Weidel varnade för Höcke – nu vill hon se honom som minister

Läckta mejl uppges visa hur AfD-ledaren Alice Weidel internt beskrev Björn Höckes argumentation som rasistisk, varnade för nazistiskt språkbruk och försökte få honom utesluten ur partiet. Åtta år senare kallade hon uteslutningsförsöket ett misstag och bedömde honom som lämplig för en ministerpost. Själva omsvängningen är offentligt belagd – men de nya mejlen väcker en större fråga: Ändrade Weidel övertygelse, eller anpassade hon sig till den falang som blivit allt mäktigare inom AfD?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

25 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys

En omfattande läcka av intern kommunikation från tyska Alternative für Deutschland, AfD, har riktat nytt ljus mot partiledaren Alice Weidels förhållande till den nationalistiske Thüringenpolitikern Björn Höcke.

Enligt en granskning från WELT och POLITICO visar mejl från åren 2015–2017 att Weidel internt var betydligt skarpare mot Höcke än vad hon senare har varit offentligt.

Hon ska bland annat ha beskrivit delar av hans resonemang som rasistiska, varnat för användningen av begrepp från nazitiden och ansett att hans retorik riskerade att göra AfD politiskt omöjligt för traditionella konservativa väljare.

I dag är hållningen en annan.

I februari 2025 sade Weidel att försöket att utesluta Höcke ur partiet varit ett misstag. Hon beskrev honom som en mycket god politiker och svarade ja på frågan om han skulle kunna vara lämplig som minister.

Det är en helomvändning som inte går att förklara enbart med att människor kan ändra uppfattning.

Weidel behöver också redovisa vad i hennes tidigare bedömning som var fel.

AfD bekräftar intrånget – men inte hela materialet

Läckan uppges omfatta omkring 421 000 mejl och tiotusentals dokument från ett antal AfD-konton.

AfD har bekräftat att en av partiets webbhotellsleverantörer utsattes för ett dataintrång i september 2026. Enligt partiet kopierades delar av ett mindre antal mejlkonton, varav de flesta inte hade använts på flera år.

Partiet har däremot inte bekräftat att samtliga publicerade dokument är autentiska, fullständiga eller återgivna i sitt rätta sammanhang.

Det är en viktig reservation.

Att intrånget har ägt rum betyder inte automatiskt att varje enskilt dokument i den publicerade samlingen är äkta. Material kan vara ofullständigt, manipulerat eller presenterat utan den mejlväxling som behövs för att förstå sammanhanget.

Samtidigt har flera redaktioner granskat materialet, och källor inom AfD har enligt The Guardian uppgett att det publicerade innehållet förefaller vara autentiskt.

Den rimliga slutsatsen är därför inte att allt i läckan är bevisat.

Men materialet är tillräckligt allvarligt för att kräva tydliga svar från Weidel och AfD.

Beskrev resonemanget som rasistiskt

Enligt den läckta korrespondensen reagerade Weidel 2015 mot ett tal där Höcke talade om en ”livsbejakande afrikansk expansionstyp” i kontrast till en ”självförnekande europeisk platshållartyp”.

Weidel ska i ett mejl till AfD partistyrelse ha beskrivit resonemanget som rasistiskt och fundamentalt felaktigt.

Hon ska också ha varnat för att partiets närmande till den antiislamiska Pegidarörelsen och det dåvarande nynazistiska NPD drev bort den traditionella konservativa väljargrupp som AfD behövde vinna.

Detta är politiskt betydelsefullt.

Weidel tycks enligt mejlen inte bara ha varit orolig för hur Höckes uttalanden skulle uppfattas. Hon bedömde själva innehållet som problematiskt.

Hon ska dessutom ha varnat för att användningen av begreppet Volksgemeinschaft – den etniskt definierade folkgemenskap som spelade en central roll i nazismens ideologi – kunde leda till att AfD hamnade under säkerhetstjänstens granskning.

Om mejlen är autentiska såg Weidel alltså tidigt de risker som senare kommit att dominera diskussionen om AfD:

• en etniskt definierad nationalism,
• ett språkbruk med rötter i nazitiden,
• ett närmande till högerextrema miljöer,
• och risken att partiet skulle betraktas som ett hot mot den demokratiska ordningen.

Ville utesluta Höcke

Konflikten skärptes efter ett tal som Höcke höll i Dresden i januari 2017.

Höcke beskrev Förintelsemonumentet i Berlin som ett ”skammens monument” och krävde en 180-graders förändring av Tysklands minnespolitik.

Weidel stödde då ett försök att utesluta honom ur AfD.

Enligt den läckta dokumentationen anklagades Höcke i underlaget för att använda ett språk hämtat från Adolf Hitler och för att visa en påtaglig ideologisk närhet till nationalsocialismen.

Detta var alltså inte en mindre sakpolitisk konflikt.

Weidel och andra i partiledningen ansåg att Höckes agerande var så allvarligt att hans medlemskap borde upphöra.

Men försöket misslyckades.

Höcke blev kvar och stärkte gradvis sin ställning. Under hans ledning växte AfD kraftigt i Thüringen, samtidigt som den nationalistiska falangen fick större inflytande över hela partiets riktning.

Från belastning till tillgång

Redan under valrörelsen 2017 började Weidel offentligt tona ned motsättningarna.

När hon fick frågan om hon kunde bedriva valkampanj tillsammans med Höcke svarade hon att de båda tillhörde samma parti.

