Folkvald är inte samma sak som oantastlig – Aftonbladet kräver att kritikerna ”gillar läget”

Mohamed Abdukardir Ali är inte delgiven misstanke om valfusk. Det måste sägas tydligt. Men när Aftonbladets ledarsida hävdar att han inte är ”involverad” går den längre än vad som är belagt. Utredningen gäller hans personvalskampanj och de röster som förde honom till riksdagen. Att han är folkvald avslutar därför inte granskningen – det är själva anledningen till att den måste genomföras.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

24 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys

Aftonbladets ledarskribent Susanna Kierkegaard försvarar Vänsterpartiets nyvalde riksdagsledamot Mohamed Abdukardir Ali.

Budskapet sammanfattas redan i rubriken:

Han blev vald – gilla läget.

Det är ett enkelt och demokratiskt klingande argument. Ali fick tillräckligt många personröster för att ta plats i riksdagen. Han är inte delgiven misstanke om brott och ska därför inte behandlas som skyldig.

Så långt har ledartexten rätt.

Men därefter blandas tre skilda frågor samman:

• om Ali är misstänkt för brott,
• om hans personröster omfattas av en pågående brottsutredning,
• och om han är politiskt lämplig att sitta i riksdagen.

Frånvaron av en personlig brottsmisstanke besvarar bara den första frågan.

Utredningen gäller Alis personvalskampanj

Kierkegaard skriver att det pågår en valfuskutredning i Borlänge men att Ali ”inte är involverad”.

Det är en alltför kategorisk beskrivning.

Tre personer är misstänkta i utredningen, men deras identiteter är sekretessbelagda och ingen har enligt de senast tillgängliga uppgifterna delgivits misstanke. Ali har själv sagt att han inte mottagit någon brottsmisstanke.

Det ska respekteras.

Men utredningen gäller uppgifter om förkryssade valsedlar, transporter till vallokaler och andra misstänkta åtgärder kopplade till Alis personvalskampanj. Ali fick 648 personröster och kryssade sig oväntat förbi partiets tidigare toppnamn.

Han är därför uppenbart central för händelseförloppet – även om han inte behöver ha känt till eller deltagit i något olagligt.

Att säga att han inte är misstänkt är korrekt.

Att säga att han inte är involverad skapar intrycket att utredningen saknar samband med hans kampanj och riksdagsmandat. Det stämmer inte.

Folkvald – men under vilka omständigheter?

Kierkegaards huvudargument är att Ali blev vald och att kritikerna därför måste acceptera resultatet.

Formellt är det riktigt. Ett riksdagsmandat är personligt och ett parti kan inte avsätta en ledamot bara för att partiledningen ångrar kandidatvalet.

Men argumentet blir närmast cirkulärt när själva sättet som personrösterna samlades in på utreds.

Om resultatet är helt korrekt ska Ali naturligtvis behålla sitt mandat.

Om röster däremot har påverkats genom olagliga metoder räcker det inte att säga att han blev vald. Då måste det först klarläggas om väljarviljan återgivits korrekt.

Det är inte ett angrepp på demokratin.

Det är ett försvar för den.

Brottslighet och politisk lämplighet är olika frågor

Ali har rapporterats ha skulder hos Kronofogden, vara föremål för skuldsanering och samtidigt ha dragit på sig nya skulder. Han har lovat att använda sitt riksdagsarvode för att göra rätt för sig.

Det är inte olagligt att vara skuldsatt.

Ekonomiska problem ska inte automatiskt diskvalificera människor från politiska uppdrag. En riksdag bestående enbart av ekonomiskt oklanderliga karriärpolitiker skulle knappast representera hela befolkningen.

Men Alis kritiker invänder inte bara mot att han någon gång har haft ont om pengar. Granskningen handlar om återkommande ekonomisk misskötsamhet, oklar företagsverksamhet, nya skulder under en pågående skuldsanering och vad kandidaten berättade för partiets valberedning.

Detta är relevanta lämplighetsfrågor.

