Merz pressas av sina egna – generationsstriden kan avgöra Tysklands höger

Förbundskansler Friedrich Merz möter ett självsäkert ungdomsförbund samtidigt som stödet för honom och CDU faller. På samma kongress framträder två politiker som pekas ut som möjliga efterträdare. Samtidigt mobiliserar AfD nya ungdomsorganisation på annat håll. Striden handlar inte bara om en impopulär kansler – utan om vem som ska vinna nästa generation av konservativa väljare.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz kom på lördagen till Junge Unions kongress i Bonn i ett betydligt svagare läge än när han senast mötte CDU och CSU gemensamma ungdomsförbund.

Junge Union, vanligen förkortat JU, har omkring 90 000 medlemmar och är därmed en tung maktfaktor inom den tyska konservativa rörelsen.

Organisationen betraktar sig inte längre som en ungdomssektion som automatiskt ska applådera partiledningen.

– Vi är ingen applådmätare. Det här är ingen uttagning till kanslerposten, förklarade JU ordförande Johannes Winkel inför kongressen.

Försäkran var nödvändig eftersom tre av den tyska konservatismens mäktigaste politiker står på programmet:

• förbundskansler Friedrich Merz,
• Nordrhein-Westfalens regeringschef Hendrik Wüst,
• och Bayerns regeringschef Markus Söder.

Wüst och Söder nämns återkommande som möjliga efterträdare om Merz förlorar kontrollen över CDU och regeringen.

Det betyder inte att ett ledarskifte är beslutat eller nära förestående.

Men själva uppställningen visar hur utsatt kanslern har blivit.

Bara omkring var tionde nöjd

Merz problem kan inte längre beskrivas som tillfällig medvind för oppositionen.

I en Forsa-undersökning för RTL och ntv uppgav endast 11 procent att de var nöjda med hans arbete, medan 87 procent var missnöjda. Även bland CDU och CSU egna anhängare var en majoritet negativ.

I samma mätning fick CDU/CSU 19 procent, medan AfD låg på 26 procent.

Detta är en opinionsmätning, inte ett valresultat. Siffrorna kan förändras och olika institut kan komma fram till olika resultat.

Men riktningen är tydlig: Merz har problem både bland väljare och inom den egna politiska familjen.

Partiets svaga resultat i flera delstats- och kommunalval har ytterligare försvagat hans auktoritet.

En kansler kan överleva dåliga opinionssiffror om det egna partiet tror på en vändning.

Det farligare läget uppstår när partiets medlemmar börjar betrakta ledaren som själva hindret för återhämtningen.

Ungdomsförbundet har fått självförtroende

Johannes Winkel omvaldes på fredagen som ordförande för Junge Union med drygt 94 procent av rösterna.

Det är hans starkaste resultat hittills och ger honom en tydlig intern maktbas.

– Vår generation har fortfarande stora planer, sade Winkel när kongressen öppnades.

Formuleringen kan låta allmänt hållen, men budskapet till partiledningen är tydligt: den yngre generationen tänker kräva inflytande över CDU riktning, inte bara försvara beslut som fattats ovanför deras huvuden.

Junge Union har tidigare drabbat samman med Merz om pensionspolitiken. Ungdomsförbundet ansåg att regeringens lösning riskerade att lägga en orimlig ekonomisk börda på yngre generationer.

Den konflikten handlade om mer än tekniska pensionsregler.

Den handlade om vem som ska betala när den tyska välfärdsstaten möter en åldrande befolkning, svagare tillväxt och ökande försvarsutgifter.

Merz möter därför en publik som vill höra konkreta svar om ekonomi, pensioner, energi, migration och den tyska industrins framtid.

Wüst och Söder väntar i kulisserna

Hendrik Wüst talade till kongressen redan på fredagen. Markus Söder ska framträda på söndagen.

Båda förnekar eller tonar ned spekulationerna om ett förestående ledarskifte.

Men politiken avgörs inte enbart av offentliga besked.

I Forsa-mätningen ansåg 47 procent av dem som kände till Wüst att han var lämplig som förbundskansler. För Söder var motsvarande siffra 26 procent.

Bland CDU- och CSU-anhängarna ansågs Wüst också mer lämpad än Söder.

Mätningen bevisar inte att Wüst kommer att utmana Merz. Den visar däremot att det redan finns en möjlig efterträdare som stora väljargrupper kan föreställa sig i kanslerrollen.

Wüst försöker framstå som samlande och regeringsduglig. Söder har en skarpare politisk profil och en stark egen maktbas i Bayern.

Merz måste därför inte bara övertyga ungdomsförbundet om sin politik.

Han måste göra det medan tänkbara alternativ befinner sig i samma lokal.

Merz försöker återta initiativet

I sitt tal på lördagen betonade Merz kampen mot politisk extremism från både höger och vänster.

Han angrep också möjliga samarbeten mellan SPD, De gröna och vänsterpartiet Die Linke och försökte på så sätt återupprätta CDU som den tydliga borgerliga motpolen till vänstern.

Strategin är begriplig.

