Sveaskog ska vara statens föredöme – varför planeras avverkning i skogar som myndigheterna vill skydda?

Sveaskog ägs av svenska staten och ska förena lönsamhet med miljöhänsyn. Nu anklagar flera länsstyrelser bolaget för att dra sig ur samarbetet om nya naturreservat och planera avverkningar i skogar med höga naturvärden. Sveaskog bestrider kritiken. Konflikten väcker en större fråga: Vem företräder allmänhetens intresse när statens eget bolag och statens naturvårdsmyndigheter står mot varandra?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Sveaskog är ingen vanlig skogsägare.

Bolaget ägs av svenska staten, förvaltar omkring 4,1 miljoner hektar mark och äger cirka 14 procent av Sveriges skogsmark. Därmed är Sveaskog landets största skogsägare.

Storleken ger bolaget ett betydande inflytande över virkesproduktion, arbetstillfällen, klimat, friluftsliv och biologisk mångfald.

Men det statliga ägandet innebär också särskilda förväntningar.

Sveaskog ska bedriva verksamheten affärsmässigt och ge staten avkastning. Samtidigt ska statligt ägda bolag agera hållbart och föredömligt på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende.

Sveaskog beskriver dessutom sig självt som en föregångare i arbetet med biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Nu ifrågasätts den bilden av de myndigheter som arbetar med att skydda skogarna.

Myndigheter beskriver en helomvändning

Aftonbladet har tagit del av mötesanteckningar, mejl och en anmälan från Länsstyrelsen i Örebro län.

Av materialet framgår att företrädare för Sveaskog vid ett möte med Naturvårdsverket och flera länsstyrelser i november 2024 ska ha meddelat att bolaget inte längre ville vara lika beredvilligt att avsätta mark till nya naturreservat.

Enligt de återgivna mötesanteckningarna ska Sveaskogs naturvårdschef bland annat ha sagt:

”Vi vill inte skriva några mer avtal. Det blir brötigt för oss.”

Bolaget uppges också ha meddelat att det inte längre ville förhålla sig till länsstyrelsernas så kallade bevakningsskikt – digitala kartunderlag över områden där myndigheten bedömt att det kan finnas höga naturvärden.

Reaktionerna från myndigheternas tjänstemän ska ha varit kraftiga.

”Man häpnar”, lyder en kommentar i anteckningarna.

Uppgifterna tyder på en grundläggande förtroendekris mellan det statliga skogsbolaget och statens naturvårdsmyndigheter.

Men mötesanteckningarna visar endast vad som uppges ha sagts vid mötet. De är inte i sig ett rättsligt beslut eller bevis för att Sveaskog har brutit mot lagen.

Nio fall har anmälts

Den 17 september 2026 skickade Länsstyrelsen i Örebro län en anmälan till det certifieringsorgan som granskar Sveaskogs efterlevnad av FSC regler.

I anmälan listar myndigheten nio fall där den anser att Sveaskog har gjort avsteg från gällande regelverk och planerat avverkningar i strid med bland annat FSC skogsbruksstandard, artskyddsregler och EU naturrestaureringsförordning.

De utpekade områdena ligger bland annat i Lindesberg, Hällefors, Karlskoga och Degerfors.

Enligt länsstyrelsen finns där rödlistade arter, livsmiljöer för fridlysta fåglar och kända spelplatser för tjäder. Bland arterna nämns talltita, tretåig hackspett, järpe, pärluggla, nattskärra och den smala skuggbaggen.

I flera fall hävdar myndigheten att Sveaskog känt till naturvärdena men inte redovisat dem i avverkningsanmälningarna.

Det allvarligaste fallet gäller Angsjöns naturreservat utanför Karlskoga. Där ska träd enligt myndighetens anmälan ha avverkats och förts bort trots att skogsbruk är förbjudet i reservatet.

Sveaskog har tidigare fått statlig ersättning för begränsningen av möjligheten att bruka marken.

Om uppgifterna stämmer är detta betydligt allvarligare än en tvist om hur en oskyddad skog ska bedömas.

Men även här krävs försiktighet.

Anmälan innehåller Länsstyrelsens bedömningar. Den är inte en slutlig dom och certifieringsorganets utredning är ännu inte färdig.

FSC-regler är inte samma sak som svensk lag

Det är viktigt att skilja mellan tre olika slags regler:

• svensk lag och svenska myndighetsbeslut,
• EU-rättsliga krav,
• och FSC privata certifieringsregler.

FSC är ett frivilligt internationellt certifieringssystem för ansvarsfullt skogsbruk. En FSC-certifierad skogsägare förbinder sig bland annat att kartlägga och skydda viktiga miljöer samt ta hänsyn till sällsynta och hotade arter.

Ett brott mot FSC-standarden är därför inte automatiskt ett lagbrott.

Däremot kan samma avverkning samtidigt strida mot exempelvis reservatsföreskrifter, artskyddsbestämmelser eller andra rättsligt bindande regler.

När Länsstyrelsen använder uttryck som ”i strid med lagen” måste det därför framgå exakt vilken handling, bestämmelse och rättslig prövning som avses.

