Trump fryser Rysslandssanktionerna – Putin får lättnad utan redovisad motprestation

För en månad sedan undertecknade Donald Trump en lag som skulle skärpa det ekonomiska trycket på Ryssland. Nu har han använt lagens undantagsklausul och stoppat merparten av de nya sanktionerna innan de hann träda i kraft. Moskva talar om ett ”historiskt ögonblick” – men Vita huset har inte redovisat vad Ryssland lämnat i utbyte.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Donald Trump har inte avskaffat den amerikanska sanktionslagen mot Ryssland.

Men han har tills vidare gjort stora delar av den verkningslös.

Sent den 16 oktober undertecknade USA president en presidentorder som undantar Ryssland från merparten av de nya sanktioner, restriktioner och tullar som skulle börja tillämpas den 18 oktober.

Som motivering angavs USA nationella intresse. Någon närmare offentlig förklaring till varför sanktionerna inte längre ansågs ligga i landets intresse lämnades däremot inte.

Beslutet innebär en tydlig kursändring.

Det var Trump själv som den 18 september skrev under den så kallade Lindsey O. Graham Sanctioning Russia and Iran Act. Lagen hade antagits med stort stöd från både republikaner och demokrater och presenterades som ett kraftfullt verktyg för att pressa Vladimir Putin till förhandlingsbordet.

Mindre än en månad senare väljer presidenten att inte använda verktyget.

Lagen finns kvar – men vapnet har lagts undan

Det är viktigt att skilja mellan att upphäva en lag och att använda ett undantag som redan finns inskrivet i den.

Trump har inte rivit upp kongressens beslut. Lagen finns fortfarande kvar.

Däremot gav lagen presidenten möjlighet att avstå från åtgärderna om han bedömde att detta låg i USA nationella intresse. Det är denna möjlighet Trump nu har använt.

Den praktiska effekten är ändå omfattande.

Lagpaketet skulle bland annat rikta sanktioner mot:

• ryska politiska och militära företrädare,
• banker och andra finansiella institutioner,
• ryska energiintressen,
• företag som stöder den ryska försvarsindustrin,
• samt den så kallade skuggflotta som används för att kringgå västliga olje- och transportsanktioner.

Lagen gav dessutom presidenten möjlighet att införa tullar på upp till 100 procent mot stora importörer av rysk olja och gas.

De åtgärderna stoppas nu helt eller delvis genom presidentens undantag.

Befintliga sanktioner som införts med stöd av annan lagstiftning försvinner däremot inte automatiskt. Beslutet gäller framför allt det nya paket som ännu inte hunnit börja tillämpas.

Att beskriva saken som att Trump ”hävt lagen” är därför juridiskt missvisande.

Att säga att han har neutraliserat en stor del av lagens omedelbara effekt är däremot korrekt.

Hyllas omedelbart av Moskva

Vladimir Putins sändebud Kirill Dmitrijev välkomnade snabbt beslutet.

”Trumpadministrationens beslut att pausa Grahamlagen är ett viktigt och verkligt historiskt ögonblick”, skrev han.

Dmitrijev hävdade även att ”fiender till global säkerhet, samarbete och välstånd” skulle vara missnöjda.

Det är ett politiskt budskap från en företrädare för den ryska ledningen – inte en neutral beskrivning av beslutets betydelse.

Men reaktionen visar vem som åtminstone för stunden uppfattar sig som vinnare.

För Ryssland innebär de uteblivna åtgärderna att hotet mot banker, energiföretag, oljeexport och den ryska skuggflottan minskar. Det gör det lättare för Moskva att fortsätta få in de exportintäkter som är centrala för finansieringen av kriget mot Ukraina.

Trump skrev först under – och bromsade sedan

Lagen var uppkallad efter den republikanske senatorn Lindsey Graham, som drev frågan om hårdare ekonomisk press mot Ryssland innan han avled tidigare under 2026.

Senaten antog lagstiftningen med röstsiffrorna 86–11. I representanthuset blev resultatet 262–159.

Det var alltså inte ett smalt partipolitiskt projekt. Förslaget hade ett ovanligt brett stöd i kongressen.

När Trump undertecknade lagen framställdes den som ett sätt att öka presidentens förhandlingsstyrka gentemot Kreml.

Nu använder han i stället sin handlingsfrihet för att avstå från samma påtryckningsmedel.

Det väcker en uppenbar fråga:

Varför undertecknade presidenten en lag som han mindre än en månad senare inte ville verkställa?

Vita huset har ännu inte lämnat någon detaljerad offentlig redovisning av vilka omständigheter som förändrats mellan den 18 september och den 16 oktober.

Dieselavtalet förändrar bilden

Sanktionspausen kommer kort efter Trumps överenskommelse om import av rysk diesel.

Trump uppgav först att Ryssland omedelbart skulle leverera mer än 300 000 ton diesel till USA. Enligt hans egen redogörelse skulle därefter ytterligare leveranser följa.

Syftet uppgavs vara att öka tillgången på bränsle och pressa ned energipriserna inför det amerikanska mellanårsvalet.

Avtalet innebär samtidigt att pengar åter kan flöda från USA till den ryska energisektorn.

Det skapar en tydlig motsättning i den amerikanska politiken.

Kongressen antog ett lagpaket som skulle minska Rysslands energiinkomster. Trumpadministrationen sluter därefter ett dieselavtal med Moskva och avstår från att tillämpa de nya sanktionerna.