När AfD lockar konservativa väljare behöver Merz visa att CDU fortfarande står för lag och ordning, nationell stabilitet och en tydlig ideologisk gräns mot vänstern.

Men där finns också hans dilemma.

Om CDU rör sig kraftigt åt höger för att stoppa AfD kan partiet förlora mittenväljare och försvåra samarbetet med SPD och De gröna.

Om partiet stannar i mitten riskerar AfD att fortsätta framställa CDU som otydligt och kompromissvilligt.

Merz måste alltså både särskilja sig från AfD och vinna tillbaka väljare som gått till AfD.

Det är en betydligt svårare uppgift än att bara hålla ett stridbart tal.

AfD mobiliserar sin egen ungdom

Samtidigt som Junge Union samlas i Bonn demonstrerar AfD och dess ungdomsorganisation Generation Deutschland i Neumünster i Schleswig-Holstein.

AfD arrangerar manifestationen under parollen ”Säkra framtiden – bevara identiteten”. Ett antifascistiskt nätverk har organiserat en motdemonstration.

Staden räknar med sammanlagt fler än 3 000 människor i samband med arrangemangen.

Det bör preciseras att siffran inte enbart gäller deltagare på AfD möte, utan de olika demonstrationerna och motdemonstrationerna tillsammans.

De två samtidiga händelserna illustrerar konkurrensen om unga väljare på den tyska högerkanten.

Junge Union företräder den traditionella konservativa maktapparaten: ett stort etablerat parti, regeringsansvar och nära kopplingar till näringsliv och statsförvaltning.

Generation Deutschland försöker i stället samla missnöje med migration, EU, etablissemanget och den nuvarande samhällsutvecklingen.

Om CDU ungdomar tappar tron på sin egen partiledning får AfD en öppning långt bortom dagens opinionssiffror.

Då handlar det om vilken politisk rörelse som formar den tyska högerns framtida politiker, aktivister och väljare.

Mer än en intern tysk strid

Utvecklingen i CDU påverkar hela Europa.

Tyskland är EU största ekonomi och en central aktör i frågor om Ukraina, försvar, energi, migration och Europas industripolitik.

En svag kansler får svårare att driva igenom långsiktiga beslut – särskilt om den egna rörelsen ifrågasätter kostnaderna.

Konflikten mellan generationerna blir tydligast i frågor där dagens politiska beslut skapar morgondagens skulder:

• pensionerna,
• statsupplåningen,
• försvaret,
• klimatomställningen,
• och stödet till Ukraina.

Junge Union kan stödja en starkare tysk säkerhetspolitik men samtidigt motsätta sig att kostnaden skjuts över på yngre skattebetalare.

Det betyder att Merz inte kan nöja sig med att tala om ansvar.

Han måste förklara vem som ska betala.

Vad vet vi?

Fakta:

• Junge Union håller sin nationella kongress i Bonn den 16–18 oktober.
• Organisationen har omkring 90 000 medlemmar.
• Johannes Winkel omvaldes med drygt 94 procent av rösterna.
• Friedrich Merz, Hendrik Wüst och Markus Söder framträder på kongressen.
• Merz har mycket låga förtroendesiffror i flera opinionsmätningar.
• Wüst och Söder nämns återkommande som möjliga efterträdare.
• AfD och Generation Deutschland demonstrerar samtidigt i Neumünster.
• Motdemonstrationer har organiserats.

Politiska bedömningar:

• Wüst och Söder betraktas som möjliga efterträdare, men ingen formell utmaning mot Merz har presenterats.
• Junge Union vill markera större självständighet gentemot partiledningen.
• Merz försöker återvinna konservativa väljare utan att legitimera AfD.

Inte klarlagt:

• Om Merz kan återställa förtroendet inom CDU.
• Om partiet kommer att röra sig längre åt höger.
• Om Wüst eller Söder förbereder en faktisk ledarskapsutmaning.
• Om CDU kan återta väljare från AfD.
• Hur länge regeringssamarbetet håller om opinionsraset fortsätter.

Frågorna Merz måste besvara

• Varför ska unga konservativa tro att Merz kan vända utvecklingen?
• Hur ska pensioner och försvar finansieras utan att skulderna vältras över på nästa generation?
• Hur ska CDU stoppa AfD utan att själv överta AfD politik?
• Kan Merz hålla samman både regeringen och det egna partiet?
• Vilken roll spelar Wüst och Söder om opinionsraset fortsätter?
• Är Junge Union fortfarande partiledningens ungdomsförbund – eller har det blivit en självständig maktbas?

Ingen vanlig ungdomskongress

Johannes Winkel säger att mötet i Bonn inte är en uttagning till kanslerposten.

Formellt har han rätt.

Men när en rekordsvag kansler delar scen med två möjliga efterträdare och möter ett ungdomsförbund som inte längre vill applådera på beställning blir varje tal, applåd och invändning en mätning av makten.

Friedrich Merz är fortfarande Tysklands förbundskansler och CDU ledare.

Frågan är inte om han innehar posterna i dag.

Frågan är om hans eget parti fortfarande tror att han är mannen som kan behålla dem.