Frihetstiden – fick Sverige sin första parlamentarism?

När Karl XII dog förlorade kungen sin nästan obegränsade makt. Riksdagen tog över, politiska partier växte fram och regeringen blev beroende av de folkvalda stånden. Men endast en begränsad del av befolkningen fick delta. Frihetstiden blev därför ett viktigt steg mot parlamentarism – utan att Sverige ännu var en demokrati.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Efter Karl XII:s död 1718 stod Sverige inför mer än ett tronskifte.

Stormaktsväldet höll på att falla samman. Landet var utarmat efter årtionden av krig, armén hade lidit enorma förluster och statens finanser var pressade. Samtidigt fanns en stark vilja inom riksrådet och riksdagen att förhindra att en ny kung fick samma makt som Karl XI och Karl XII.

Lösningen blev ett historiskt maktskifte.

Den kungliga makten begränsades genom regeringsformerna 1719 och 1720. Tyngdpunkten flyttades till riksdagen, som i praktiken blev rikets politiska centrum. Kungen skulle regera tillsammans med rådet och förväntades följa riksdagens beslut. Sveriges riksdag

Det var början på frihetstiden.

Men friheten gällde framför allt dem som redan hade en plats i samhällssystemet.

Kungen förlorade makten

Ulrika Eleonora kunde efter sin brors död inte automatiskt ärva kronan. För att bli erkänd som regerande drottning accepterade hon den nya regeringsformen och därmed en kraftigt beskuren kungamakt.

Redan 1720 abdikerade hon till förmån för sin make Fredrik I. Men inte heller han blev någon ny envåldshärskare. Den verkliga politiska makten låg hos rådet och de fyra stånden i riksdagen:

• adeln
• prästerna
• borgarna
• bönderna

Det nya systemet innebar att rikets ledning i högre grad blev ansvarig inför riksdagen. Sveriges riksdag beskriver styrelseskicket som proto-parlamentariskt – en tidig form av parlamentarism, långt före den moderna demokratins genombrott. Sveriges riksdag

Det var en grundläggande förändring. Makten utgick inte längre enbart från kungen.

Men den utgick inte heller från hela folket.

Hattar och mössor – Sveriges första partier

Under frihetstiden växte två politiska grupper fram: hattarna och mössorna.

De var inte moderna partier med medlemsregister, lokalorganisationer och offentliga partiprogram. De var snarare nätverk av riksdagsmän, ämbetsmän, militärer och ekonomiska intressen.

Mössorna förknippades inledningsvis med försiktighet, fred och återhållsamhet i statens ekonomi. Hattarna ville föra en mer offensiv utrikespolitik och återupprätta Sveriges ställning som stormakt.

När hattarna tog makten 1738 visade det något nytt: en politisk gruppering kunde förlora riksdagens stöd och ersättas av en annan. Rådets sammansättning påverkades av majoriteten i riksdagen.

Det liknade ett parlamentariskt maktskifte.

Men systemet hade en mörkare sida. Politik kunde också handla om ämbeten, ekonomiska förmåner och personliga lojaliteter. Stormakter som Frankrike och Ryssland försökte påverka svenska beslut genom pengar och kontakter.

När kungens makt försvagades försvann alltså inte maktspelet. Det flyttade in i riksdagens utskott, stånd och slutna förhandlingsrum.

En riksdag – men inte folkstyre

Frihetstiden framställs ibland som Sveriges första demokratiska period. Det är missvisande.

Kvinnor saknade politisk rösträtt och kunde inte bli riksdagsledamöter. Även många män stod utanför ståndens representation. Tjänstefolk, jordlösa, stora delar av stadsbefolkningen och människor utan en erkänd ställning i ståndssamhället saknade direkt politiskt inflytande.

Bondeståndet gav visserligen Sverige en ovanlig ställning. Självägande bönder och vissa brukare av kronojord kunde representeras i riksdagen, vilket skilde Sverige från många andra europeiska länder.

Men bönderna företrädde inte alla som levde och arbetade på landsbygden.

