Självständighetskriget – frihet för vilka?
Article Read Time
När de amerikanska kolonierna förklarade sig självständiga 1776 skrev de in en av historiens mest kraftfulla politiska idéer: alla människor är skapade lika och har rätt till liv, frihet och strävan efter lycka.
Men orden beskrev inte det samhälle som faktiskt existerade.
Slaveriet fortsatte. Kvinnor saknade politiska rättigheter. Urfolken betraktades som hinder för expansionen. Rösträtten var i huvudsak förbehållen fria män och begränsades ofta ytterligare genom krav på egendom.
Självständighetskriget skapade en ny stat och förändrade världen. Men friheten fördelades inte lika.
Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR
Skotten vid Lexington
Den 19 april 1775 marscherade brittiska soldater från Boston mot Concord. Uppdraget var att beslagta vapen och ammunition som kolonial milis hade samlat.
Vid Lexington mötte soldaterna en mindre grupp beväpnade kolonister.
Någon avlossade ett skott. Det är fortfarande inte säkert vem som sköt först. Brittiska soldater öppnade därefter eld. Åtta kolonister dödades.
När britterna fortsatte mot Concord mötte de ett växande motstånd. Milismän från området attackerade dem under återtåget till Boston.
En politisk konflikt hade övergått i krig.
Men ännu var målet inte självklart. Många kolonister ville försvara sina rättigheter inom det brittiska imperiet – inte lämna det.
Washington får befälet
Den andra kontinentalkongressen utsåg George Washington till överbefälhavare för den nybildade kontinentalarmén.
Valet var både militärt och politiskt. Washington hade erfarenhet från det fransk-indianska kriget, men han var också en förmögen plantageägare från Virginia.
Genom att välja en ledare från Södern försökte kongressen visa att konflikten inte bara var ett uppror i Massachusetts.
Washington övertog en armé med stora problem. Soldaterna kom från olika kolonier, hade varierande utbildning och saknade regelbundet mat, kläder, vapen och lön.
Det fanns ännu ingen fungerande amerikansk stat med säker beskattningsrätt. Kongressen kunde fatta beslut men hade svårt att tvinga kolonierna att bidra med pengar och förnödenheter.
Den armé som skulle vinna självständigheten var länge nära att upplösas.
Varför självständighet?
Kriget förändrade opinionen.
Brittiska militära åtgärder, kungens vägran att acceptera kolonisternas klagomål och Thomas Paines skrift Common Sense gjorde tanken på full självständighet mer accepterad.
Paine angrep själva monarkin och hävdade att en kontinent inte borde styras av en avlägsen ö.
Den 2 juli 1776 röstade kongressen för självständighet. Två dagar senare, den 4 juli, antogs självständighetsförklaringens text. National Archives
Dokumentet var inte en grundlag. Det var en politisk och moralisk motivering till varför kolonierna ansåg sig ha rätt att lämna imperiet.
Kungen anklagades för övergrepp och för att ha brutit den förbindelse som band härskaren till folket.
Alla människor är skapade lika
Självständighetsförklaringens mest berömda formulering slår fast att alla människor är skapade lika och har oförytterliga rättigheter.
Orden var revolutionerande. Regeringar sades få sin legitimitet genom de styrdas samtycke – inte genom kunglig börd eller gudomlig rätt. archives.gov
Men förklaringens huvudförfattare Thomas Jefferson ägde själv förslavade människor.
En tidigare version innehöll kritik mot kung Georg III och slavhandeln. Texten togs bort under kongressens bearbetning, bland annat eftersom kolonierna behövde hålla samman. archives.gov
Förklaringen avskaffade inte slaveriet. Den gav inte kvinnor rösträtt och erkände inte urfolken som jämlika politiska nationer.
Ändå skulle orden senare användas av abolitionister, kvinnorättskämpar och medborgarrättsrörelsen mot den stat som inte levde upp till sina egna principer.
Textens betydelse låg därför inte bara i vad dess författare genomförde.
Den låg också i vad kommande generationer kunde kräva med stöd av deras egna ord.
Kriget höll på att gå förlorat
Storbritannien var en av världens starkaste militärmakter. Landet hade en professionell armé, en mäktig flotta och tillgång till resurser från ett globalt imperium.
