När Sverige blev Natos basområde – har folket fått veta vad det innebär?

Regeringen beskriver Natomedlemskapet, DCA-avtalet och utländska förband som ett förstärkt skydd av Sverige. Men allierade styrkor befinner sig inte här enbart för svenskarnas skull. Sveriges geografiska läge, flygbaser, hamnar, vägar och övningsområden har ett stort militärt värde för försvaret av Baltikum, Finland och Arktis. Frågan är om regeringen har berättat för svenska folket vilket läge Sverige faktiskt har valt att gå in i – och vem som tar ansvar om riskerna blir verklighet.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Svenskt luftvärn ska skickas till Polen för att skydda Natos logistiska knutpunkt för stödet till Ukraina.

Svenska Gripenplan deltar redan i skyddet av området. Svenska soldater finns i Lettland. Sverige förbereder sig samtidigt för att ta emot, transportera och försörja utländska militära förband på svenskt territorium.

Varje enskilt beslut kan förklaras med Natos princip om kollektivt försvar. Sverige kan inte kräva hjälp från andra och samtidigt vägra bidra till deras säkerhet.

Men besluten bildar tillsammans ett större mönster.

Sverige har inte enbart fått ett skydd genom Nato. Landet har också blivit en del av Natos militära operationsområde, försörjningssystem och framskjutna försvar.

Det är denna andra sida av medlemskapet som regeringen betydligt mer sällan beskriver i klartext.

Nato har inga egna nationella soldater

Uttrycket ”Natotrupper i Sverige” kan vara missvisande.

Nato har inte en egen nationell armé. De soldater, flygplan, fartyg och luftvärnssystem som verkar inom alliansen tillhör medlemsländerna. De kan däremot ställas under Natos befäl eller användas enligt gemensamma försvarsplaner.

När utländska soldater befinner sig i Sverige kan det därför handla om flera olika former av närvaro:

• Natoövningar,
• nationella förband från andra medlemsländer,
• amerikanska styrkor inom DCA-avtalet,
• tillfällig basering av flyg eller luftvärn,
• förhandslagring av materiel,
• transporter genom Sverige,
• eller förband som i en kris ställs under Natos befäl.

Skillnaderna är viktiga. Natomedlemskapet och DCA-avtalet med USA är inte samma sak.

Nato är en försvarsallians med 32 medlemsländer. DCA är ett särskilt bilateralt avtal mellan Sverige och USA.

Men systemen hänger ihop. DCA-avtalet gör det möjligt för USA att snabbare använda svenska anläggningar, föra in personal och materiel samt förhandslagra utrustning. Regeringen beskriver avtalet som en grund för både försvaret av Sverige och norra Europa.

Sverige är inte bara ett land som ska försvaras

För Nato är Sverige militärt värdefullt av flera skäl.

Landet ligger mellan Nordatlanten, Norge, Finland och Östersjön. Svenska hamnar, flygfält, järnvägar och vägar kan användas för att föra militära förstärkningar österut och norrut.

FOI har konstaterat att ett krig i Baltikum eller på Nordkalotten sannolikt skulle kräva att allierade flygstridskrafter baseras i Sverige. Sverige skulle samtidigt behöva ta emot logistik och underlätta transporter till Finland och Baltikum.

Det innebär att Sverige kan få flera funktioner samtidigt:

• basområde för allierat stridsflyg,
• transitland för trupper och materiel,
• logistiskt uppland för Baltikum och Finland,
• plats för förråd, bränsle och ammunition,
• skyddat djup för ledning och underhåll,
• samt utgångspunkt för operationer i Östersjön och norra Europa.

Försvarsmakten beskriver värdlandsstöd som en av Sveriges viktigaste uppgifter inom Nato. Sverige ska hjälpa utländska förband att förflytta sig och agera här.

Detta är inte en oväntad bieffekt.

Det är en central del av Sveriges nya militära roll.

Gotland är nyckeln till Östersjön

Gotland har ett särskilt strategiskt värde.

Från ön går det att övervaka och påverka flyg- och sjötrafik över stora delar av Östersjön. Den som militärt kontrollerar Gotland får betydligt bättre förutsättningar att skydda – eller hota – transporter till Estland, Lettland och Litauen.

Natos egna militära planerare beskriver Gotland som oerhört betydelsefullt för både Sveriges och alliansens försvar i Östersjöregionen.

För Sverige betyder det att ön får ett starkare försvar och att en angripare måste räkna med hela Nato.

Men samma betydelse innebär också att Gotland blir en ännu tydligare militär måltavla.

Militär betydelse fungerar åt båda hållen.

Det som alliansen vill använda och försvara är också sådant som en motståndare kan vilja störa, isolera eller slå ut.

Norra Sverige har blivit en del av försvaret av Arktis

Även norra Sverige har fått en större roll.

Nato framhåller att Sveriges och Finlands medlemskap har förstärkt alliansens ställning i Arktis. Området är viktigt eftersom det förbinder Nordamerika och Europa och innehåller avgörande transport-, handels- och kommunikationsleder.

