Kreditvärderarna – vem granskar dem som sätter betyg på stater?
Article Read Time
Redaktionen, S. Kling, GLOBALISMEN
30 oktober 2026
Tre stora kreditvärderare dominerar EU-marknaden. Deras bedömningar kan påverka lånekostnader och därmed politikens ekonomiska utrymme. Samtidigt finns en grundläggande intressekonflikt när den som granskas betalar för granskningen.
Ett kreditbetyg är en bedömning av en låntagares eller ett värdepappers kreditvärdighet. Investerare använder betygen för att bedöma risk. Det är ett omdöme, ingen garanti för att pengarna kommer tillbaka.
S&P, Moody’s och Fitch har en särställning. I ESMA rapport från december 2025 står deras EU-verksamheter tillsammans för 91,87 procent av marknaden, räknat på omsättning från kreditvärdering och tillhörande tjänster. Beräkningen bygger på reviderade bokslut för 2024. Siffran beskriver alltså intäkter, inte andelen av världens lån eller antalet betyg.
Inflytandet kan bli konkret. EU-kommissionen beskriver hur nedgraderingar under euroområdets skuldkris följdes av obligationsförsäljningar och högre lånekostnader i vissa länder. Ett försämrat betyg kan därmed försvåra finansieringen. Men räntor påverkas också av andra förhållanden; en nedgradering förklarar inte ensam en stats ekonomiska problem.
I affärsmodellen ”issuer pays” betalar den som ger ut skulden för kreditvärderingen. EU lagstiftare pekar uttryckligen ut en inbyggd intressekonflikt: värderaren kan ha ekonomiska skäl att behålla kunden genom fördelaktiga betyg. Därför krävs oberoende och interna kontroller.
Modellen gäller inte alla betyg. På sin kreditbetygssida, senast uppdaterad 2019, uppger Riksgälden att svenska staten sedan 2014 saknar kommersiella relationer med kreditvärderingsinstituten. Betygen är enligt sidan inte beställda av Riksgälden.
Branschens misslyckanden har redan fått stora konsekvenser. Enligt EU-kommissionen fick komplicerade värdepapper kopplade till riskfyllda amerikanska bostadslån alltför höga betyg före finanskrisen 2008. EU införde ett gemensamt regelverk 2009 och lade den direkta tillsynen hos ESMA 2011.
ESMA granskar registrering, rapportering och efterlevnad och kan besluta om sanktionsavgifter eller återkalla registrering. Kreditvärderarna ska offentliggöra metoder och centrala antaganden. Det ger möjligheter till granskning, men är ingen garanti för att varje bedömning är riktig.
Ett aktuellt exempel är beslutet den 30 juni 2026 om en sanktionsavgift på 2 145 000 euro för Moody’s Deutschland. ESMA fann fel i rapporteringen till myndigheten och brister i interna kontroller. Enligt ESMA påverkade felen inte kreditbetygen som företaget publicerade på sin webbplats.
Ansvaret ligger också hos betygens användare. EU-reglerna kräver att de finansiella institut som omfattas gör egna kreditriskbedömningar. De får inte förlita sig enbart eller mekaniskt på externa kreditbetyg.
Gränsen mot politisk styrning är också reglerad. Nationell politik får vägas in i ett statsbetyg, men själva betyget och utsiktsbedömningen får inte innehålla rekommendationer om vilken politik staten ska föra.
GLOBALISMENS analys: Kreditvärderarnas makt bör granskas genom deras metoder, ägarrelationer, betalningsmodeller och dokumenterade träffsäkerhet. När några få företags omdömen får stor betydelse behöver både deras arbete och investerarnas beroende av dem tåla insyn. Den demokratiska frågan är hur detta inflytande begränsas och kontrolleras när konsekvenserna kan nå långt utanför finansmarknaden.
