Oscar I – reformkung eller försiktig maktspelare?

Under Oscar I:s regering förändrades Sverige genom nya lagar, friare näringsliv och en mer human syn på straff. Men reformerna var inte kungens verk ensam – och när revolutionerna skakade Europa blev den liberale monarken betydligt försiktigare.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Oscar I var den första Bernadotte som hade vuxit upp med Sverige som sitt framtida rike.

Han föddes i Paris 1799 som Joseph François Oscar Bernadotte. Fadern var den franske generalen Jean Baptiste Bernadotte, som senare blev Sveriges kung Karl XIV Johan. Modern var Désirée Clary, i Sverige känd som drottning Desideria.

När fadern valdes till svensk tronföljare 1810 följde den unge Oscar med till ett land vars språk, kultur och politiska system var främmande för familjen.

Till skillnad från sin far lärde han sig svenska, fick en svensk utbildning och förbereddes under flera årtionden för kungauppdraget.

När Karl XIV Johan avled 1844 blev Oscar kung över Sverige och Norge.

Många liberaler hoppades då på en ny politisk tid. Frågan var hur mycket förändring den nye kungen verkligen var beredd att tillåta.

En kung med liberala idéer

Som kronprins hade Oscar visat intresse för utbildning, sociala frågor och reformer av det svenska straffsystemet.

År 1840 publicerade han anonymt skriften Om straff och straffanstalter, den så kallade Gula boken. Där kritiserades kroppsstraffen och förhållandena i de gamla gemensamhetsfängelserna. Målet skulle inte bara vara att straffa fången utan också att förändra och återanpassa människan. Svenskt Biografiskt Lexikon

Det framstod som humanare än offentliga kropps- och skamstraff.

Men det nya cellsystemet hade också en mörk sida. Fångarna skulle hållas isolerade från varandra för att reflektera över sina brott. I praktiken kunde den långvariga ensamheten bli psykiskt nedbrytande.

Reformen visar något centralt i Oscar I:s samhällssyn: staten skulle inte bara bestraffa eller administrera människor. Den skulle försöka forma dem.

Sverige började öppnas

Under Oscar I:s regering genomfördes flera viktiga liberala reformer.

År 1845 infördes lika arvsrätt för söner och döttrar. Tidigare hade söner på landsbygden ärvt dubbelt så mycket som döttrar.

Året därpå avskaffades skråväsendets monopol. Det blev lättare att etablera verksamheter utanför de gamla hantverksorganisationernas kontroll. En aktiebolagslag infördes 1848 och skapade nya möjligheter att samla kapital till företag. SO-rummet

Konventikelplakatet, som begränsade religiösa sammankomster utanför Svenska kyrkans ordning, upphävdes 1858. Samma år fick ogifta kvinnor möjlighet att ansöka om att bli myndiga vid 25 års ålder. Gifta kvinnor stod dock fortfarande under sina mäns förmyndarskap. SO-rummet

Det gamla ståndssamhället började alltså luckras upp.

Kvinnor fick starkare rättslig ställning. Näringslivet blev friare. Den religiösa kontrollen minskade och straffsystemet förändrades.

Men utvecklingen var stegvis och ofullständig.

Var reformerna kungens förtjänst?

Oscar I stödde flera förändringar, men det vore missvisande att ge honom ensam äran.

Sverige styrdes genom ett komplicerat samspel mellan kungen, statsrådet och ståndsriksdagen. Liberala politiker, ämbetsmän, företagare, tidningar och växande samhällsrörelser drev också på reformerna.

En kung kunde påverka vilka frågor som prioriterades, tillsätta rådgivare och godkänna lagar. Men han kunde inte på egen hand skapa det moderna Sverige.

Många av reformerna var dessutom delar av en större europeisk utveckling. Industrialisering, handel, nya politiska idéer och en växande medelklass pressade gamla institutioner till förändring.

Oscar I var alltså både en aktör och en del av en omvandling som var större än honom själv.

Revolutionerna förändrade kungen

År 1848 bröt revolutioner ut på flera håll i Europa. Kungar störtades, regeringar föll och krav restes på demokrati, nationellt självbestämmande och sociala reformer.

Oroligheterna nådde även Stockholm. Vid Marsoroligheterna drabbade demonstranter samman med militär och polis. Människor dödades.

För de europeiska kungahusen blev 1848 en varning.

Oscar I hade betraktats som liberal, men efter revolutionsvågen blev han betydligt försiktigare och närmade sig en mer konservativ hållning. Kungahuset självt konstaterar att han inte blev så liberal som oppositionen hade hoppats och att han efter 1848 års oroligheter blev närmast konservativ. Kungahuset

Det avslöjar gränsen för hans reformvilja.

Förändringar kunde accepteras så länge de genomfördes uppifrån och inte hotade kungamakten eller samhällsordningen.

Han ville behålla kungens inflytande

Oscar I kunde stödja sociala och ekonomiska reformer utan att vilja göra Sverige parlamentariskt.

Konflikten gällde inte bara vilka lagar som skulle förändras. Den gällde vem som ytterst skulle styra landet.

Liberala krafter ville ersätta ståndsriksdagen med en modern folkrepresentation och begränsa kungens politiska inflytande. Oscar I ville däremot behålla en stark kungamakt.

