillgänglig statistik att säkert fastställa exakt hur mycket antalet svordomar i svenska medier har ökat över tid. Men det offentliga tilltalet har blivit mer personligt och informellt, och digitala medier har minskat avståndet mellan privat och offentligt språk.

Institutet för språk och folkminnen konstaterar att en stor del av svenskarnas kommunikation i dag sker genom sociala medier och digitala tjänster. Detta har också bidragit till ett enklare och mer informellt språk, även i myndigheternas kommunikation.

Informellt språk behöver inte vara dåligt. Det kan göra texter tydligare och minska avståndet mellan institutioner och människor.

Men informellt är inte samma sak som grovt.

Medierna speglar – men de formar också

Nyhetsmedier kan försvara de grova citaten med att personen faktiskt använde orden. Det är journalistiskt riktigt att inte förvanska ett uttalande.

Men redaktionen bestämmer fortfarande vilket citat som lyfts fram, vilka ord som hamnar i rubriken och vilka formuleringar som ska locka till klick.

Det grövsta uttrycket är ofta det mest uppmärksamhetsväckande.

Därmed kan medierna både spegla och förstärka förändringen. Institutet för språk och folkminnen beskriver just denna växelverkan: medier påverkar människors attityder samtidigt som medierna själva påverkas av samhällsutvecklingen.

När svordomen ger fler klick får redaktionen ett kommersiellt skäl att välja den. När publiken sedan möter samma språk om och om igen förlorar uttrycket gradvis sin tidigare laddning.

Det betyder inte att ett enskilt kraftuttryck förstör språket. Men det kan innebära att vi förlorar förmågan att skilja mellan olika sociala rum.

Om samma språk används vid köksbordet, i klassrummet, i nyhetssändningen och i riksdagen – vad återstår då av omdömet att kunna uttrycka sig olika i olika situationer?

Ungdomars språk handlar också om tillhörighet

Unga människor har alltid skapat egna uttryck. Ungdomsspråk används för att markera identitet, gemenskap och avstånd till vuxenvärlden.

Institutet för språk och folkminnen framhåller att ungdomars sätt att tala, klä sig, umgås och kommunicera följer tidens trender. Språket fungerar därför inte enbart som överföring av information, utan också som en social markör.

Det är därför missvisande att beskriva ungdomar som språkets enda problem.

De ord som unga använder sprids genom musik, videoklipp, influerare, vuxenunderhållning och nyhetsmedier. Vuxenvärlden producerar och tjänar pengar på en stor del av innehållet.

När vuxna redaktioner, produktionsbolag och annonsörer använder ett allt grövre språk för att vinna uppmärksamhet blir det motsägelsefullt att sedan ensidigt kritisera ungdomarna för att de tar efter.

Från sjöman och fånge till massmode

Även tatueringar har en längre och bredare historia än den vanliga föreställningen att de förr endast förekom bland kriminella.

Tatueringar har bland annat förekommit bland sjömän, militärer, arbetare och människor i fängelsemiljöer. De kunde markera resor, yrke, kärlek, grupptillhörighet, tro eller protest.

Men i det etablerade svenska samhället var synliga tatueringar länge ovanliga och ofta socialt belastande. De kunde påverka möjligheten att få arbete och hur omgivningen bedömde personen.

Den stora förändringen är därför inte att tatueringen har uppfunnits. Det är att den har gått från en relativt begränsad grupmarkör till en brett marknadsförd livsstilsprodukt.

Idrottsstjärnor, artister och influerare visar upp tatueringar inför en ung publik. Tatueringsstudior marknadsför motiv och trender genom sociala medier. Bilder som tidigare hade haft en mycket särskild betydelse kan nu väljas ur en digital katalog.

Kroppen har blivit både identitetsprojekt och marknadsplats.

Ett permanent beslut i en föränderlig ålder

En frisyr kan ändras. Kläder kan bytas. Ett konto kan raderas.

En tatuering är betydligt svårare att göra ogjord.

Det betyder inte att människor med tatueringar alltid ångrar sig. Många är nöjda och betraktar motiven som viktiga minnen eller delar av sin identitet.

Men kroppen, yrkeslivet, relationerna och smaken förändras över tid. Ett motiv som känns självklart vid 18 eller 20 års ålder behöver inte upplevas likadant vid 50, 70 eller 80.

Ändå marknadsförs tatueringen ofta genom ögonblicket: känslan, bilden, bekräftelsen och tillhörigheten. Den framtida kroppen syns sällan i reklamen.

Här finns en obalans. Företaget får betalt direkt. Kunden bär beslutet resten av livet.

