Stolt kurd – men svenskheten är ”bara en konstruktion”

Hawar Asaiesh beskriver sig som stolt kurd. Samtidigt har hon skrivit att det svenska är ”bara en konstruktion”. Nu leder hon riksdagens utbildningsutskott. Frågan handlar inte om hennes ursprung – utan om varför en nationell identitet behandlas som värdefull medan en annan relativiseras.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

21 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys.

Vänsterpartisten Hawar Asaiesh har blivit ordförande för riksdagens utbildningsutskott.

Det är en tung politisk post. Utskottet bereder frågor som rör hela utbildningssystemet – från förskola och grundskola till universitet, forskning och studiestöd.

Därför är hennes tidigare uttalanden om svensk identitet inte en oviktig diskussion på sociala medier.

De förtjänar att granskas.

Asaiesh har offentligt beskrivit sig som ”stolt kurd”. Samtidigt skrev hon 2023, i ett inlägg som återgivits av flera medier, att det ”förutom att vara ’svensk’ bara är en konstruktion” handlade om rasisters syn på människor som rasifieras.

Det centrala problemet är inte att hon är stolt över sin kurdiska identitet.

Problemet är att samma respekt inte tycks gälla den svenska.

Två identiteter – två måttstockar

Nationella identiteter är inte biologiska naturkrafter. De har vuxit fram genom historia, språk, kultur, religion, institutioner, konflikter och gemensamma erfarenheter.

I den meningen är både svensk och kurdisk identitet historiskt och socialt formade.

Man kan kalla dem konstruktioner – men då måste samma måttstock användas.

Om den kurdiska identiteten är verklig nog att vara stolt över, försvara och bygga politiska krav kring, kan den svenska identiteten inte samtidigt avfärdas som ”bara en konstruktion”.

Antingen är båda identiteterna historiskt skapade.

Eller också är ingen av dem det.

Att behandla minoritetens identitet som äkta och värdefull, men majoritetsbefolkningens identitet som misstänkt eller konstgjord, är inte jämlikhet.

Det är en ideologisk rangordning av människors rätt till nationell tillhörighet.

Ordet ”bara” avslöjar värderingen

Det avgörande ordet är inte ”konstruktion”.

Det är ordet ”bara”.

Pengar, lagar, stater, medborgarskap och mänskliga rättigheter är också mänskliga konstruktioner. Det gör dem inte betydelselösa.

Sverige är format av människor. Det svenska språket har utvecklats. Traditioner har förändrats. Gränser har flyttats och befolkningen har aldrig varit fullständigt enhetlig.

Inget av detta innebär att svensk identitet saknar verklighet.

Svenskheten finns i språket, litteraturen, historien, högtiderna, samhällsinstitutionerna, landskapen, minnena och de sociala normer som generationer har byggt upp.

Den kan förändras och ändå existera.

Den kan vara öppen för nya människor utan att upplösas.

Den kan granskas kritiskt utan att förminskas.

När svenskheten beskrivs som ”bara en konstruktion”, medan en annan nationell identitet presenteras med stolthet, uppstår därför en tydlig motsägelse.

Det handlar inte om hennes bakgrund

Asaieshs kurdiska bakgrund gör henne varken mer eller mindre lämpad för ett politiskt uppdrag.

Det avgörande är hennes politiska hållning.

En svensk med kurdisk bakgrund har självklart samma rätt som alla andra att sitta i riksdagen, leda ett utskott och påverka svensk politik.

Men samma demokratiska jämlikhet innebär också att hennes uttalanden får granskas lika hårt som andra politikers.

Att kritisera den inkonsekventa behandlingen av svensk och kurdisk identitet är inte ett angrepp på kurder.

Det är ett krav på intellektuell konsekvens.

Svenskar ska inte behöva avstå från sin historiska och kulturella identitet för att andra grupper ska kunna känna stolthet över sina.

Respekt är inte en begränsad resurs.

Utbildningsutskottets ordförande har ett särskilt ansvar

En utskottsordförande bestämmer inte ensam vad svenska elever ska undervisas om. Läroplaner, kursplaner och utbildningspolitik formas genom flera institutioner och politiska beslut.

Men posten innebär inflytande, ansvar och en offentlig auktoritet inom frågor som rör kunskap, historia, språk och samhällsförståelse.