Svenska flygbaser, övningsfält och transportvägar kan därför få betydelse långt utanför Sveriges gränser.

De kan användas för:

• förstärkning av norra Finland,
• operationer mot Nordkalotten,
• skydd av Norge och Nordatlanten,
• luftövervakning,
• spridning av flygstridskrafter,
• samt försörjning av förband i nordliga områden.

Ur Natos perspektiv ger Sverige geografiskt djup, större rörelsefrihet och fler platser där förband kan baseras.

Ur ryskt perspektiv innebär samma sak att svenskt territorium kan uppfattas som en del av Natos militära infrastruktur.

USA intressen är inte identiska med Sveriges

USA har ett tydligt intresse av att kunna använda Sverige militärt.

Det betyder inte automatiskt att USA planerar att utnyttja Sverige eller kringgå svensk lag. Det betyder att stormakten fattar sina beslut utifrån amerikanska strategiska intressen.

USA behöver kunna:

• förstärka Europa från Nordamerika,
• skydda Natoländerna runt Östersjön,
• möta Ryssland i Arktis,
• sprida sina flygstridskrafter över fler baser,
• lagra materiel närmare möjliga operationsområden,
• och minska beroendet av ett fåtal stora anläggningar som lättare kan angripas.

Sverige erbjuder mycket av detta.

Sveriges intresse är att amerikansk närvaro höjer tröskeln för ett ryskt angrepp och gör det möjligt att snabbt få militär hjälp.

USA intresse är att Sverige bidrar till det amerikanska och natogemensamma försvarssystemet i norra Europa.

Intressena sammanfaller i stor utsträckning – men de är inte identiska.

En framtida amerikansk regering kan prioritera annorlunda än Sverige. USA kan fatta globala beslut utifrån utvecklingen i Asien, Mellanöstern eller den amerikanska inrikespolitiken.

Sverige har därför gjort sig beroende av en militär förmåga som landet inte själv kontrollerar politiskt.

Vad DCA-avtalet faktiskt innebär

DCA-avtalet ger amerikanska styrkor tillgång till 17 särskilt angivna svenska anläggningar och områden. Det omfattar bland annat möjligheten att använda militär infrastruktur och förhandslagra materiel.

Avtalet innebär inte att de 17 platserna har blivit amerikanskt territorium. Det innebär inte heller att USA automatiskt får göra vad landet vill i Sverige.

Regeringen framhåller att samarbetet bygger på svenskt samtycke och ska ske med respekt för svensk suveränitet, svensk lag och Sveriges internationella förpliktelser.

Men avtalet förändrar ändå de praktiska förutsättningarna.

Regler om tillträde, rättslig ställning, skatter, tullar, lagring, transporter och jurisdiktion har bestämts i förväg. Syftet är just att amerikanska styrkor inte ska behöva börja förhandla om alla villkor först när krisen redan har inträffat.

Det ger snabbhet och militär effektivitet.

Men det flyttar också viktiga beslut från ett framtida öppet nödläge till avtal och planering som redan har genomförts.

Skyddet kan också öka målbilden

Regeringens argument är att utländsk närvaro skapar avskräckning.

Om ryska beslutsfattare vet att ett angrepp på Sverige också kan döda amerikanska, brittiska eller andra allierade soldater blir tröskeln för ett angrepp högre.

Det är ett starkt militärt argument.

Men avskräckning innebär inte att riskerna försvinner. Den bygger på att motståndaren fruktar konsekvenserna.

Svenska flygbaser, hamnar, radarstationer, ledningsplatser, ammunitionsförråd och transportleder kan samtidigt få större betydelse i en rysk krigsplanering.

Försvarsmakten har själv uppgett att Ryssland har operativ militär planering som omfattar Sverige och närområdet.

Om Sverige används för att föra fram förstärkningar till Baltikum eller Finland kan en motståndare vilja stoppa transporterna innan de når fram.

Det kan ske genom:

• cyberangrepp,
• sabotage,
• påverkansoperationer,
• störning av järnväg och hamnar,
• attacker mot energiförsörjning,
• drönaroperationer,
• eller i ett krig genom robotangrepp mot militära mål i Sverige.

Att en anläggning skyddas av Nato gör den inte betydelselös för Ryssland.

Det är just därför den behöver skyddas.

Sverige kan inte både få skydd och stå utanför

Det vore samtidigt ohederligt att påstå att Sverige skulle kunna få Natos fulla skydd utan att ta några risker eller upplåta någon militär kapacitet.

Artikel 5 bygger på ömsesidighet.

Sverige förväntar sig att andra länders soldater ska kunna riskera sina liv för Sverige. Då måste Sverige också bidra till försvaret av Polen, Finland, Norge och Baltikum.

Frågan är därför inte om Sverige skulle kunna bli medlem utan skyldigheter.

Det kunde landet inte.

