Från säkerhetsrisk till ”rysk agent” – nu prövas Suhonens bevis

Expo granskade en SD-tjänstemans proryska publiceringar, resor och kontakter och lät experter beskriva omständigheterna som en möjlig säkerhetsrisk. Daniel Suhonen gick längre och sade att kvinnan ”förmodligen är rysk agent”. Nu stäms han för förtal. Domstolens fråga blir inte om Ryssland försöker påverka Sverige – utan om Suhonen hade tillräcklig grund för sitt konkreta utpekande.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

23 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys

SD-toppen Gustav Gellerbrants sambo, riksdagstjänstemannen Polina Malaberg, har stämt Katalyschefen Daniel Suhonen för förtal.

Bakgrunden är ett uttalande som Suhonen gjorde efter att Expo publicerat en omfattande granskning av Malabergs tidigare Rysslandskontakter och proryska publiceringar.

I en video sade Suhonen:

– Vi har alltså en kille, Gellerbrant, som lever med en kvinna som förmodligen är rysk agent. Helt häpnadsväckande uppgifter.

Han beskrev henne också i ett inlägg på X som Gustav Gellerbrants ”spionmisstänkta fru”.

Men enligt stämningsansökan har Malaberg inte delgivits misstanke om något brott av Säkerhetspolisen eller den vanliga polisen. Hon har heller aldrig varit gift med Gellerbrant.

Det är därför inte bara ytterligare ett politiskt gräl som nu hamnar i domstol.

Målet handlar om vad som händer när en granskning om kontakter, propaganda och säkerhetsrisker omvandlas till en direkt anklagelse om att en namngiven människa arbetar för främmande makt.

Expo påstod inte att hon var agent

Expos granskning innehöll allvarliga uppgifter.

Tidningen beskrev bland annat Malabergs deltagande i en Rysslandsresa 2017, hennes engagemang i ryskspråkiga förenings- och teatermiljöer och hennes spridning av budskap som sammanfaller med Kremls propaganda.

Expo hänvisade också till säkerhetsexperter som ansåg att omständigheterna kunde innebära en säkerhetsrisk.

Men Expo skrev inte att Malaberg var rysk agent eller att hon var misstänkt för spioneri.

Det är en avgörande skillnad.

En säkerhetsrisk behöver inte vara en spion. En person kan bedömas som sårbar, påverkbar eller olämplig att hantera känsliga uppgifter utan att medvetet arbeta för en främmande underrättelsetjänst.

Att granska sådana förhållanden är ett legitimt journalistiskt uppdrag.

Att påstå att någon förmodligen är agent är någonting annat. Det är ett konkret utpekande som kräver ett betydligt starkare underlag.

Ordet ”förmodligen” löser inte problemet

Suhonen slog inte fast att Malaberg med säkerhet var agent. Han använde ordet ”förmodligen”.

Men ett sådant förbehåll gör inte automatiskt uttalandet rättsligt ofarligt.

Även en uppgift som uttrycks som misstanke, sannolikhet eller retorisk fråga kan vara förtalsgrundande om en identifierbar person pekas ut som brottslig eller särskilt klandervärd.

Enligt brottsbalken kan förtal föreligga när någon lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta en annan person för andras missaktning. Om uttalandet var försvarligt och den som uttalade sig kan visa att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den, ska personen däremot inte dömas.

Domstolen måste alltså ta ställning till flera frågor:

• Var uttalandet ett faktiskt påstående eller en politisk värdering?
• Var det försvarligt att offentligt lämna uppgiften?
• Hade Suhonen skälig grund för att kalla Malaberg en sannolik rysk agent?
• Hur stor spridning fick filmen och inlägget?
• Var utpekandet ägnat att orsaka allvarlig skada?

Att uttalandet gjordes i en politisk debatt talar för ett stort utrymme för yttrandefrihet. Men anklagelsens allvar talar samtidigt för höga krav på bevisningen.

Tre rättelser försvagar Expos trovärdighet

Sedan publiceringen har Expo gjort tre rättelser.

Tidningen hade fel när den uppgav att Malaberg ingått ett skenäktenskap. Hon har enligt rättelsen aldrig varit gift.

Expo rättade också uppgiften att den amatörteater där hon varit verksam skulle ha arrangerat ett evenemang på den ryska ambassaden.

Dessutom korrigerades beskrivningen av vilken rysk organisation teaterns moderförening hade listats som medlem i.

Detta är inte obetydliga detaljer.

Ett påstående om skenäktenskap är allvarligt och borde ha kontrollerats innan publicering. När en granskning handlar om nationell säkerhet och möjliga kopplingar till en främmande stat måste varje uppgift tåla särskilt hård kontroll.

Rättelserna skadar därför Expos trovärdighet.

Men de bevisar inte i sig att allt annat i granskningen är fel. De uppgifter som rör publiceringar, resor, nätverk och föreningskontakter måste bedömas var för sig.

Det är alltså lika fel att använda rättelserna som bevis för att hela granskningen är falsk som att använda granskningen som bevis för att Malaberg är agent.