Annars riskerar flera olika frågor att blandas ihop.

Sveaskog bestrider anklagelserna

Sveaskogs naturvårdschef Peter Bergman avvisar Länsstyrelsens slutsatser.

Han framhåller att de avverkningsanmälningar som tagits upp i FSC-anmälan fortfarande utreds och att de aktuella skogarna inte har avverkats.

– Att anklaga oss för lagbrott utan att ärendena är utredda och beslutade är förhastat, säger han till Aftonbladet.

Bolaget delar inte heller myndigheternas bedömning att samtliga aktuella skogar har så höga naturvärden att de bör undantas från brukande.

Sveaskog uppger att omkring en sjättedel av bolagets produktiva skogsmark redan är formellt skyddad eller frivilligt avsatt. Bolaget räknar också med att identifiera ytterligare omkring 30 000 hektar skyddsvärd skog.

Sveaskogs ståndpunkt är att naturreservat inte alltid ska vara den första lösningen. Bolaget förespråkar i stället en kombination av frivilliga avsättningar, naturvårdshänsyn och ett mer varierat skogsbruk.

Det är i sig inte ett orimligt resonemang.

Alla naturvärden behöver inte nödvändigtvis skyddas genom naturreservat. Olika arter, landskap och skogstyper kan kräva olika åtgärder.

Men då måste det frivilliga skyddet vara trovärdigt, långsiktigt och möjligt att kontrollera.

Det är just där myndigheternas förtroende tycks ha brustit.

Formellt skydd eller frivilligt löfte

Ett naturreservat beslutas med stöd av miljöbalken och ger ett juridiskt bindande skydd.

Föreskrifterna bestämmer vad som får och inte får göras i området. Skyddet gäller oavsett förändringar i bolagets ledning, ekonomiska mål eller framtida strategier.

En frivillig avsättning bygger däremot på skogsägarens eget åtagande.

Den kan vara värdefull och långsiktig, men den ger inte alltid samma rättsliga säkerhet som ett naturreservat.

Naturvårdsverket beskriver både formella skydd och frivilliga avsättningar som viktiga delar av naturvården. Myndigheten framhåller samtidigt att naturreservat är ett av de viktigaste verktygen för att långsiktigt skydda värdefull natur, biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Länsstyrelsernas invändning handlar därför inte bara om antalet skyddade hektar.

Den handlar också om hur skyddet utformas.

Om enskilda värdefulla skogsbestånd sparas men den omgivande skogen avverkas kan större sammanhängande livsmiljöer splittras upp. Kvar blir små öar av skyddad natur mellan hyggen och produktionsskog.

Det kan vara otillräckligt för arter som behöver stora, sammanhängande och stabila miljöer.

Sveaskog menar att olika områden kan bindas samman genom naturvårdshänsyn och varierade skogsbruksmetoder.

Länsstyrelserna efterfrågar redovisning och långsiktiga garantier.

Där står konflikten.

Sveaskog kan inte juridiskt stoppa alla reservat

Sveaskogs besked att bolaget inte frivilligt vill medverka till fler naturreservat betyder inte att bolaget har vetorätt.

Länsstyrelsen kan med stöd av miljöbalken besluta att bilda ett naturreservat även utan markägarens samtycke. Markägaren kan då ha rätt till ekonomisk ersättning för den begränsning i markanvändningen som beslutet medför.

I praktiken försöker myndigheterna dock normalt nå överenskommelser genom dialog och samråd.

När Sveriges största skogsägare säger nej till fortsatt samarbete kan processen därför bli längre, dyrare och mer konfliktfylld.

Det märkliga är att båda sidor ytterst tillhör staten.

Länsstyrelserna arbetar för att uppfylla statens miljömål.

Sveaskog arbetar för att uppfylla statens krav på lönsamhet, hållbarhet och värdeskapande.

När dessa uppdrag kolliderar kan staten i praktiken hamna i förhandling med sig själv.

Lönsamheten har fått större betydelse

Regeringen antog 2025 en ny ägarpolicy för statliga bolag. Där betonas bland annat lönsamhet, affärsmässighet, hållbart värdeskapande och styrelsernas ansvar.

Bolagen ska samtidigt agera hållbart, transparent och föredömligt.

Problemet är att begreppen kan dra åt olika håll.

När gammal skog skyddas försvinner möjligheten att sälja virket.

När skogen avverkas skapas intäkter, arbetstillfällen och råvara till industrin – men naturvärden kan gå förlorade.

Sveaskog ska alltså samtidigt:

• ge staten ekonomisk avkastning,
• leverera virke till skogsindustrin,
• bidra till sysselsättning,
• ta klimat- och miljöhänsyn,
• skydda biologisk mångfald,
• och upprätthålla allmänhetens förtroende.

Konflikten går därför inte att reducera till att den ena sidan är för skog och den andra emot.

Den handlar om vilken uppgift som väger tyngst när alla mål inte kan uppfyllas samtidigt.

Vem beslutade om kursändringen?

Det mest anmärkningsvärda i myndigheternas uppgifter är påståendet att Sveaskog genomfört en övergripande kursändring.