Amerikanerna hade fördelen av att försvara ett stort territorium långt från Storbritannien. De behövde inte erövra London. De behövde överleva tillräckligt länge för att kostnaderna skulle bli politiskt och ekonomiskt ohållbara för britterna.
Men överlevnaden var långt ifrån säker.
Efter att britterna lämnat Boston 1776 riktade de angreppet mot New York. Washingtons armé besegrades och tvingades till en farlig reträtt.
Små segrar vid Trenton och Princeton under vintern gav nytt hopp, men armén fortsatte att lida av brist på förnödenheter, deserteringar och korta tjänstgöringskontrakt.
Under vintern vid Valley Forge 1777–1778 dog soldater av sjukdomar och umbäranden – inte därför att platsen var ett slagfält, utan därför att försörjningssystemet inte fungerade.
Revolutionen kunde ha kollapsat av organisatorisk svaghet innan den besegrades militärt.
Saratoga förändrade kriget
År 1777 försökte Storbritannien skära av New England från de övriga kolonierna genom ett fälttåg söderut från Kanada.
Den brittiska armén under general John Burgoyne omringades och kapitulerade vid Saratoga.
Segern blev krigets diplomatiska vändpunkt.
Den visade Frankrike att amerikanerna kunde besegra en brittisk armé. I februari 1778 ingick Frankrike och USA en formell allians mot Storbritannien. NHHC
Därmed förändrades ett kolonialt uppror till ett internationellt krig.
Frankrike gjorde segern möjlig
Frankrike stödde amerikanerna med pengar, vapen, soldater och framför allt sjömilitär styrka.
Motivet var inte enbart kärlek till republikansk frihet. Den franska monarkin ville försvaga sin brittiska rival och hämnas nederlaget i sjuårskriget.
Spanien och Nederländerna drogs också in i konflikten mot Storbritannien. Britterna behövde därefter försvara områden i Västindien, Medelhavet, Afrika och Indien samtidigt som de krigade i Nordamerika.
Detta är viktigt för historieskrivningen.
Amerikanerna vann inte ensamma.
Utan fransk finansiering, franska trupper och den franska flottan är det långt ifrån säkert att revolutionen hade lyckats.
Yorktown – den avgörande inringningen
År 1781 befann sig den brittiske generalen Charles Cornwallis med sin armé vid Yorktown i Virginia.
Washingtons amerikanska styrkor och franska soldater under Jean-Baptiste de Rochambeau marscherade söderut och belägrade området.
Samtidigt blockerade en fransk flotta under amiral de Grasse Chesapeake Bay. Britterna kunde varken förstärka Cornwallis eller evakuera hans armé.
Washington beskrev den franska sjööverlägsenheten som den punkt på vilken allt vände. NHHC
Den 19 oktober 1781 kapitulerade den brittiska armén vid Yorktown för de förenade amerikansk-franska styrkorna. Den franska blockaden hade gjort fortsatt brittiskt motstånd omöjligt. NHHC
Striderna upphörde inte omedelbart överallt, men den politiska viljan i Storbritannien att fortsätta kriget bröts.
Freden avgjordes utan urfolken
Genom Parisfreden 1783 erkände Storbritannien USA:s självständighet.
Den nya staten fick ett omfattande territorium från Atlantkusten till Mississippifloden.
Men stora delar av detta område kontrollerades eller beboddes av ursprungsnationer. De hade inte deltagit i fredsförhandlingarna och fick inga garanterade villkor i avtalet.
National Park Service konstaterar att Parisfreden saknade förhandlade bestämmelser för Storbritanniens urfolksallierade. De tvingades därefter själva möta den nya amerikanska staten. U.S. National Park Service
Storbritannien överlämnade alltså territoriella anspråk på mark som landet inte ensamt kontrollerade.
USA tolkade segern som en rätt att expandera.
Urfolkens kamp om landet fortsatte.
Varför stödde många urfolk britterna?
De olika ursprungsnationerna valde inte samma sida.
Oneida och delar av Tuscarora stödde amerikanerna. Andra nationer inom Haudenosaunee-förbundet, liksom flera grupper längre västerut, samarbetade med britterna.
En viktig förklaring var marken.
Storbritannien hade försökt begränsa kolonial expansion väster om Appalacherna. Många urfolksledare bedömde därför att en amerikansk seger skulle leda till snabbare bosättning och större territoriella förluster.