Det går därför inte längre att beskriva dieseluppgörelsen som en isolerad affär.

Tillsammans pekar besluten mot en bredare omläggning där lägre amerikanska bränslepriser och förbättrade ekonomiska kontakter med Ryssland prioriteras framför ett ökat ekonomiskt tryck på Kreml.

Pressen riktas mot Ukraina

Samtidigt har Trumpadministrationen pressat Ukraina att sluta angripa ryska oljeraffinaderier.

Ukrainas attacker har skadat rysk raffinaderikapacitet och bidragit till problem på den ryska bränslemarknaden. Därmed har de också påverkat Rysslands export och energiin inkomster.

Ukraina har erbjudit sig att upphöra med attackerna om Ryssland samtidigt slutar angripa ukrainsk energiinfrastruktur.

Någon verifierad ömsesidig uppgörelse har ännu inte presenterats.

Ryssland har fortsatt genomföra omfattande attacker mot ukrainska kraftverk, elnät och annan infrastruktur. Trots detta har det amerikanska trycket enligt flera rapporter främst riktats mot Kiev.

Det är denna obalans som gör sanktionsbeslutet politiskt känsligt.

USA avstår från nya ekonomiska åtgärder mot Ryssland, köper rysk diesel och kräver att Ukraina minskar sina attacker mot rysk energiproduktion – samtidigt som någon motsvarande och kontrollerbar rysk eftergift inte har offentliggjorts.

Vad har Putin lovat?

Det är möjligt att Trump använder sanktionshotet som ett förhandlingskort.

En president kan välja att tillfälligt avstå från sanktioner för att pröva diplomati och senare återinföra pressen om förhandlingarna misslyckas.

Men för att den förklaringen ska vara trovärdig måste Vita huset kunna visa vad Ryssland förbundit sig att göra.

Har Putin lovat att minska attackerna mot Ukraina?

Har han accepterat nya fredsförhandlingar?

Har Ryssland gått med på en övervakad vapenvila mot energiinfrastruktur?

Har Moskva lovat några territoriella eller humanitära eftergifter?

Har Trumpadministrationen fått garantier för att dieselinkomsterna inte används för att finansiera kriget?

Några sådana konkreta och verifierbara resultat har hittills inte redovisats offentligt.

Utan en tydlig motprestation framstår beslutet inte som ett utbyte, utan som en ensidig lättnad för Kreml.

Vad vet vi?

Fakta:

• Trump undertecknade Grahamlagen den 18 september 2026.
• Lagen antogs med brett stöd i både senaten och representanthuset.
• Den innehåller nya sanktioner mot ryska företrädare, banker, energiintressen och skuggflottan.
• Den möjliggör tullar på upp till 100 procent mot stora importörer av rysk olja och gas.
• Trump utfärdade den 16 oktober en presidentorder som undantar Ryssland från merparten av de nya åtgärderna.
• Presidenten hänvisar till USA nationella intresse.
• Själva lagen har inte upphävts.
• Befintliga sanktioner som vilar på annan rättslig grund ligger i huvudsak kvar.
• Kirill Dmitrijev har offentligt hyllat beslutet.
• USA och Ryssland har samtidigt kommit överens om omfattande dieselleveranser.

Påståenden:

• Dmitrijev beskriver beslutet som historiskt och gynnsamt för global säkerhet och samarbete.
• Trumpadministrationen hävdar att undantaget ligger i USA nationella intresse.
• Kritiker i kongressen anser att beslutet undergräver lagens syfte och gynnar Putins krigföring.

Inte klarlagt:

• Vilken konkret rysk motprestation USA har fått.
• Hur länge undantaget ska gälla.
• Om Trump senare är beredd att aktivera sanktionerna.
• Hur stora de slutliga dieselleveranserna blir.
• Vilken ekonomisk betydelse affären får för den ryska staten.
• Om beslutet är en tillfällig förhandlingstaktik eller början på en varaktig omläggning av USA Rysslandspolitik.

Frågorna Vita huset måste besvara

• Vad förändrades efter att Trump undertecknade lagen?
• Varför är sanktionerna inte längre i USA nationella intresse?
• Vilka eftergifter har Putin gjort?
• Varför pressas Ukraina att stoppa angrepp mot rysk energiinfrastruktur när Ryssland fortsätter angripa ukrainska energimål?
• Hur ska ryska dieselinkomster hållas borta från krigskassan?
• Har kongressen fått en fullständig motivering till beslutet?
• När ska undantaget omprövas?
• Vilka krav måste Ryssland uppfylla för att sanktionerna inte ska aktiveras?

Moskvas jubel säger något

Ett ryskt glädjebesked är inte automatiskt ett bevis för att ett amerikanskt beslut är felaktigt.

Diplomati kan kräva eftergifter, och ekonomiska sanktioner är ett politiskt verktyg – inte ett självändamål.

Men när Kreml omedelbart beskriver beslutet som historiskt samtidigt som Vita huset inte kan visa någon motsvarande rysk eftergift finns det anledning att granska vem som faktiskt vann på uppgörelsen.

Trump skrev under lagen som skulle öka trycket på Putin.

Mindre än en månad senare lade han trycket åt sidan.

Putin fick sanktionslättnaden. Trump fick löften om diesel.

Vad Ukraina fick är ännu svårt att se.