Frågan är om fördelarna, skyldigheterna och riskerna presenterades med samma tydlighet före och efter medlemskapet.

Regeringen har ofta betonat att Sverige blir säkrare genom Nato och DCA. Det är en möjlig och militärt välgrundad bedömning.

Men det har talats betydligt mindre om att Sverige samtidigt blir:

• militärt uppmarschområde,
• bas- och transitland,
• värd för utländska förband,
• en del av försvaret av andra länder,
• och därmed en tydligare del av en möjlig stormaktskonflikt.

Vem fattar besluten när krisen kommer?

Riksdagen godkände Natomedlemskapet och DCA-avtalet. Besluten saknar därför inte demokratisk grund.

Men de viktigaste operativa planerna är till stor del sekretessbelagda. Allmänheten kan inte se exakt vilka förband som ska komma, vilka vägar de ska använda, vilka anläggningar som ska prioriteras eller vilka mål Sverige förväntas försvara.

Sekretess är nödvändig i militär planering.

Problemet uppstår om sekretessen också gör det omöjligt att granska ansvarsfördelningen.

Det behöver därför vara tydligt:

• vem som godkänner utländska styrkors närvaro,
• vem som beslutar vilka vapen som får föras in,
• vem som har befälet över operationer från Sverige,
• vilka svenska resurser som binds till alliansens uppgifter,
• hur civila samhällsfunktioner påverkas,
• och vem som bär det politiska ansvaret om Sverige utsätts för motåtgärder.

I en akut kris kommer besluten sannolikt att behöva fattas snabbt. Då kan mycket redan vara bestämt genom försvarsplaner, beredskapsbeslut och internationella åtaganden.

Det är därför granskningen måste ske innan krisen.

Inte efteråt.

Vad vet vi?

Fakta:

• Sverige är medlem i Nato sedan den 7 mars 2024.
• DCA-avtalet med USA trädde i kraft den 15 augusti 2024.
• Avtalet underlättar amerikansk militär närvaro och förhandslagring av materiel.
• Sverige ska kunna ge värdlandsstöd åt utländska förband.
• Svenska flygbaser och transportleder har betydelse för försvaret av Finland, Baltikum och Nordkalotten.
• Gotland har stor strategisk betydelse för Natos försvar av Östersjöområdet.
• Sverige bidrar med egna militära förband till Natos verksamhet utanför Sverige.

Regeringens bedömning:

• Utländsk närvaro och förhandslagring gör det snabbare att få hjälp.
• Nato höjer tröskeln för ett angrepp på Sverige.
• Försvaret av allierade länder stärker även Sveriges säkerhet.

VIGRANSKAR analys:

• Nato och USA har egna operativa intressen av svenskt territorium.
• Dessa intressen sammanfaller ofta med Sveriges, men inte alltid.
• Sverige får ett starkare kollektivt skydd men blir samtidigt mer användbart i en större militär konflikt.
• Den ökade militära betydelsen kan både avskräcka ett angrepp och göra svensk infrastruktur mer intressant som mål.
• Regeringens information har betonat skyddet tydligare än beroendet, skyldigheterna och målbilden.

Frågorna regeringen måste besvara

• Vilka utländska förband planeras kunna baseras i Sverige?
• Ska amerikansk materiel lagras här permanent?
• Vilka typer av vapen får lagras?
• Vilket inflytande har Sverige över operationer som utgår från svenskt territorium?
• Kan svenska anläggningar användas för insatser som inte direkt gäller försvaret av Sverige?
• Hur skyddas de 17 områden som USA får använda?
• Vilka civila hamnar, vägar och järnvägar ingår i Natos förstärkningsplaner?
• Hur påverkas Sveriges egen försvarsförmåga när svenska förband skickas utomlands?
• Vilken plan finns om amerikanska och svenska intressen plötsligt skiljer sig åt?
• Vem tar ansvar om den ökade militära närvaron leder till sabotage eller angrepp mot Sverige?

Sverige har valt sida – men folket måste få veta hela innebörden

Sverige har lämnat den militära alliansfriheten.

Det beslutet kan visa sig ha stärkt Sveriges säkerhet. Ensamt hade Sverige haft begränsade möjligheter att möta ett större militärt angrepp.

Men medlemskapet innebär mer än en garanti om hjälp.

Sverige har blivit en del av Natos försvarsplanering för hela norra Europa. Landets territorium, infrastruktur och militära resurser ska kunna användas för att försvara andra delar av alliansen.

Detta är inte nödvändigtvis fel.

Men det är större än vad regeringens korta pressmeddelanden ger intryck av.

Svenska folket har rätt att få veta både vad Sverige skyddas av och vad Sverige förväntas användas till.

Den avgörande frågan är därför inte bara om Nato kommer att försvara Sverige. Den är också vilka intressen Nato och USA ska försvara från svenskt territorium – och vem som tar ansvar den dag dessa intressen gör Sverige till måltavla.