National Park Service uppger att en majoritet av de berörda urfolksnationerna allierade sig med britterna i hopp om att stoppa intrången på deras marker, medan andra valde patrioterna utifrån lokala relationer och tidigare erfarenheter. Valley Forge National …
Revolutionen splittrade också Haudenosaunee-förbundet, vars nationer hamnade på olika sidor.
Kriget för amerikansk enighet skapade splittring inom andra politiska gemenskaper.
De förslavades eget frihetskrig
För förslavade människor kunde den brittiska sidan erbjuda en mer konkret möjlighet till frihet än patrioternas högtidliga formuleringar.
I november 1775 lovade Virginias brittiske guvernör Lord Dunmore frihet åt förslavade människor som tillhörde rebeller och som flydde till britterna och kunde tjänstgöra.
Erbjudandet var ett militärt verktyg, inte ett principiellt avståndstagande från slaveriet. Men för dem som lyckades fly kunde det vara en verklig väg ut ur fångenskapen. U.S. National Park Service
Tiotusentals svarta människor sökte sin frihet genom att stödja eller nå de brittiska linjerna under kriget. American Revolution (U.S. National Park …
Andra svarta män tjänstgjorde på den amerikanska sidan, fria eller förslavade, ibland i utbyte mot löften om frigivning.
För dem handlade kriget inte nödvändigtvis om lojalitet till kungen eller kongressen.
Det handlade om vilken sida som gav störst möjlighet att bli fri.
Kvinnorna bar kriget – utan politisk makt
Kvinnor drev gårdar och verksamheter när männen var borta. De arbetade som sjukvårdare, tillverkade kläder, följde arméerna och förmedlade information.
En del deltog direkt i strider eller spionage.
Trots detta gav självständigheten dem inte rösträtt på federal nivå eller jämlik juridisk ställning. Den nya republikens politiska medborgare tänktes i första hand vara män.
Kvinnor förväntades bidra till republiken genom att uppfostra kunniga och dygdiga söner.
De fick ansvar för demokratins framtid – men inte full rätt att delta i dess beslut.
Lojalisterna – revolutionens förlorare
Alla kolonister stödde inte upproret.
Lojalisterna ansåg att självständigheten var olaglig, farlig eller ekonomiskt förödande. Några hade starka band till den brittiska staten. Andra fruktade revolutionärt våld eller ansåg att reformer kunde uppnås utan att imperiet splittrades.
Många tvingades lämna sina hem. Deras egendom kunde beslagtas, och stora grupper flyttade efter kriget till Kanada, Storbritannien eller andra delar av imperiet.
Revolutionen var därför också ett inbördeskrig.
Grannar hamnade på motsatta sidor. Familjer splittrades och politiska motståndare kunde förlora både egendom och trygghet.
Fakta, påståenden och analys
Fakta: De tretton kolonierna besegrade Storbritannien med avgörande militärt och ekonomiskt stöd från Frankrike. Självständighetsförklaringen slog fast universella rättigheter, men den avskaffade inte slaveriet och gav inte hela befolkningen politiska rättigheter.
Patrioternas påstående: Kriget var ett försvar för naturliga rättigheter, representation och frihet från tyranni.
Britternas påstående: Upproret var ett olagligt angrepp mot en legitim stat som hade skyddat kolonierna.
Analys: Revolutionen skapade ett radikalt politiskt språk om jämlikhet, men den omedelbara maktöverföringen skedde främst från den brittiska staten till koloniernas egna manliga eliter.
Fråga: Kan en revolution kallas en fullständig frihetskamp när en stor del av befolkningen fortfarande saknar kontroll över sitt liv, sin mark eller sin politiska röst?
En ofullbordad revolution
Självständighetskriget skapade Förenta staterna och visade att ett kolonialt samhälle kunde bryta sig loss från ett europeiskt imperium.
Förklaringen från 1776 gav världen ett språk som kunde användas mot kungar, kolonialmakter och förtryckare.
Men USA levde inte upp till orden från början.
Friheten var verklig för dem som nu kunde styra sig själva utan London. För andra återstod kampen.
Urfolken mötte en mer expansiv stat. De förslavade mötte ett system som fortsatte att växa. Kvinnorna fick nya samhällsuppgifter men inte motsvarande politiska rättigheter.
Revolutionen avslutade det brittiska styret.
Den avslutade inte kampen om vem som räknades som en fri människa.