Svenskt biografiskt lexikon beskriver en underliggande konflikt mellan liberalernas krav på parlamentarism och kungens egna maktanspråk. sok.riksarkivet.se

Den stora representationsreformen kom därför inte under Oscar I. Den genomfördes först 1866, under sonen Karl XV.

Oscar I var beredd att modernisera samhället – men inte att frivilligt göra sig själv politiskt maktlös.

Försökte stärka unionen med Norge

Oscar I var kung över två riken: Sverige och Norge.

Norge hade en egen grundlag, ett eget parlament och egna institutioner. Länderna hade gemensam kung och utrikespolitik, men var inte ett enhetligt land.

Oscar försökte göra relationen mer jämlik.

År 1844 infördes nya svenska och norska flaggor med ett gemensamt unionsmärke. Reformen tillmötesgick norska krav på större jämlikhet och mottogs positivt i Norge, även om många svenskar ogillade förändringen. stortinget.no

Men den grundläggande konflikten gick inte att lösa.

Norrmännen ville ha större självständighet. Den svenska sidan ville bevara kontrollen över unionens gemensamma utrikespolitik.

Mot slutet av sitt liv ska Oscar I själv ha betraktat unionen som olycklig och svår att bevara. Kungahuset

Sverige närmade sig västmakterna

Oscar I försökte också förändra Sveriges utrikespolitiska inriktning.

Fadern Karl XIV Johan hade efter Napoleonkrigen byggt en försiktig relation till Ryssland. Oscar var mer skeptisk till den ryska makten i Norden.

Under Krimkriget närmade han sig Storbritannien och Frankrike. I novembertraktaten 1855 lovade västmakterna att stödja Sverige–Norge mot rysk expansion. I gengäld lovade Oscar att inte avstå territorium eller rättigheter till Ryssland. NE.se

Kungen övervägde en mer aktiv politik, men Sverige gick aldrig in i kriget.

Novembertraktaten visade ändå att den officiella försiktigheten kunde kombineras med säkerhetspolitiska garantier från starkare makter.

Det mönstret skulle återkomma långt senare i svensk historia: offentlig självständighet, men sökande efter stöd från stormakter när hotet ökade.

Josefina – drottningen vid hans sida

Oscar I gifte sig 1823 med Josefina av Leuchtenberg, barnbarn till Napoleons hustru Joséphine de Beauharnais.

Josefina var katolik i ett nästan helt protestantiskt kungahus. Hon engagerade sig i välgörenhet, sjukvård och sociala frågor och blev en betydelsefull person inom hovet.

Äktenskapet gav dynastin starkare europeiska förbindelser, men Oscar hade också långvariga relationer utanför äktenskapet.

Bakom kungahusets officiella familjebild fanns alltså en mer komplicerad verklighet. Även monarkin byggde sin legitimitet genom att visa upp stabilitet, moral och familjegemenskap – oavsett hur livet bakom slottsväggarna faktiskt såg ut.

Sjukdomen avslutade hans regering

Under 1850-talet försämrades Oscar I:s hälsa.

År 1857 övertog kronprins Karl stora delar av regeringsansvaret som regent. Oscar avled på Stockholms slott 1859, 60 år gammal.

Sonen efterträdde honom som Karl XV.

Oscar I hade då regerat i femton år. Sverige var fortfarande ett ståndssamhälle, och kungamakten var fortfarande betydande. Men flera av de gamla strukturerna hade börjat förändras.

Vad vet vi?

Oscar I hade ett genuint intresse för fångvård, utbildning och sociala reformer. Han stödde en humanare straffrätt och flera liberaliserande förändringar genomfördes under hans regering.

Samtidigt motsatte han sig en utveckling där kungen förlorade den politiska kontrollen.

Han var alltså inte antingen liberal eller konservativ.

Han var liberal när reformerna kunde genomföras under kungamaktens ledning – och försiktigare när förändringarna hotade själva maktordningen.

Vad måste nyanseras?

Det är vanligt att historiska framsteg knyts till den regerande monarken.

Men lika arvsrätt, näringsreformer och ökad religiös frihet växte fram genom riksdagsbeslut och ett bredare samhällstryck. Kungens stöd kunde vara viktigt, men reformerna tillhör inte honom ensam.

Det gäller också motsatsen.

Alla orättvisor och misslyckanden under perioden kan inte automatiskt läggas på kungen. Sverige var ett samhälle där makten delades mellan kronan, stånden, ämbetsmännen och ekonomiska eliter.

VIGRANSKAR:s analys

Oscar I ville modernisera Sverige utan att demokratisera bort kungens makt.

Det gjorde honom reformvänlig men inte demokratisk i modern mening.

Hans regering visar hur en makthavare kan stödja förändringar som förbättrar människors liv och samtidigt motsätta sig reformer som minskar den egna makten.

Fängelserna skulle humaniseras. Kvinnors rättigheter skulle försiktigt stärkas. Företagandet skulle frigöras och Norge behandlas mer jämlikt.

Men folket skulle fortfarande inte styra fullt ut.

Oscar I:s viktigaste historiska betydelse ligger därför kanske inte i att han ensam förändrade Sverige. Den ligger i att hans regering visar hur det gamla kungariket började anpassa sig till det moderna samhället.

Han öppnade dörren för reformer – men ville själv behålla nyckeln.