Riksdagen bestod av privilegierade samhällsgrupper – inte av medborgare med lika rösträtt. Riksdagens egen historieskrivning konstaterar att kvinnor fortfarande saknade rösträtt och många andra rättigheter. Sveriges riksdag

Det var representation, men inte jämlik representation.

Utskotten blev maktens centrum

Mycket av det politiska arbetet skedde i riksdagens utskott. Där bereddes frågor om ekonomi, lagstiftning, försvar och utrikespolitik.

Flera arbetsformer som fortfarande präglar riksdagen har sina rötter i denna period. Politiken blev mer organiserad, besluten bereddes kollektivt och riksdagen fick en starkare institutionell ställning. Sveriges riksdag

Samtidigt skapade utskottssystemet problem.

Särskilt det mäktiga sekreta utskottet hanterade känsliga frågor bakom stängda dörrar. Insynen var begränsad och vanliga människor hade små möjligheter att granska vilka intressen som påverkade besluten.

Frihet från kungligt envälde betydde därför inte automatiskt öppen maktutövning.

Tryckfriheten blev det stora genombrottet

En av frihetstidens mest betydelsefulla reformer kom 1766, när Sverige antog världens första grundlagsfästa tryckfrihetsförordning.

Den begränsade förhandscensuren och gav allmänheten en långt större möjlighet att publicera texter och granska myndigheternas handlingar. Här lades grunden till den svenska offentlighetsprincipen.

Det var ett verkligt maktkritiskt genombrott.

Medborgarna fick fortfarande inte lika politiska rättigheter, men de fick bättre möjligheter att ta del av statens handlingar och avslöja hur makten användes. Tryckfriheten gjorde det svårare för staten att helt kontrollera den offentliga debatten.

Den principen lever fortfarande kvar som en central del av den svenska demokratin. Kongl. Maj:ts Nådige Förordni…

Friheten kunde avskaffas

Frihetstidens politiska system blev med tiden alltmer splittrat. Konflikterna mellan hattar och mössor hårdnade. Ekonomiska problem, misslyckade krig och utländsk påverkan bidrog till att minska förtroendet för riksdagen.

Det utnyttjade Gustav III.

Den 19 augusti 1772 genomförde han en statskupp. Den nya regeringsformen stärkte kungens makt och avslutade frihetstiden efter drygt ett halvt sekel. Historiesajten.se

Att statsskicket kunde störtas så snabbt visar dess svaghet. Riksdagen hade vunnit makt, men det fanns ännu ingen bred folklig demokrati som kunde försvara systemet.

Vad vet vi?

Det är belagt att frihetstiden:

• avskaffade det karolinska enväldet
• gjorde riksdagen till rikets viktigaste politiska arena
• skapade en tidig form av parlamentarism
• utvecklade utskottsarbete och organiserade politiska grupper
• gav Sverige 1766 års tryckfrihetsförordning och en tidig offentlighetsprincip

Vad måste nyanseras?

Frihetstiden var inte en demokrati i modern mening.

Politiska rättigheter var knutna till stånd, kön, egendom och social ställning. Stora delar av befolkningen saknade verkligt inflytande. Beslutsfattandet kunde vara slutet, elitstyrt och mottagligt för ekonomisk och utländsk påverkan.

VIGRANSKAR:s analys

Frihetstiden var varken ett fullständigt folkstyre eller bara ett misslyckat mellanspel mellan två kungliga envälden.

Den var ett politiskt laboratorium.

Sverige prövade tanken att en regering måste tolereras av en representativ församling. Partiliknande grupper konkurrerade om makten. Utskotten blev centrala och statens handlingar började öppnas för granskning.

Det avgörande var inte att systemet redan var demokratiskt. Det var det inte.

Det avgörande var att makten hade börjat flytta från en person till institutioner – och att politiskt ansvar, offentlig debatt och insyn blev möjliga att kräva.

Frihetstiden gav inte folket makten.

Men den gjorde det svårare att hävda att all makt självklart tillhörde kungen.