Vann valet – men tappar greppet: Har regeringsbildningen blivit Anderssons första stora misslyckande?
Magdalena Andersson fick uppdraget att försöka bilda regering. Men efter flera veckor står Centerpartiet och Vänsterpartiet fortfarande på varsin sida av en djup konflikt. Nu faller hennes förtroende kraftigt – samtidigt som partierna samlas till ett möte där de inte ens ska förhandla om regeringen.
Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR
Magdalena Andersson gick ur valet som ledare för det rödgröna regeringsalternativet. Hon fick talmannens uppdrag att undersöka möjligheten att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen.
Men för varje dag som går blir hennes problem tydligare.
Centerpartiet säger nej till en regering där Vänsterpartiet ingår. Vänsterpartiet säger att dess mandat inte kan användas för att släppa fram en regering där partiet saknar verkligt inflytande och ministerposter.
Socialdemokraterna befinner sig mitt emellan.
Andersson har hittills inte presenterat någon lösning som båda sidor kan acceptera. Nu börjar det politiska dödläget också synas i förtroendemätningarna.
Förtroendet föll med elva procentenheter
I Novus partiledarmätning för oktober uppger 35 procent att de har mycket eller ganska stort förtroende för Magdalena Andersson. Det är en minskning med elva procentenheter sedan augusti.
Nedgången är statistiskt säkerställd.
Ulf Kristersson går samtidigt fram med sju procentenheter till 42 procent och blir för första gången den partiledare som har högst förtroende i Novus mätningar.
Även Ebba Busch passerar Andersson och får 39 procent.
Anderssons förtroende har aldrig tidigare legat under 40 procent sedan hon blev partiledare. Samtidigt har Kristersson aldrig tidigare legat över 40 procent i dessa mätningar. novus.se
Förändringen är därför betydande.
Men den behöver tolkas försiktigt.
En förtroendemätning är inte detsamma som en väljarbarometer. Den visar hur de tillfrågade bedömer partiledarna, inte vilket parti de tänker rösta på.
Mätningen kan heller inte ensam bevisa varför Andersson tappar.
Orsaken är inte fastställd
Socialdemokratiska källor som Expressen har talat med kopplar nedgången till den utdragna regeringsbildningen och konflikterna inom det rödgröna regeringsunderlaget.
Det är en möjlig förklaring – men fortfarande en tolkning.
Novus pekar även på Socialdemokraternas svaga valrörelse och Moderaternas starka avslutning under de sista valdagarna. Opinionsinstitutet framhåller att partiledarnas prestationer i slutdebatterna kan ha påverkat väljarnas uppfattning.
Förtroenderaset kan därför vara resultatet av flera saker samtidigt:
- Socialdemokraternas valrörelse,
- Anderssons ledarskap under regeringsbildningen,
- konflikten mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet,
- Moderaternas starka slutspurt,
- och väljarnas allmänna oro för ett långvarigt politiskt dödläge.
Att enbart skylla på regeringsförhandlingarna går längre än vad undersökningen kan bevisa.
Men tidpunkten gör det svårt att bortse från sambandet.
Ett möte som inte är en förhandling
På Högberga gård på Lidingö samlas företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Mötet har framställts som ett möjligt första steg mot ett fungerande samarbete. Men Centerpartiet har varit tydligt med att sammankomsten inte är någon regeringsförhandling.
Syftet är i stället att ge partierna en gemensam lägesbild genom föredragningar från näringsliv, fackförbund, myndigheter och organisationer.
Centerpartiets linje om Vänsterpartiet ligger samtidigt fast: V ska inte ingå i regeringen. Centerpartiet
Det innebär att mötet kan skapa en bättre samtalston, men att det inte i sig löser den avgörande konflikten.
Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar har sagt att hon tänker ta upp regeringsfrågan ändå. Från flera partier kommer nu krav på att Magdalena Andersson omedelbart ska kalla till riktiga förhandlingar.
Helst redan under helgen.
Bråket om Lidingö är ett sidospår
Vänsterpartiets Håkan Svenneling har kallat valet av Högberga gård ”tragiskt” och kritiserat att ett möte med Centerpartiet hålls på ett exklusivt konferenshotell i en av Sveriges rikaste kommuner.
