Rysslands ”Döda hand” rustas upp – men kan den verkligen hämnas från graven?

En omfattande granskning visar att Ryssland har byggt ut en hemlig ledningscentral under ett berg i Ural. Anläggningen kopplas till kärnvapensystemet Perimeter, som ska säkerställa ett ryskt vedergällningsanfall även om landets högsta ledning har slagits ut. Men bilden av en maskin som självständigt kan starta kärnvapenkriget behöver nyanseras.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Djupt inne i berget Kosvinskij Kamen i den ryska Sverdlovskregionen finns en av landets mest skyddade militära anläggningar.

Den kallas Objekt 1335, med kodnamnet Grot, och fungerar som en reservcentral för ledningen av Rysslands strategiska styrkor.

En gemensam granskning av danska Danwatch, brittiska The Sunday Times och det exilryska Dossier Center visar att anläggningen byggts ut och moderniserats i stor omfattning.

Granskningen bygger på över två miljoner dokument från ryska militära upphandlingar, kompletterade med satellitbilder, fotografier och offentliga ryska uppgifter. Från 2018 och åtminstone fram till 2024 beställde det ryska försvarsdepartementet stora mängder stål, cement, elkablar, transformatorstationer, borrutrustning och ventilationssystem till platsen. danwatch.dk

Det råder därför liten tvekan om att en omfattande militär utbyggnad har ägt rum.

Den avgörande frågan är vad anläggningen egentligen ska kunna göra.

Ett system byggt för det otänkbara

Objekt 1335 kopplas till det sovjetiska kärnvapensystemet Perimeter, i väst ofta kallat ”Dead Hand” – Döda handen.

Systemet utvecklades under kalla kriget för att lösa ett mycket särskilt problem: Vad händer om Sovjetunionens politiska och militära ledning slås ut i ett överraskande kärnvapenangrepp?

Om presidenten, generalstaben och de vanliga sambandsvägarna förstörs kan en order om vedergällning annars aldrig nå de återstående kärnvapnen.

Perimeter konstruerades som ett reservsystem för att föra en avfyrningsorder direkt till robotförbanden. Bland annat kan särskilda kommandorobotar skjutas upp och sända order till kärnvapenrobotar över stora delar av landet.

Systemet skulle därmed göra ett försök att oskadliggöra Ryssland genom ett enda förstaslag meningslöst.

Ett angrepp skulle ändå besvaras.

Inte återuppväckt – eftersom det aldrig försvann

Flera medier har beskrivit granskningen som att Vladimir Putin har ”återaktiverat” Döda handen.

Den beskrivningen ifrågasätts av kärnvapenforskaren Pavel Podvig, knuten till FN:s institut för nedrustningsforskning, Unidir.

Enligt Podvig har Perimeter aldrig varit avstängt. Objekt 1335 har varit i drift under lång tid och den senaste utbyggnaden förändrar inte nödvändigtvis systemets grundläggande funktion.

Den tillgängliga dokumentationen anger bland annat att en verklig order till en interkontinental Topol-M-robot överfördes genom anläggningen redan år 2000. Militärförbandet vid berget uppges ha gått in i ordinarie stridsberedskap 2017. Russian strategic nuclear forces

Det nya är alltså framför allt att anläggningen har byggts ut, förstärkts och utrustats med modernare kommunikation.

Det är betydelsefullt – men inte samma sak som att Putin plötsligt har skapat ett helt nytt kärnvapensystem.

Kan systemet fatta beslut utan människor?

Det mest uppseendeväckande påståendet är att den moderniserade versionen skulle kunna genomföra hela vedergällningen utan ett nytt mänskligt beslut.

Dossier Center hänvisar till uppgifter från den pensionerade generalmajoren Viktor Chalin, som arbetade både med det ursprungliga Perimeter och den senare moderniseringen. Enligt hans beskrivning ska systemet kunna arbeta både i ett automatiserat och i ett automatiskt läge. dossier.center

Men exakt vad detta betyder är inte offentligt känt.

Perimeter ska inte förstås som en dator som i fredstid själv övervakar världen och plötsligt beslutar att förinta den.

Den kända modellen bygger i stället på flera steg:

1. Rysslands ledning måste först föra kärnvapenstyrkorna till en högre beredskap och utfärda en förberedande order.
2. Systemet måste få bekräftelse på att Ryssland faktiskt utsatts för ett kärnvapenangrepp.
3. Kontakten med den politiska ledningen och den centrala generalstaben ska ha brutits.
4. En order kan därefter överföras genom reservcentraler och kommandorobotar till överlevande kärnvapenförband.

Podvigs forskning visar att den förberedande ordern kräver godkännande från den nationella ledningen. Historiska sovjetiska dokument tyder samtidigt på att systemet inte då användes i ett helt automatiskt läge. Hur dagens ryska system är inställt kan inte fastställas genom öppna källor. Russian strategic nuclear forces

Påståendet att en maskin självständigt kan besluta om kärnvapenkrig är därför inte bevisat.

Men tekniken kan möjliggöra att den slutliga ordern genomförs efter att människorna som ursprungligen aktiverade systemet har dödats.

Det är där uttrycket ”hämnd från graven” får sin verkliga innebörd.

Varför byggdes anläggningen under just detta berg?

Kosvinskij Kamen valdes inte bara därför att berget erbjuder ett starkt fysiskt skydd.

Enligt den dokumentation som hittats har berggrunden ovanliga egenskaper som gör att vissa radiosignaler kan passera. Under den sovjetiska utbyggnaden genomfördes omkring 150 kommunikationstester över avstånd på upp till 5 000 kilometer.

