EU digitala identitetsplånbok – vem kontrollerar systemen och uppgifterna?
Article Read Time
Redaktionen, S. Kling, GLOBALISMEN
30 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys
EU digitala identitetsplånböcker ska göra det möjligt att identifiera sig, dela intyg och skriva under handlingar över landsgränserna. Reglerna kräver frivillighet och användarkontroll. Samtidigt byggs en infrastruktur där myndigheter och leverantörer får viktiga roller. Hur säkerställs att rättigheterna fungerar i praktiken?
En plånbok beskrivs av Digg som en app för legitimation och verifierade uppgifter, exempelvis körkort eller examensbevis. Ett syfte är att användaren ska kunna lämna ut mindre information. Den som behöver styrka att hen är över 18 år ska exempelvis kunna visa just det, utan att dela sin exakta ålder eller andra personuppgifter.
EU-lagstiftarna har beslutat om ramen, medan EU-kommissionen fastställer kompletterande tekniska regler. Plånböcker kan tillhandahållas av en medlemsstat, på dess uppdrag eller av en oberoende leverantör som staten erkänner. Ansvarsfördelningen omfattar därför både offentlig styrning och de aktörer som utvecklar och driver lösningarna.
I Sverige utvecklar Digg den statliga plånboken och tar fram den nationella certifieringsordningen. Myndigheten samarbetar bland annat med Polismyndigheten kring den kommande statliga e-legitimationen SverigeID. Den ska kunna användas för att få tillgång till plånboken.
Tidsplanen behöver läsas noggrant. EU-kommissionen anger att medlemsländerna ska erbjuda minst en plånbok senast vid slutet av 2026. Diggs aktuella plan börjar med en testversion i december 2026 och anger en certifierad statlig plånbok 2029. Den svenska tidsplanen avser Diggs lösning; den beskriver inte samtliga möjliga leverantörers lanseringar.
Frivilligheten är uttrycklig i regelverket. Den som avstår ska inte få försämrad tillgång till offentliga eller privata tjänster, arbetsmarknaden eller möjligheten att driva företag. Andra befintliga sätt att identifiera sig ska finnas kvar. Detta är ett rättsligt krav som genomförandet måste bedömas mot.
Dataskyddet innehåller också konkreta skyldigheter. Leverantörernas insamling och samkörning av uppgifter begränsas. Användaren ska kunna se vilka mottagare som fått uppgifter och begära radering enligt dataskyddsreglerna. Företag och myndigheter som vill använda plånböcker för digitala tjänster ska registreras och ange vilka uppgifter de avser att begära.
Den 23 oktober publicerade Digg ett andra utkast till certifieringssystem. Myndigheten beskriver samverkan med Swedac för att skapa förutsättningar för oberoende och kompetenta certifieringsorgan. Synpunkter på utkasten kan lämnas till den 13 november 2026.
GLOBALISMENS analys:
Den centrala granskningsfrågan är hur kontrollen fördelas mellan användaren, plånboksleverantören, intygsutfärdaren och den tjänst som begär information. Ett godkännande på skärmen måste vara begripligt för att ge användaren verklig möjlighet att välja.
Frivilligheten behöver också prövas i vardagen. Fungerar alternativen för den som saknar en lämplig mobil, har en funktionsnedsättning eller väljer en annan identifieringsmetod? En rättighet blir användbar först när det går att utnyttja den.
Granskningen bör följa certifieringen, säkerhetsbristerna som upptäcks, hanteringen av klagomål och leverantörernas villkor. EU krav behöver kunna jämföras med oberoende kontroller och faktiska erfarenheter. Det är där löftet om användarkontroll får sitt verkliga innehåll.