År 2025 hade omsvängningen blivit fullständig.

Weidel sade då att hon och Höcke kom mycket bra överens, att hon hade lärt känna honom och att uteslutningsförsöket varit ”fullständigt överdrivet”.

Hon beskrev honom som jordnära, mycket bildad och frihetligt sinnad. När hon fick frågan om han var lämplig för en ministerpost svarade hon kort:

– Ja.

I en senare ARD-intervju kallade hon honom en ”mycket, mycket bra politiker” och sade att hennes tidigare hållning varit ett misstag.

Det offentliga händelseförloppet går alltså att belägga även utan de läckta mejlen:

1. Weidel försökte få Höcke utesluten.
2. Höcke blev kvar och stärkte sin ställning.
3. Weidel närmade sig honom politiskt.
4. Hon beskrev senare uteslutningsförsöket som sitt eget misstag.
5. Till slut förklarade hon honom lämplig för en ministerpost.

Vad förändrades egentligen?

Det finns åtminstone tre möjliga förklaringar.

Den första är att Weidel verkligen ändrade uppfattning efter att ha lärt känna Höcke bättre.

Den andra är att Höcke förändrades och övertygade henne om att hennes tidigare bedömning varit felaktig.

Den tredje är att den interna maktbalansen förändrades. När Höcke och hans falang blev starkare blev det politiskt kostsamt för Weidel att fortsätta bekämpa honom.

Det läckta materialet bevisar inte ensamt vilken förklaring som är riktig.

Men det gör den tredje möjligheten svår att bortse från.

Weidel var på väg att bli en av partiets främsta kandidater när konflikten med Höcke pågick. Enligt den publicerade korrespondensen försökte hon samtidigt begränsa hur hennes eget agerande i uteslutningsfrågan dokumenterades, eftersom ytterligare intern strid riskerade att skada partiet och hennes egen position.

Om denna uppgift bekräftas pekar den mot en skillnad mellan hennes privata analys och offentliga strategi.

Det skulle innebära att Weidel inte nödvändigtvis slutade se riskerna.

Hon kan i stället ha beslutat att leva med dem.

En större förändring inom AfD

Historien handlar därför inte bara om relationen mellan två politiker.

Den beskriver också AfD utveckling.

Weidel representerade länge den sida av partiet som försökte kombinera hård migrationskritik, EU-motstånd och ekonomisk högerpolitik med en mer respektabel offentlig framtoning.

Höcke företrädde en etniskt och historiskt laddad nationalism som många inom partiet såg som alltför radikal.

I dag har avståndet mellan dessa två positioner minskat.

Frågan är om Höcke har rört sig mot Weidel – eller om Weidel och resten av partiledningen har rört sig mot Höcke.

De offentliga uttalandena talar framför allt för det senare.

Vad vet vi?

Fakta:

• AfD har bekräftat ett dataintrång mot en webbhotellsleverantör.
• Omkring 421 000 mejl uppges ha publicerats.
• AfD har ännu inte bekräftat hela materialets äkthet eller fullständighet.
• WELT uppger sig ha granskat mejl från ett av Alice Weidels äldre konton.
• Weidel stödde 2017 ett försök att utesluta Björn Höcke ur AfD.
• År 2025 kallade hon uteslutningsförsöket ett misstag.
• Hon beskrev då Höcke som en mycket god politiker.
• Hon svarade ja på frågan om han var lämplig för en ministerpost.

Uppgifter ur läckan:

• Weidel ska ha beskrivit ett av Höckes resonemang som rasistiskt.
• Hon ska ha varnat för nazistiskt språkbruk och partiets närhet till extremistiska miljöer.
• Hon ska ha bedömt att Höcke kunde driva bort konservativa väljare.
• Hon ska ha varnat för att hans retorik kunde leda till myndighetsgranskning.

Inte klarlagt:

• Om varje publicerat mejl är autentiskt och fullständigt.
• Om material har förändrats eller tagits ur sitt sammanhang.
• Varför Weidel ändrade sin bedömning av Höcke.
• Om omsvängningen främst byggde på övertygelse, personlig försoning eller politisk strategi.
• Varför Weidel inte längre offentligt delar de farhågor som hon enligt mejlen uttryckte internt.

Weidel måste svara på sakfrågan

Det räcker inte att avfärda materialet som resultatet av ett olagligt dataintrång.

Intrånget kan vara brottsligt samtidigt som uppgifterna i mejlen har ett tydligt allmänintresse.

Det räcker heller inte att säga att människor kan ändra uppfattning.

Weidel försökte få Höcke utesluten på grund av uttalanden som hon och partiledningen ansåg ligga nära nationalsocialistiskt tänkande. Senare beskrev hon samma politiker som lämplig att ingå i en federal regering.

Hon behöver därför besvara några konkreta frågor:

• Anser hon fortfarande att Höckes argumentation 2015 var rasistisk?
• Var hennes varningar om nazistiskt språkbruk felaktiga?
• Har Höcke tagit avstånd från de idéer som låg bakom uteslutningsförsöket?
• Vilka konkreta förändringar gjorde honom lämplig som minister?
• Eller var det AfD maktbalans som förändrades?

Den centrala frågan är inte om Alice Weidel har rätt att byta uppfattning.

Det har hon.

Frågan är om hon ändrade sin politiska övertygelse – eller om hon anpassade den efter vem som hade makten inom partiet.

Läckan ger inget slutgiltigt svar.

Men den visar varför frågan nu måste ställas.