Urfolken och kolonisationen – landet var aldrig tomt
När engelska kolonister anlände till Nordamerika mötte de inte en obebodd kontinent. Där fanns samhällen med politiska ledare, odlingar, handelsvägar, diplomatiska allianser och tydliga föreställningar om vem som hade rätt till marken.
Ändå kom landet gradvis att beskrivas som tillgängligt för europeisk bosättning.
Koloniseringen genomfördes inte enbart med vapen. Sjukdomar bröt ned samhällen, avtal tolkades olika, engelska lagar infördes och nya bosättningar flyttade gränsen västerut.
Frågan är därför inte bara hur engelsmännen tog kontroll över landet.
Frågan är hur övertagandet kunde framställas som lagligt.
Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR
Organiserade samhällen – inte en enda folkgrupp
Begreppet ”indianer” skapade föreställningen om en enda sammanhållen befolkning. I verkligheten bestod Nordamerika av många nationer och folk med olika språk, styrelseskick, kulturer och intressen.
I området kring Jamestown fanns Powhatanförbundet, även kallat Tsenacomoco. Det bestod av ett stort antal samhällen under ledning av Wahunsenacawh, som engelsmännen kallade Chief Powhatan. National Park Service beskriver honom som regionens högsta politiska auktoritet när engelsmännen anlände 1607. U.S. National Park Service
I New England levde bland andra Wampanoag, Narragansett, Pequot och Massachusett. De bedrev jordbruk, fiske och handel och hade egna diplomatiska relationer och konflikter.
Library of Congress beskriver den europeiska kolonisationen som ett intrång i områden som redan hade kontrollerats och bebotts av ursprungsfolk under århundraden. U.S. History Primary …
Det som såg ut som tillgänglig mark för kolonisterna var någon annans hemland.
De första mötena handlade om överlevnad
De engelska kolonisterna var inledningsvis svaga. De saknade kunskap om den lokala miljön, drabbades av sjukdomar och hade svårt att producera tillräckligt med mat.
Powhatanfolkens livsmedel och kunskaper blev därför viktiga för Jamestowns överlevnad. Kontakterna omfattade handel, gåvor och diplomati – men också hot, kidnappningar och våld.
För Powhatanledningen kan engelsmännen inledningsvis ha framstått som ännu en grupp som kunde föras in i regionens politiska och ekonomiska system. För engelsmännen var bosättningen däremot början på en permanent koloni som förväntades växa.
Där låg en grundläggande konflikt.
Den ena sidan försökte hantera de nyanlända inom en redan existerande maktordning. Den andra sidan gjorde anspråk på att skapa en ny.
Pocahontas – personen bakom myten
Pocahontas har ofta framställts som den unga kvinnan som byggde en bro mellan två världar och räddade den engelske kolonisatören John Smith.
Den verkliga historien är betydligt mörkare och mer komplicerad.
Pocahontas var dotter till Wahunsenacawh. År 1613 kidnappades hon av engelsmännen och hölls som ett påtryckningsmedel i förhandlingar om engelska fångar och vapen. Under fångenskapen undervisades hon i kristendom, döptes till Rebecca och gifte sig senare med tobaksodlaren John Rolfe. Historic Jamestowne Part of …
Äktenskapet bidrog till en period av fred. Virginia Company tog därefter Pocahontas till England, där hon användes för att väcka intresse för kolonin och visa att ursprungsbefolkningen kunde kristnas och införlivas i det engelska projektet.
Hon dog i England 1617, omkring 21 år gammal.
Berättelsen blev senare en romantisk symbol för försoning. Men bakom symbolen fanns en kidnappad ung kvinna som också användes i kolonins politiska marknadsföring.
Sjukdomarna förändrade maktbalansen
Européernas ankomst förde med sig smittämnen som ursprungsbefolkningen saknade tidigare immunitet mot.
Mellan 1616 och 1619 drabbades kustsamhällen i New England av en katastrofal epidemi. Tiotusentals människor uppges ha dött, och Wampanoag försvagades politiskt, ekonomiskt och militärt. americanindian.si.edu
När Mayflower anlände 1620 kom passagerarna därför till en region som redan hade drabbats av en omfattande befolkningskatastrof.
Sjukdomarna var inte alltid avsiktligt spridda. Men deras konsekvenser underlättade kolonisationen. Övergivna odlingar och tömda byar kunde av engelsmännen tolkas som bevis för att marken saknade ägare.
Att människor hade dött innebar dock inte att deras samhällens rätt till landet hade upphört.
Alliansen med Wampanoag
Wampanoagledaren Ousamequin, mer känd som Massasoit, ingick 1621 ett avtal med Plymouthkolonin.
För Wampanoag kunde relationen med engelsmännen fungera som ett skydd mot rivaler i en tid när epidemier hade försvagat nationen. För kolonisterna gav alliansen säkerhet, handel och möjlighet att etablera sig.
Den måltid som senare blev grunden för berättelsen om ”den första Thanksgiving” ägde rum i detta politiska sammanhang.
Det var inte början på ett konfliktfritt gemensamt samhälle. Det var ett möte mellan två parter med egna säkerhetsintressen.