Kritiken är symbolpolitisk.
Centerpartiet uppger att platsen bokades med kort varsel och att det inte fanns så mycket att välja mellan.
Det kan naturligtvis diskuteras vilken signal politiker sänder genom sina val av mötesplatser. Men i det här läget framstår hotellfrågan som ett sidospår.
Det avgörande är inte om partierna dricker kaffe på Lidingö eller i en bygdegård på landsbygden.
Det avgörande är om de är beredda att ändra sina positioner.
C och V håller varandra som gisslan
Centerpartiets och Vänsterpartiets krav går för närvarande inte att förena.
Centerpartiet behöver Vänsterpartiets röster för att få fram en S-ledd regering, men vill samtidigt hålla V utanför regeringen.
Vänsterpartiet behöver Centerpartiets röster för att få fram samma regering, men kräver att självt få delta i den.
Båda partierna vill alltså ha Magdalena Andersson som statsminister – men endast om det andra partiet ger upp sin viktigaste röda linje.
Det är denna motsättning som Andersson måste lösa.
Problemet är att varje eftergift kan uppfattas som ett svek av det egna partiets väljare. Om Centerpartiet accepterar V-ministrar riskerar partiet att förlora sin borgerliga identitet. Om Vänsterpartiet släpper fram regeringen utan ministerposter riskerar partiet att återigen reduceras till ett passivt stödparti.
Det är därför inte förvånande att processen tar tid.
Men Andersson lovade väljarna att hon kunde samla sitt regeringsunderlag. Då måste hon också bära ansvaret när underlaget inte går att samla.
Talmannens klocka går
Magdalena Andersson ska lämna en rapport till talman Andreas Norlén senast den 12 oktober.
När sonderingsuppdraget avslutas ska en statsministeromröstning hållas i riksdagen. Om talmannen bedömer att förhandlingarna gör verkliga framsteg kan processen fortsätta, men tiden kan inte användas enbart för att skjuta problemen framför sig. Sveriges riksdag
En misslyckad statsministeromröstning behöver inte vara slutet. Grundlagen tillåter fyra försök innan ett extra val automatiskt ska utlysas.
Men varje nederlag skulle försvaga bilden av Andersson som den självklara regeringsbildaren.
Det skulle också ge Moderaterna möjlighet att försöka samla ett alternativt regeringsunderlag.
Vad vet vi?
Fakta: Anderssons förtroende har fallit från 46 till 35 procent i Novus mätning. Kristersson har ökat från 35 till 42 procent. Förändringarna är statistiskt säkerställda.
Påstående: Socialdemokratiska källor anser att den tröga regeringsbildningen ligger bakom Anderssons tapp.
Inte bevisat: Mätningen fastställer inte att regeringsbildningen är den enda eller huvudsakliga orsaken.
Fakta: Högbergamötet är en gemensam lägesgenomgång, inte en formell regeringsförhandling.
Fakta: Centerpartiets nej till Vänsterpartiet i regeringen ligger fast. Vänsterpartiet står samtidigt fast vid sitt krav på ministerposter.
Analys: Ju längre Andersson väntar med att tvinga fram verkliga förhandlingar, desto större blir risken att väljarna uppfattar henne som passiv och oförmögen att leda sitt eget regeringsalternativ.
Vem bär ansvaret?
Centerpartiet och Vänsterpartiet bär ansvar för sina oförenliga ultimatum.
Men Magdalena Andersson har fått uppdraget att bilda regering. Hon kan därför inte nöja sig med att vänta på att de andra partierna självmant ska lösa konflikten.
Att vara regeringsbildare innebär att kalla till möten, lägga fram alternativ, tvinga fram prioriteringar och visa vilka kompromisser som faktiskt är möjliga.
Om hon lyckas kan förtroendefallet visa sig vara tillfälligt.
Om hon misslyckas riskerar hon att gå från valets vinnare till den partiledare som hade flest möjliga stödpartier – men ändå inte kunde få dem att sitta vid samma förhandlingsbord.
Det är den verkliga pressen på Magdalena Andersson.
Inte valet av konferenshotell.