BIBLIOTEKET LÄMNADE UT VUXENBOKEN – SEDAN OROSANMÄLDES FLICKAN

En tioårig flicka fick låna en roman med grovt sexuellt våld på Strömstads stadsbibliotek. När biblioteket senare reagerade riktades oron mot barnet och hennes familj. Men varför stoppades inte lånet – eller åtminstone följdes av ett samtal med vårdnadshavaren?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

18 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys.

En tioårig flicka lånade i maj romanen Haunting Adeline av H.D. Carlton på Strömstads stadsbibliotek. Boken hade rekommenderats av en kamrat och har fått stor spridning genom sociala medier.

Det är emellertid inte någon vanlig romantisk ungdomsroman. Den innehåller bland annat stalkning, mord, manipulation och detaljerade skildringar av sexuellt våld. Oberoende innehållsgranskningar beskriver den som en bok avsedd enbart för vuxna. Även förlaget hänvisar läsarna till särskilda innehållsvarningar.

Trots flickans låga ålder genomfördes lånet. Därefter kontaktade biblioteket socialtjänsten och gjorde en orosanmälan.

Det är denna ordningsföljd som gör händelsen så anmärkningsvärd.

Bibliotekets ansvar försvinner inte vid lånedisken

Bibliotekslagen innehåller inte någon uttrycklig åldersgräns som automatiskt förbjuder barn att låna en viss vuxenbok. Bibliotek ska inte heller fungera som allmänna censurmyndigheter.

Men lagen säger samtidigt att folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar och erbjuda litteratur utifrån deras behov och förutsättningar.

En tioåring kan knappast förväntas förstå innebörden av en vuxenroman som marknadsförts genom virala inlägg på sociala medier. Där har bibliotekspersonalen ett professionellt ansvar som går längre än att bara registrera lånet.

Personalen hade kunnat uppmärksamma flickan på innehållet, rekommendera en annan bok eller – med hänsyn till hennes ringa ålder – försöka hitta en rimlig kontaktväg till vårdnadshavaren.

Om boken ansågs så oroande att den motiverade kontakt med socialtjänsten framstår det som motsägelsefullt att barnet först fick ta med sig den hem.

En orosanmälan är inte ett straff

Det måste samtidigt understrykas att en orosanmälan inte innebär att föräldrarna har gjort något brottsligt. Tröskeln ska vara låg när det finns en verklig misstanke om att ett barn far illa. Socialstyrelsen framhåller att den som omfattas av anmälningsskyldigheten ska anmäla redan vid misstanke.

Kommunens uppgift är att personalen först rådfrågade socialtjänsten och därefter rekommenderades att göra anmälan. Bibliotekschefen Frida Svensson har försvarat beslutet med att personalen försökte agera för barnets bästa.

Det kan därför inte utan vidare slås fast att själva anmälan var felaktig. Om personalen hade ytterligare konkreta iakttagelser som väckte oro kunde det tvärtom ha varit riktigt att agera.

Men om det enda underlaget var att flickan försökte låna en uppmärksammad bok som en kamrat rekommenderat, blir bedömningen betydligt mer tveksam.

Ett barns nyfikenhet på förbjuden eller omtalad litteratur är inte i sig bevis för missförhållanden i hemmet. Att spekulera i att bokvalet kan bero på ”självupplevda trauman” är en långtgående slutsats om den inte stöds av andra omständigheter.

Familjen fick bära konsekvenserna

Flickans pappa har berättat att familjen kallades till socialtjänsten utan att först förstå vad saken gällde. Enligt honom avslutades ärendet, men upplevelsen skapade stark oro. Dottern ska därefter ha tappat lusten att läsa och slutat vilja besöka biblioteket.

Pappan har JO-anmält Strömstads kommun. Det betyder inte att JO redan har konstaterat något fel eller ens att en fullständig utredning har inletts. JO ska först bedöma om ärendet ska granskas vidare.

Den centrala frågan är ändå berättigad:

Varför blev bibliotekets första tydliga ingripande en myndighetsanmälan, när institutionen själv hade lämnat ut boken?

VIGRANSKAR anser

Det var högst olämpligt att utan samtal eller tydlig varning låta en tioåring låna Haunting Adeline. Bibliotekets frihetsuppdrag befriar inte personalen från omdöme, särskilt inte när besökaren är ett barn.

Orosanmälningar ska göras när det finns en verklig oro för att ett barn far illa. De ska däremot inte användas som ersättning för fungerande rutiner, vuxenansvar och ett normalt samtal med barnet eller vårdnadshavaren.

Strömstads kommun bör därför öppet redovisa:

• Vilka omständigheter utöver själva boklånet låg bakom anmälan?
• Varför kontaktades inte vårdnadshavaren först?
• Vilka rutiner finns när små barn vill låna litteratur med extremt vuxeninnehåll?
• Hur ska biblioteket undvika att liknande situationer skadar barns förtroende för läsning och bibliotek?

Om biblioteket ansåg att boken var ofarlig att lämna ut blir orosanmälan svår att förstå. Om biblioteket ansåg att den innebar en allvarlig varningssignal borde personalen ha reagerat redan innan boken följde med barnet hem.

Det ansvaret kan inte i efterhand läggas över på flickan och hennes familj.