Riksdagsledamöter beslutar om skatter, statsbudgeten, Kronofogdens verksamhet och de lagar som medborgarna förväntas följa. Då är det rimligt att undersöka hur en ledamot själv har hanterat ekonomiska skyldigheter.

Oskuld inför lagen innebär inte immunitet mot politisk granskning.

”Även strulpellar” är en bekväm förminskning

Genom att kalla Ali en ”strulpelle” förvandlas en rad konkreta uppgifter till mänsklig ofullkomlighet.

Vem har inte gjort misstag?

Men ”strulpelle” är inget juridiskt eller politiskt begrepp. Det är en retorisk dimridå.

Frågan är inte om politiker får ha ett trassligt förflutet. Självklart får de det. Frågan är vilka uppgifter som undanhölls, vad partiet kände till och om väljarna fick en rättvisande bild av kandidaten.

Vänsterpartiets egen valberedning har uppgett att den känner sig förd bakom ljuset. Bakgrundskontrollen ska samtidigt huvudsakligen ha bestått av en enkel sökning på internet.

Det pekar på två möjliga ansvar:

• Ali måste redovisa vad han berättade och inte berättade.
• Vänsterpartiet måste förklara hur en riksdagskandidat kunde godkännas efter en så ytlig kontroll.

Att kandidaten blev personvald upphäver inte partiets ansvar för vem det placerade på valsedeln.

Efternamnet förs in utan belägg

Kierkegaard frågar om granskningen hade blivit lika omfattande om Ali hade hetat Andersson.

Det är möjligt att personer med utländsk bakgrund ibland granskas och beskrivs på andra sätt än etniska svenskar. Sådana skillnader ska kunna undersökas och kritiseras.

Men i just denna text presenteras inga jämförelser.

Inga liknande fall med kandidater som heter Andersson analyseras. Ingen skillnad i rubriksättning, publiceringsmängd eller journalistisk metod visas. Frågan planteras, men beläggs inte.

Risken är att misstanken om diskriminering används som skydd mot berättigad granskning.

Ali granskas inte enbart för sitt namn. Han granskas eftersom en tidigare okänd kandidat kryssades förbi partiets etablerade toppnamn samtidigt som en förundersökning om misstänkt otillbörligt verkande vid röstning berör hans kampanj.

Det är ett uppenbart allmänintresse.

Vad vet vi?

Fakta:

• Mohamed Abdukardir Ali fick 648 personröster och valdes in i riksdagen.
• Han har inte delgivits misstanke om valfusk.
• Han förnekar inblandning.
• Tre personer är misstänkta i utredningen, men deras identiteter är sekretessbelagda.
• Utredningen gäller misstänkt otillbörligt verkande vid röstning kopplat till Alis personvalskampanj.
• Ali har skulder hos Kronofogden och har lovat att betala dem.
• Han uppger att han tänker behålla riksdagsmandatet.
• Vänsterpartiets valberedning har kritiserat både Ali och den egna kontrollen av honom.

Inte klarlagt:

• Vilka de tre misstänkta personerna är.
• Om Ali kände till eventuella otillåtna metoder.
• Om några röster faktiskt köptes eller framtvingades.
• Om det misstänkta agerandet påverkade mandatfördelningen.
• Om utredningen leder till åtal, avskrivning eller en prövning av valresultatet.

”Gilla läget” är fel slutsats

Ali ska inte betraktas som skyldig till ett brott som han inte ens är misstänkt för.

Men det betyder inte att medierna ska sluta granska honom, att Vänsterpartiet ska slippa förklara sin kandidathantering eller att väljarna måste vara nöjda med situationen.

En folkvald politiker har rätt till rättssäkerhet.

Väljarna har rätt till insyn.

Dessa principer står inte mot varandra.

Aftonbladets ”gilla läget” förväxlar ett giltigt mandat med ett krav på politisk tystnad. Demokratin innebär emellertid inte bara att röster räknas på valdagen. Den förutsätter också att rösterna tillkommer fritt, att kandidater granskas och att makthavare kan ställas till ansvar.

Mohamed Abdukardir Ali blev vald.

Just därför angår frågorna hela Sverige.