Ebba Busch står kvar till höger – men vill flytta högern mot mitten

Ebba Busch säger nej till en S-ledd mittenregering men vill samtidigt att svensk politik rör sig mot mitten. Det kan låta motsägelsefullt, men orden handlar om två olika saker: vem som ska regera och vilken politik som ska föras.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

23 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys.

Det har under lång tid skrivits om Ebba Buschs påstådda närmande till Socialdemokraterna. Enskilda uttalanden har tolkats som att hon förbereder ett blockbyte eller kan tänka sig att släppa fram Magdalena Andersson.

Men hennes aktuella besked är tydligt:

• KD vill ha Ulf Kristersson som statsminister.
• KD säger nej till Centerpartiets förslag om en mittenregering ledd av Magdalena Andersson.
• KD är berett att samarbeta med Socialdemokraterna i enskilda sakfrågor.
• En gemensam regering med S hålls endast öppen för ett exceptionellt nationellt krisläge.

Det sista undantaget har funnits i Buschs resonemang även tidigare. Under valrörelsen sade hon att KD skulle kunna samarbeta med Socialdemokraterna vid krig, allvarlig kris eller något annat exceptionellt läge. Samtidigt lovade hon att rösta nej till Magdalena Andersson ända fram till ett eventuellt extra val. SVT Nyheter

Det är alltså inte dagens låsta regeringsbildning som Busch betraktar som det exceptionella läget.

Två betydelser av ”mitten”

Förvirringen uppstår därför att ordet mitten används på två olika sätt.

En mittenregering beskriver vilka partier som ska regera tillsammans. Centerpartiet undersöker en regering bestående av S, MP, C, L och KD, med Magdalena Andersson som statsminister.

Den regeringen avvisar Busch.

Politik mot mitten beskriver däremot innehållet. Busch vill att högerpartierna ska lägga större vikt vid sjukvård, barnfamiljer, hushållsekonomi och välfärd och därmed vinna väljare som inte ser sig som tydligt högerorienterade.

Redan före valet sade hon att KD ville flytta Tidösidan närmare mitten, bland annat genom höjt barnbidrag och ett större fokus på låg- och medelinkomsttagarnas ekonomi. aftonbladet.se

Busch vill således inte flytta KD till Magdalena Anderssons regeringsunderlag. Hon vill flytta Ulf Kristerssons regeringsalternativ närmare den politiska mitten.

Vill samla en höger–mittenmajoritet

Buschs förstahandsalternativ är vad hon själv beskriver som en höger–mittenregering.

Exakt vilka partier som ska ingå är mindre tydligt. Det naturliga underlaget är M, KD, L och SD, men dessa partier har endast 173 mandat. För att Kristersson ska kunna godkännas krävs därför att åtminstone några ledamöter från den andra sidan avstår eller byter position.

Busch hoppas framför allt att Centerpartiet ska överge sin absoluta gräns mot Sverigedemokraternas inflytande. Hon har skrivit att det finns en höger–mittenmajoritet i riksdagen och efterlyst färre röda linjer. SVT Nyheter

Samtalen med Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist ska därför inte automatiskt tolkas som att Busch överväger att stödja Andersson. Samma samtal kan lika gärna handla om att få Centerpartiet att tolerera eller delta i en Kristerssonledd konstruktion.

KD-ledaren säger att samtalen med Centerpartiet är ”fruktbara” och att partierna diskuterar både möjligheten att regera tillsammans och hur de skulle förhålla sig till varandra i opposition. Samtidigt upprepar hon att Kristersson är KD:s statsministerkandidat. SVT Nyheter

Varför talar hon väl om Socialdemokraterna?

Busch har under mandatperioden öppnat för samarbete med S i frågor som energi, sjukvård, försvar och kriminalpolitik. Hon har också markerat att Tidöavtalet är ett medel för att genomföra kristdemokratisk politik – inte ett självändamål.

Detta har gett upphov till spekulationer om ett blockbyte. Men sakpolitiska överenskommelser är inte samma sak som att stödja en socialdemokratisk regering.

Busch försöker sannolikt uppnå tre saker samtidigt:

1. Behålla KD i det borgerliga regeringsalternativet.
2. Pressa Moderaterna och SD mot en mer välfärdsorienterad politik.
3. Visa att KD kan samarbeta över blockgränsen och inte är fullständigt bundet till Tidösamarbetet.

Det ger KD större förhandlingsutrymme. Det gör också att Busch kan framstå som ansvarstagande och självständig, samtidigt som hon undviker att utlova stöd till Andersson.

Detta är politisk strategi – inte ett bevis på att ett hemligt avtal med Socialdemokraterna finns.

Vad är sant?

Fastslaget:

• KD stödjer Ulf Kristersson som statsminister.
• Busch avvisar den S-ledda mittenregering som Centerpartiet undersöker.
• Hon vill att högerns politik ska röra sig närmare mitten.
• Hon är öppen för sakpolitiska överenskommelser med Socialdemokraterna.
• Hon utesluter inte regeringssamarbete med S vid krig eller ett annat exceptionellt nationellt nödläge.
• Hon anser inte att Sverige befinner sig i ett sådant läge nu.
• KD och C för samtal, men partiernas röda linjer består.

Inte belagt:

• Att Busch är beredd att göra Magdalena Andersson till statsminister.
• Att KD förhandlar om ministerposter i en S-ledd regering.
• Att det finns ett hemligt avtal mellan KD och Socialdemokraterna.
• Att Busch har övergett det borgerliga regeringsalternativet.

Var står hon egentligen?

Ebba Busch står fortfarande på den borgerliga sidan, men hon vill inte att KD ska uppfattas som ett lydparti under Moderaterna eller Sverigedemokraterna.

Hennes linje kan sammanfattas så här:

Nej till en mittenregering med Magdalena Andersson. Ja till en mer mittenorienterad politik under Ulf Kristersson. Ja till sakuppgörelser med Socialdemokraterna. Regeringssamarbete med S endast vid en verklig nationell kris.

Det är därför missvisande att beskriva varje samtal med Centerpartiet eller varje vänligt uttalande om Socialdemokraterna som ett blockbyte.

Men Busch använder ordet mitten medvetet brett. Det ger henne möjlighet att tala till mittenväljare, hålla dörren öppen för framtida uppgörelser och samtidigt försäkra högern om att Magdalena Andersson inte ska bli statsminister med KD:s hjälp.

Linjen är taktiskt flexibel.

I själva regeringsfrågan är den däremot för närvarande tydlig: Busch vill flytta politiken – inte byta statsministerkandidat.