Katastrofhjälp efter partifärg – använder Trump FEMA som valvapen?

När Donald Trump godkänner katastrofhjälp presenterar han ibland pengarna tillsammans med politiska budskap och stöd till republikanska kandidater. En analys visar samtidigt tydliga skillnader mellan republikanska och demokratiska delstater. Det bevisar inte politisk diskriminering – men väcker frågor om hur neutralt USA katastrofsystem egentligen är.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

När en orkan, översvämning eller skogsbrand slår till förväntar sig amerikanerna att staten ska hjälpa efter behov – inte efter hur delstaten röstat.

Men inför mellanårsvalet har president Donald Trump börjat tala om federal katastrofhjälp på ett sätt som suddar ut gränsen mellan myndighetsbeslut och valkampanj.

När Vita huset godkände omkring 17,9 miljoner dollar i stöd till Wisconsin presenterade Trump beslutet i samma inlägg som sitt politiska stöd till den republikanske guvernörskandidaten Tom Tiffany.

Själva stödet gällde verkliga skador efter oväder och hade begärts av Wisconsins demokratiske guvernör Tony Evers. Det finns alltså inget belägg för att pengarna var obefogade.

Det anmärkningsvärda var hur presidenten paketerade beslutet: katastrofhjälpen framställdes nästan som en del av stödet till den republikanske kandidaten.

Presidenten håller i sista nyckeln

USA katastrofhjälp administreras huvudsakligen av FEMA – Federal Emergency Management Agency.

Efter en större katastrof begär delstatens guvernör normalt en federal katastrofförklaring. FEMA bedömer skadornas omfattning, lokala resurser och vilka stödformer som kan bli aktuella.

Men det slutliga beslutet fattas av presidenten.

Presidenten kan:

• godkänna hela ansökan,
• godkänna endast vissa delar,
• avslå den,
• eller låta behandlingen dra ut på tiden.

En katastrofförklaring kan omfatta hjälp till privatpersoner, ersättning för offentliga kostnader och pengar till förebyggande åtgärder. Ett godkännande betyder därför inte alltid att delstaten får allt den begärt. Ett avslag kan överklagas.

Systemet är alltså inte enbart tekniskt. Presidenten har ett betydande handlingsutrymme – och därmed också ett stort ansvar att visa att besluten fattas efter enhetliga kriterier.

Tydlig skillnad mellan delstaterna

En granskning från Associated Press fann en påtaglig politisk skillnad i hur katastrofansökningar behandlats under Trumpadministrationen.

Enligt granskningen hade omkring 80 procent av ansökningarna från republikanska guvernörer godkänts, jämfört med omkring 60 procent av ansökningarna från demokratiska guvernörer.

Sett till valresultatet hade mer än tre fjärdedelar av ansökningarna från delstater som Trump vann 2024 godkänts. Bland delstater som han inte vann var andelen under hälften.

Granskningen visade även längre handläggningstider. Ungefär 70 procent av besluten tog mer än en månad, medan tidigare presidenter ofta fattade motsvarande beslut inom två veckor.

Siffrorna är tillräckligt tydliga för att motivera en oberoende granskning. Men de bevisar inte ensamma att Trump har diskriminerat demokratiska delstater.

Katastrofer skiljer sig åt. Skadornas omfattning, försäkringsläget, delstatens egna resurser och kvaliteten på ansökningsunderlaget kan påverka resultatet. För att slå fast politisk favorisering måste varje ärende undersökas närmare.

Vita huset förnekar politisk påverkan

Vita huset förnekar att partipolitik styr besluten och framhåller att ansökningarna bedöms efter lagar och federala kriterier.

Det är en viktig invändning. En statistisk skillnad är inte automatiskt samma sak som ett bevisat missbruk.

Samtidigt försvagas regeringens förklaring när presidenten själv blandar samman katastrofhjälp med kandidater, opinionsbildning och valkampanj.

Vid ett framträdande i North Carolina skämtade Trump, enligt AP, om att delstaten kunde få problem med framtida hjälp om den republikanske kandidaten förlorade. Det finns inget belägg för att ett sådant hot faktiskt verkställts. Men uttalandet riskerar ändå att skapa föreställningen att hjälpen är beroende av politisk lojalitet.

Katastrofhjälp är inte presidentens privata gåva

Federala katastrofpengar kommer från skattebetalarna. De är inte en personlig gåva från presidenten och ska inte framställas som en belöning till delstater eller politiker som stöder honom.

När en president meddelar katastrofhjälp tillsammans med ett kandidatstöd uppstår därför flera problem.

För det första kan mottagarna känna att de står i tacksamhetsskuld till presidenten.

För det andra kan väljare i oppositionellt styrda delstater börja misstänka att de behandlas sämre.

För det tredje riskerar tjänstemän inom FEMA att utsättas för politisk press, även om de formella bedömningarna görs korrekt.

Och för det fjärde blir det svårt för allmänheten att avgöra var myndighetsutövningen slutar och valkampanjen börjar.

Vad vet vi – och vad är inte bevisat?

Detta är belagt:

• Trump har presenterat ett beslut om katastrofhjälp i direkt anslutning till sitt stöd för en republikansk kandidat.
• AP granskning visar en tydlig skillnad i andelen godkända ansökningar mellan republikanska och demokratiska delstater.
• Handläggningen har i många fall blivit längre.
• Presidenten har stort inflytande över de slutliga besluten.
• Vita huset förnekar att besluten styrs av partipolitik.

Detta är ännu inte bevisat:

• Att en viss delstat nekats hjälp enbart därför att den röstat på Demokraterna.
• Att Wisconsin fick pengar därför att Trump ville hjälpa en republikansk kandidat.
• Att FEMA tjänstemän systematiskt ändrat sina professionella bedömningar efter politiska order.
• Att alla skillnader i statistiken saknar sakliga förklaringar.

Det vore därför fel att redan nu slå fast att hela katastrofsystemet används som ett politiskt vapen. Men det vore lika fel att avfärda frågan utan en fullständig granskning.

Detta måste redovisas öppet

För att återställa förtroendet bör Vita huset och FEMA offentliggöra:

• vilka kriterier som använts i varje ansökan,
• FEMA ursprungliga rekommendation till presidenten,
• varför vissa ansökningar bara delvis godkänts,
• orsaken till långa handläggningstider,
• kontakterna mellan Vita huset och FEMA inför besluten,
• och om politiska rådgivare deltagit i hanteringen.

Kongressen och FEMA oberoende inspektör bör dessutom jämföra besluten mellan delstater med liknande skador. Först då går det att avgöra om skillnaderna beror på katastrofernas omfattning – eller på politiska hänsyn.

VIGRANSKAR

Katastrofhjälp måste vara en rättssäker samhällsfunktion. Den får aldrig uppfattas som ett tack från presidenten till lojala väljare eller som ett påtryckningsmedel mot oppositionella delstater.

Det finns ännu inte tillräckliga bevis för att slå fast att Trump systematiskt delar ut hjälpen efter partifärg.

Men kombinationen av ojämna utfall, längre väntetider och presidentens egna kampanjutspel gör misstanken begriplig och en oberoende granskning nödvändig.

När människors hem har förstörts ska frågan vara hur svårt de drabbats – inte hur deras delstat röstade.