Därför är det rimligt att fråga hur Asaiesh ser på den svenska nationella gemenskapen.

Anser hon att kurdisk och svensk identitet ska bedömas efter samma principer?

Kan en svensk elev vara stolt över sitt lands historia och kultur utan att misstänkliggöras?

Ska svensk identitet beskrivas som en legitim kulturell tillhörighet – eller främst som en konstruktion som behöver problematiseras?

Och skulle Asaiesh själv acceptera att kurdisk identitet bemöttes med samma nedlåtande ”bara”?

Detta är inte privata frågor när den berörda politikern leder det utskott som behandlar svensk utbildning och forskning.

Inte internationalism – utan selektiv nationalism

Det finns en gammal vänstertradition som betraktar all nationalism med misstänksamhet.

Den hållningen kan diskuteras, men den är åtminstone konsekvent om den tillämpas lika på alla.

Den moderna identitetspolitiken fungerar ofta annorlunda.

Minoritetens nationalism beskrivs som frigörelse.

Majoritetens nationella identitet framställs som exkluderande.

Den som säger sig vara stolt kurd, palestinier eller same kan betraktas som bärare av historia och kultur. Den som uttrycker stolthet över att vara svensk riskerar däremot att omedelbart mötas av misstankar om nationalism, rasism eller främlingsfientlighet.

Då handlar det inte längre om motstånd mot nationalism.

Det handlar om vilka folk som anses ha rätt till den.

Den ordningen kan inte beskrivas som jämlik.

Vad kan vi slå fast?

Fakta:

• Hawar Asaiesh är riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
• Hon är ordförande för riksdagens utbildningsutskott.
• Utskottet behandlar frågor om utbildning, forskning och studiestöd.
• Hon har beskrivit sig som stolt kurd.
• Flera medier har återgett hennes formulering om att vara ”svensk” som ”bara en konstruktion”.

Analys:

• Uttalandena skapar en tydlig motsättning mellan hur kurdisk och svensk identitet värderas.
• Om samma synsätt inte tillämpas på båda identiteterna rör det sig om en dubbel måttstock.
• Hennes uppdrag gör frågan politiskt relevant, eftersom hon leder riksdagens arbete inom ett område där historia, kultur och samhällssyn har stor betydelse.

Vad vi inte kan slå fast:

• Uttalandet bevisar inte att Asaiesh förnekar att svenskar existerar.
• Det visar inte att hon tänker använda utbildningsutskottet för att motarbeta svensk historia eller kultur.
• Det bevisar inte i sig att hon är fientlig mot alla svenskar.

Just därför ska kritiken riktas mot det hon faktiskt har uttryckt – inte mot påståenden som går längre än underlaget.

Det som går att belägga är tillräckligt allvarligt.

Frågorna Hawar Asaiesh bör besvara

• Är kurdisk identitet också ”bara en konstruktion”?
• Om svaret är ja: varför presenteras den då som en källa till stolthet?
• Om svaret är nej: varför gäller ett annat synsätt för svensk identitet?
• Anser hon att svenskar har samma rätt till nationell och kulturell stolthet som kurder?
• Vad menade hon konkret med ordet ”bara”?
• Hur ser hon på skolans uppgift att förmedla svensk historia, kultur och samhällsgemenskap?
• Kan hon garantera att svensk identitet behandlas med samma respekt som andra folks identiteter?

Det är raka frågor.

De förtjänar raka svar.

Samma respekt måste gälla alla

Sverige behöver inte välja mellan respekt för minoriteters identiteter och respekt för den svenska.

Båda kan existera samtidigt.

Men jämlikhet kräver att samma princip gäller åt båda hållen.

Den som kräver respekt för sin egen nationella tillhörighet måste vara beredd att visa motsvarande respekt för andras.

Den som försvarar kurders rätt att vårda sin historia, sitt språk och sin kultur måste också kunna försvara svenskars rätt att göra detsamma.

Annars handlar det inte om mångfald.

Då handlar det om en ordning där vissa människor tillåts ha rötter, medan andra förväntas betrakta sina som inbillade.

Kurdisk identitet kan vara historiskt formad och verklig.

Svensk identitet kan vara historiskt formad och verklig.

Det ena utesluter inte det andra.

Men den som hyllar den ena och förminskar den andra använder två måttstockar – och bör inte slippa undan frågan om varför.