Inne i berget byggdes radioanläggningar, antennsystem, kommandocentraler och kilometerlånga tunnlar.

Syftet var att skapa en ledningsplats som både kunde överleva ett kärnvapenangrepp och fortsätta kommunicera efteråt. Russian strategic nuclear forces

Det är alltså inte främst ett skyddsrum för Putin personligen.

Det är en militär ledningscentral avsedd att bevara Rysslands förmåga att kontrollera sina strategiska kärnvapen när övriga delar av ledningssystemet förstörts.

Systemets mörka paradox

Perimeter framstår som ett skräcksystem, men det bygger på kärnvapenavskräckningens centrala logik.

Om en motståndare vet att Ryssland alltid kan slå tillbaka försvinner möjligheten att vinna ett kärnvapenkrig genom att slå först.

Det kan minska risken för ett planerat överraskningsangrepp.

Ett överlevande reservsystem kan också ge ledningen mer tid. Om vedergällningsförmågan är säkrad behöver presidenten inte avfyra kärnvapnen enbart på grund av en tidig varning om inkommande robotar.

Men det finns en motsatt risk.

Ju mer automatiserad och komplicerad orderkedjan blir, desto större blir faran för att felaktiga varningar, tekniska fel eller missförstånd får oåterkalleliga följder.

Det stabiliserande systemet kan därför samtidigt skapa en ny sorts instabilitet.

Moderniseringen sker i ett farligare läge

Utbyggnaden av Objekt 1335 kan inte skiljas från den större ryska kärnvapenpolitiken.

Ryssland har moderniserat stora delar av sin kärnvapenarsenal och gett kärnvapenhoten en allt tydligare roll i konfrontationen med väst.

Den ryska kärnvapendoktrinen ändrades 2024. Tröskeln formulerades bredare och omfattar bland annat tillförlitlig information om ett massivt angrepp med flyg-, robot- eller rymdbaserade vapensystem.

Samtidigt har ryska företrädare åter börjat hänvisa offentligt till Perimeter. Den tidigare presidenten Dmitrij Medvedev varnade 2025 USA för att glömma hur farlig ”Dead Hand” kan vara.

Det innebär inte att Ryssland förbereder ett omedelbart kärnvapenanfall.

Det visar däremot att kärnvapen åter används aktivt som politiskt språk, militär försäkring och psykologiskt påtryckningsmedel.

Vad vet vi?

Belagt:

• Objekt 1335 existerar under Kosvinskij Kamen.
• Anläggningen är en skyddad reservcentral för Rysslands strategiska ledningssystem.
• Omfattande bygg- och moderniseringsarbeten har genomförts sedan 2018.
• Perimeter utvecklades under Sovjettiden och har inte varit permanent avstängt.
• Systemet kan överföra kärnvapenorder genom alternativa samband, bland annat kommandorobotar.

Starkt indicerat men inte fullständigt verifierat:

• Att den senaste utbyggnaden särskilt syftar till en moderniserad version av Perimeter.
• Att anläggningen fått betydligt större och mer motståndskraftig ledningskapacitet.
• Att systemet har ett automatiskt läge som kan fortsätta efter att den högsta ledningen slagits ut.

Inte offentligt känt:

• Vilka tekniska villkor som måste vara uppfyllda.
• Vem som måste aktivera systemet.
• Om en människa alltid krävs för den slutliga ordern.
• Vilka mål en eventuell vedergällning skulle riktas mot.
• Hur systemet skyddas mot falska varningar, tekniska fel och obehörig aktivering.

Varför angår detta Sverige?

Sverige är numera medlem i Nato och del av alliansens gemensamma militära planering.

I en konflikt mellan Nato och Ryssland skulle svenska flygbaser, hamnar, ledningssystem och transportvägar kunna få betydelse för alliansens verksamhet. Därmed påverkas Sverige också av förändringar i den ryska kärnvapenberedskapen.

Det betyder inte att Sverige står inför ett omedelbart kärnvapenangrepp.

Men Sverige har gått från formell militär alliansfrihet till att omfattas av en kärnvapenallians strategiska avskräckning. Då måste svenska beslutsfattare också kunna förklara hur landets roll ser ut om kärnvapenhoten skärps.

Frågorna som återstår

• Har Ryssland verkligen infört ett helt automatiskt vedergällningsläge?
• Vilka människor kan aktivera och avbryta systemet?
• Kan falska sensordata uppfylla villkoren för ett svar?
• Hur säkras kommunikationen mot tekniska fel och cyberangrepp?
• Har Nato förändrat sin planering efter moderniseringen av Objekt 1335?
• Vilken information har den svenska regeringen fått?
• Ingår svenska mål i Rysslands kärnvapenplanering?
• Hur ska kärnvapenriskerna kunna minskas när insynen och rustningskontrollen samtidigt försvagas?

Det farligaste är det vi inte vet

Granskningen visar övertygande att Ryssland har satsat stora resurser på att skydda och modernisera sin kärnvapenledning.

Den visar däremot inte att en självständig maskin när som helst kan bestämma sig för att starta världens undergång.

Den verkliga bilden är mer komplicerad – och på vissa sätt mer oroande.

Ett mänskligt beslut tycks fortfarande krävas för att föra systemet till det läge där en automatisk vedergällning kan bli möjlig. Men därefter kan orderkedjan fortsätta även om de människor som fattade det första beslutet inte längre lever.

Perimeter är därför varken en myt eller en fullt belagd domedagsmaskin.

Det är ett hemligt reservsystem byggt för att garantera att ett kärnvapenkrig inte får någon vinnare – och vars exakta säkerhet världen tvingas lita på utan att få veta hur det fungerar.