Hälsoriskerna är verkliga

Tatuering är inte bara en estetisk fråga. När färg förs in genom huden finns risk för infektioner, allergiska reaktioner och andra hudproblem.

Läkemedelsverket rekommenderar att den som överväger en tatuering kontrollerar hygien, tatuerarens kompetens och vilka färger som används. Myndigheten anser också att kunden bör ha fyllt 18 år.

I Läkemedelsverkets kontroll av den svenska marknaden 2022–2023 hade nästan hälften av 46 analyserade tatueringsfärger ett eller flera ämnen i halter över tillåtna gränser. Hela 96 procent hade brister i märkningen. Myndigheten skrev att tidigare kontroller under flera år också hade funnit hälsofarligt innehåll.

Det betyder inte att alla tatueringar orsakar skador. Det visar däremot att marknaden inte är riskfri och att regler inte alltid följs.

Efter januari 2022 får endast färger som är märkta för användning i tatueringar eller permanent makeup användas. Tatueraren ska dessutom lämna viss information om färgen till kunden.

Frågan är hur många unga kunder som verkligen får, läser och förstår denna information innan beslutet fattas.

Frihet innebär också rätten att göra val andra ogillar

En granskning måste samtidigt respektera en grundläggande princip: den vuxna människan bestämmer över sin egen kropp.

Att någon tycker att en tatuering är ful eller oprydlig är inte i sig ett skäl att förbjuda den. Människor har olika smak, bakgrund och sätt att uttrycka sig.

På samma sätt kan ett kraftuttryck vara relevant för att visa ilska, humor, smärta eller social tillhörighet.

Problemet uppstår när personlig frihet används som ett argument för att slippa diskutera påverkan, kommersiella intressen och konsekvenser.

Ett val kan vara frivilligt och samtidigt starkt påverkat av trender, förebilder och algoritmer.

Vem tjänar på förändringen?

Svordomar kostar inget att producera men kan skapa uppmärksamhet. En grov rubrik kan öka antalet klick, kommentarer och delningar.

Tatueringar är samtidigt en växande kommersiell tjänst. Pengar tjänas på själva tatueringen, på nya motiv, på eftervård och ibland på kostsam laserbehandling när kunden vill ta bort resultatet.

Sociala plattformar tjänar på båda utvecklingarna. Det som är starkt, provocerande eller visuellt slående får ofta störst spridning och håller användaren kvar längre.

Därför räcker det inte att säga att samhället ”bara har blivit friare”. Någon tjänar ekonomiskt när gränser flyttas och permanenta val görs till snabbt innehåll.

Vad vet vi – och vad är värderingar?

Fakta: Det offentliga språket har blivit mer informellt. Digitala medier har suddat ut gränsen mellan privat och offentligt. Tatueringar omfattas av kemikalie- och hygienregler eftersom ingreppet medför medicinska risker.

Iakttagelse: Svordomar förekommer ofta i moderna rubriker och underhållningsformat. Synliga tatueringar är i dag socialt accepterade i betydligt fler miljöer än tidigare.

Värdering: Att svordomar är opassande eller att tatueringar är oprydliga är personliga och kulturella omdömen – inte objektiva fakta.

Analys: Medier, underhållningsindustri, reklam och sociala plattformar har starka ekonomiska drivkrafter att normalisera sådant som fångar uppmärksamheten.

Frågorna som behöver ställas

• Varför väljer redaktioner det grövsta citatet till rubriken?
• Ska nyhetsmedier spegla alla uttryck eller också upprätthålla ett offentligt språk?
• Får unga tillräcklig information om tatueringars medicinska och långsiktiga konsekvenser?
• Hur kontrolleras tatueringsfärger och studios i praktiken?
• Vem tar ansvar när ett beslut som marknadsfördes som mode blir ett problem för resten av livet?
• Kan personlig frihet försvaras utan att kommersiell påverkan lämnas ogranskad?

Gränser försvinner inte – de flyttas

Varje generation förändrar språket, modet och synen på kroppen. Äldre generationers normer var inte alltid bättre. De kunde också bygga på skam, klassfördomar och onödigt hårda krav på anpassning.

Men alla förändringar är inte automatiskt framsteg.

När medier använder svordomar för att sälja rubriker och permanenta kroppsförändringar marknadsförs som snabb konsumtion finns det anledning att stanna upp.

Frågan är inte om ungdomar ska tvingas leva som tidigare generationer.

Frågan är om dagens unga verkligen gör friare val – eller om marknaden och algoritmerna bara har blivit bättre på att få påverkan att kännas som personlig identitet.