När antalet engelska bosättare ökade förändrades förhållandet. Från 1630-talet anlände människor i tusental. Nya samhällen, odlingar och boskap trängde undan Wampanoag från jaktmarker, fiskeplatser och traditionella odlingsområden. The …
Alliansen hade byggts mellan parter som behövde varandra. När kolonisterna blev starkare minskade deras beroende.
När markköp blir ett maktmedel
Engelsmännen använde köp, avtal och kungliga privilegiebrev för att motivera sin kontroll över marken.
Men parterna hade inte alltid samma syn på vad ett avtal innebar.
I den engelska rättsordningen kunde mark säljas permanent och ge köparen ensam kontroll. Ursprungsfolkens syn på mark varierade, men rättigheter kunde vara gemensamma, överlappande eller knutna till särskild användning. Ett avtal om att dela eller använda ett område behövde inte uppfattas som att all framtida rätt till landet överläts.
Skillnaderna gav stort utrymme för konflikter och manipulation.
Dessutom blev avtalen allt mindre jämlika när den engelska befolkningen växte och koloniernas militära styrka ökade. Mark kunde överlåtas efter ekonomiska påtryckningar, skuldsättning eller hot om våld.
Ett dokument med en underskrift eller ett märke kunde få övertagandet att framstå som frivilligt – även när maktförhållandet var allt annat än jämlikt.
Motståndet i Virginia
När tobaksodlingen expanderade krävde Virginia allt större områden.
Powhatanledaren Opechancanough organiserade 1622 ett omfattande angrepp mot de engelska bosättningarna. Omkring 350–400 av cirka 1 200 kolonister dödades. Angreppet var ett försök att stoppa den expansion som hotade Powhatans mark och politiska självständighet. Historic Jamestowne Part of …
Engelsmännen svarade med långvarig krigföring och ytterligare expansion.
Ett nytt stort angrepp genomfördes 1644. Två år senare tillfångatogs Opechancanough och dödades av en engelsk vakt. Avtal från 1646 och 1677 begränsade Powhatanfolkens tillgång till mark, upprättade reservat och gjorde dem till den engelska kronans undersåtar. Historic Jamestowne Part of …
På mindre än ett halvt sekel hade engelsmännen gått från utsatta nykomlingar till den dominerande makten.
Kriget som förändrade New England
I New England kulminerade motsättningarna i Metacoms krig 1675–1676, även kallat King Philip’s War efter Wampanoagledaren Metacom.
Bakgrunden var inte en enskild händelse. Engelska markköp, växande bosättningar, politisk kontroll och återkommande konflikter hade under lång tid försvagat ursprungsfolkens självständighet.
Kriget blev ett av de mest förödande i den nordamerikanska historien sett till befolkningarnas storlek. Både engelska samhällen och ursprungsnationer drabbades hårt. Ett stort område från nuvarande Rhode Island till Maine ödelades. U.S. National Park Service
Efter kriget hade kolonierna kraftigt stärkt sin ställning. Många överlevande ur ursprungsbefolkningen fördrevs, underordnades eller såldes som slavar.
Kolonisationens fyra verktyg
Engelsmännens övertagande kan inte förklaras med en enda orsak. Fyra krafter samverkade:
- Sjukdomarna minskade befolkningen och försvagade samhällena.
- Bosättningarna gjorde tillfällig närvaro till permanent kontroll.
- Avtalen och lagarna gav övertagandet ett sken av rättslig ordning.
- Det militära våldet användes när motståndet inte kunde undanröjas på andra sätt.
Resultatet blev att ursprungsfolkens mark stegvis omvandlades till engelsk egendom.
Det skedde inte utan motstånd. Det skedde inte heller över en natt.
Fakta, analys och frågor
Fakta: Nordamerika var befolkat av organiserade nationer före européernas ankomst. Epidemier orsakade omfattande död. De engelska bosättningarna expanderade över ursprungsfolkens marker, och konflikterna ledde till flera krig.
Påstående: Koloniala dokument beskrev ofta expansionen som laglig bosättning, kristnande eller civilisering.
Analys: Avtalen kan inte bedömas utan att maktskillnaden vägs in. När den ena parten kontrollerade lagarna, befolkningstillväxten och den militära styrkan blev det möjligt att kalla ett territoriellt övertagande för ett frivilligt markköp.
Fråga: När övergår migration och bosättning i kolonisation – och när blir ett avtal ett redskap för den starkare parten?
Historien slutade inte med nederlaget
Urfolken försvann inte, trots krig, sjukdomar, tvångsförflyttningar och försök att utplåna deras språk och kulturer.
Powhatan-, Wampanoag-, Narragansett- och många andra nationer finns fortfarande. De driver juridiska krav, bevarar och återupplivar språk och ifrågasätter historieskrivningen om ett tomt land som väntade på att upptäckas.
Därför handlar detta inte bara om vad som hände på 1600-talet.
Det handlar också om vem som får beskriva hur USA grundades.
Kolonisterna skapade samhällen som så småningom skulle kräva frihet från Storbritannien. Men den friheten växte fram samtidigt som de folk som redan levde där förlorade allt större delar av sin egen självständighet.
Det är den motsägelsen som följer USA genom hela dess historia.