Säkerhetsrisk är inte detsamma som brottsmisstanke

Här har den offentliga debatten blandat samman flera olika nivåer:

1. Dokumenterade omständigheter: resor, kontakter, medlemskap och publiceringar.
2. Journalistisk analys: att dessa omständigheter sammanfaller med ryska intressen eller propagandabudskap.
3. Säkerhetsbedömning: att en persons kontaktytor eller agerande kan innebära en risk.
4. Brottsanklagelse: att personen arbetar som agent, spion eller medhjälpare åt främmande makt.

Steget mellan nivå tre och fyra är mycket stort.

En säkerhetsprövning är förebyggande. Den behöver inte visa att en människa har begått brott. Bedömningen kan handla om sårbarheter, lojalitetskonflikter, ekonomiska förhållanden eller kontakter som skulle kunna utnyttjas.

Att kalla någon agent innebär däremot normalt att personen medvetet utför uppgifter för någon annan – i detta fall den ryska staten.

Det är just detta språng som Suhonen kan behöva förklara.

Politiker förstärkte uppgifterna innan saken var utredd

Expos publicering fick omedelbara politiska konsekvenser.

Statsminister Ulf Kristersson och flera ministrar krävde att SD skulle agera om uppgifterna stämde. Jimmie Åkesson kallade uppgifterna allvarliga. Gellerbrant gick på föräldraledighet och parets säkerhetsmässiga lämplighet började diskuteras offentligt.

Reaktionerna var delvis villkorade: ”om uppgifterna stämmer”.

Men i sociala medier försvinner sådana reservationer snabbt. Misstänkta kontakter blir ”ryska kopplingar”, säkerhetsrisk blir ”spionmisstänkt” och till slut påstås personen vara ”förmodligen rysk agent”.

Det är så en uppgift hårdnar när den vandrar genom det politiska och mediala systemet.

Varje aktör lägger till lite mer säkerhet än den ursprungliga källan faktiskt hade stöd för.

Även Socialdemokraternas formulering ska prövas

Gustav Gellerbrant har dessutom vidtagit rättsliga åtgärder mot Socialdemokraterna efter ett inlägg där partiet skrev att han hade koppling till den ryska underrättelsesfären genom sin sambo.

Socialdemokraterna har svarat att formuleringen byggde på medieuppgifter.

Men att hänvisa till medier befriar inte automatiskt en politisk organisation från ansvar för den egna formuleringen.

Den som återpublicerar eller förstärker en allvarlig anklagelse gör ett eget publiceringsbeslut. Högsta domstolen har tidigare konstaterat att varje vidare spridning av en förtalsgrundande uppgift på internet kan utgöra ett separat brott.

Frågan blir därför även där exakt vad den ursprungliga granskningen visade – och vad Socialdemokraterna själva lade till.

Vad vet vi?

Fakta:

• Expo har granskat Polina Malabergs Rysslandskontakter, offentliga publiceringar och föreningsengagemang.
• Expo har låtit experter beskriva omständigheterna som en möjlig säkerhetsrisk.
• Expo har inte påstått att hon bevisligen är agent för Ryssland.
• Daniel Suhonen sade offentligt att hon ”förmodligen är rysk agent”.
• Han beskrev henne också som ”spionmisstänkt”.
• Malaberg har stämt Suhonen och kräver i första hand 20 000 kronor i skadestånd.
• Enligt hennes stämningsansökan har hon inte delgivits misstanke om brott av Säpo eller polisen.
• Expo har gjort tre rättelser i sin granskning.
• Malaberg förnekar anklagelserna.

Påståenden som inte är bevisade:

• Att Malaberg är rysk agent.
• Att hon bedrivit spioneri eller arbetat för rysk underrättelsetjänst.
• Att Gustav Gellerbrant själv samarbetat med ryska underrättelseintressen.
• Att Expos samtliga återstående uppgifter är riktiga eller felaktiga.

Det domstolen ska avgöra:

• Om Suhonens uttalanden utgör förtal eller grovt förtal.
• Om uttalandena var försvarliga.
• Om han kan visa att uppgifterna var sanna eller att han hade skälig grund för dem.
• Om och i så fall vilket skadestånd som ska betalas.

Granskning får inte bli en frisedel

Sveriges kontakter med Ryssland och risken för påverkansoperationer måste kunna granskas hårt.

Personer med tillgång till politisk makt eller känsliga uppgifter får räkna med att deras kontakter, offentliga uttalanden och möjliga lojalitetskonflikter undersöks.

Men granskningens trovärdighet beror på precision.

Det får inte bli tillåtet att ta en komplicerad och ännu omstridd kedja av omständigheter och sammanfatta den med att en namngiven person ”förmodligen är rysk agent”.

Om bevis finns ska de presenteras.

Om bevis saknas ska formuleringen inte användas.

Suhonen får nu möjlighet att visa vilken grund han hade för sitt uttalande. Malaberg får möjlighet att försvara sitt namn. Domstolen får avgöra om den politiska retoriken passerade gränsen för det tillåtna.

Oavsett utgången visar fallet ett större problem i svensk offentlighet:

En journalistisk granskning kan ställa berättigade frågor. Men när opinionsbildare och politiska partier återger den måste de skilja mellan vad källan faktiskt har visat och vad de själva vill tro.

Annars förvandlas granskning till ryktesspridning – och misstanke till dom.