Enligt mötesanteckningarna ska den nya linjen ha kopplats till bolagets ledning.

Men det är inte klarlagt:

• när beslutet fattades,
• om det finns ett formellt styrelsebeslut,
• hur regeringen informerades,
• om förändringen diskuterades i statens ägardialog,
• vilka ekonomiska beräkningar som låg bakom,
• eller hur beslutet bedömdes mot statens miljömål.

Regeringen beskriver själv statens ägande som aktivt. Ägaren ska analysera, utvärdera, utmana och föra dialog med bolagen.

Då kan regeringen inte behandla konflikten som en intern fråga mellan Sveaskog och länsstyrelserna.

Det yttersta ägaransvaret ligger hos staten.

Vad vet vi?

Fakta:

• Sveaskog ägs av svenska staten och är Sveriges största skogsägare.
• Bolaget äger cirka 14 procent av landets skogsmark.
• Sveaskog är FSC-certifierat och har åtagit sig att följa certifieringens regler.
• Länsstyrelsen i Örebro har lämnat in ett klagomål som omfattar nio fall.
• Flera länsstyrelser uppger att samarbetet om nya naturreservat har försämrats eller upphört.
• Sveaskog vill i större utsträckning använda frivilliga avsättningar och varierat skogsbruk.
• Länsstyrelsen kan juridiskt besluta om naturreservat även utan markägarens samtycke.

Myndigheternas påståenden:

• Sveaskog har planerat avverkningar i områden med kända höga naturvärden.
• Viktiga uppgifter om arter och tjäderspelplatser har inte alltid redovisats.
• Bolaget tar inte längre tillräcklig hänsyn till länsstyrelsernas kartunderlag.
• Avverkning ska ha skett inne i ett redan bildat naturreservat.

Sveaskogs svar:

• Ärendena är inte slutligt utredda.
• De aktuella skogarna har enligt bolaget inte de naturvärden som länsstyrelserna hävdar.
• Planerade avverkningar som anmälts till FSC har inte genomförts.
• Bolaget har redan skyddat stora skogsarealer.
• Naturreservat behöver inte alltid vara den mest effektiva skyddsformen.
• Skogsbruket måste väga naturvård mot virkesproduktion.

Inte klarlagt:

• Om Sveaskog har brutit mot svensk lag.
• Om bolaget har brutit mot FSC-standarden.
• Vilket ansvar som finns för den uppgivna avverkningen i Angsjöns naturreservat.
• Vem i Sveaskogs ledning som fattade beslutet att ändra linjen.
• Vilken information regeringen fått.
• Om kursändringen godkänts eller ifrågasatts i statens ägardialog.

Frågorna Sveaskog bör besvara

• Finns det ett styrelsebeslut om att motsätta sig nya naturreservat?
• När fattades beslutet och vilka deltog?
• Vilka länsstyrelser informerades?
• Varför vill bolaget inte längre använda myndigheternas bevakningsskikt?
• Hur kontrolleras att kända arter och spelplatser redovisas i avverkningsanmälningar?
• Vilka långsiktiga garantier gäller för frivilligt avsatta skogar?
• Kan en framtida styrelse återföra dessa områden till produktion?
• Vad inträffade vid Angsjöns naturreservat?
• Kommer FSC-utredningens slutsatser att offentliggöras?

Frågorna regeringen bör besvara

• När informerades regeringen om Sveaskogs ändrade linje?
• Har frågan tagits upp i ägardialogen?
• Anser regeringen att bolagets agerande överensstämmer med statens ägarpolicy?
• Vilket mål väger tyngst vid konflikt: ekonomisk avkastning eller långsiktigt naturskydd?
• Tänker regeringen ge Sveaskog tydligare ägarinstruktioner?
• Hur ska Sverige nå miljömålen om statens största skogsägare säger nej till nya reservat?
• Vem ingriper när statens bolag och statens myndigheter gör helt olika bedömningar?

Staten måste välja vad föredöme betyder

Det är ännu inte fastställt att Sveaskog har brutit mot lagen.

Det är heller inte visat att varje skog som myndigheterna vill skydda måste bli naturreservat.

Men konflikten kan inte avfärdas som en vanlig meningsskiljaktighet mellan en skogsägare och en myndighet.

Sveaskog är statens bolag. Länsstyrelserna är statens myndigheter. Skogarna är en av Sveriges största gemensamma naturresurser.

När bolaget säger att det ska vara ett föredöme måste ordet få ett konkret innehåll.

Antingen innebär det att Sveaskog ska gå längre än privata skogsägare när det gäller öppenhet, samarbete och långsiktigt skydd.

Eller så betyder det i praktiken att bolaget främst ska leverera virke och avkastning – och hänvisa till frivillighet när naturvården blir ekonomiskt besvärlig.

Båda linjerna kan inte samtidigt beskrivas som statens tydliga vilja.

När statens eget skogsbolag och statens naturvårdsmyndigheter står mot varandra måste ägaren träda fram.

Det är regeringen som måste förklara vad Sveaskog egentligen är till för.