Polisens nya radar mäter 18 gånger i sekunden – men vem granskar beviset?

Polisens nya bilradar kan mäta mötande trafik, följa flera körfält och registrera fortkörare medan patrullen själv är i rörelse. Tekniken kan bidra till färre dödsolyckor – men när ett avancerat datorsystem används som bevis måste också felmarginaler, lagring och förarens rättigheter vara tydliga.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Polisens nya radar förändrar förutsättningarna på svenska vägar. Det räcker inte längre att bromsa när en synlig hastighetskontroll dyker upp vid vägkanten.

Systemet kan användas från både målade och civila polisbilar. Det kan mäta fordon framför polisbilen, i flera körfält och i mötande trafik – oavsett om polisfordonet står stilla eller är i rörelse.

Radarn genomför 18 mätningar i sekunden. Den kan följa fordon inom sitt upptagningsområde och registrera avstånd, färdriktning och hastighet. I polisens rapport anges bland annat uppmätt hastighet, tidpunkt, datum och polisbilens registreringsnummer.

Det är ett kraftfullt verktyg. Därför måste frågan ställas:

Hur säkerställs att rätt bil kopplas till rätt hastighet – och hur kan en förare granska bevisningen?

Sex testbilar – fler väntar

Enligt Aftonbladets uppgifter testas systemet för närvarande i sex polisbilar: två i Stockholm, två i Uppsala och två i Luleå.

Planen är en större utbyggnad från början av 2027. På längre sikt kan tekniken placeras i en stor del av polisens fordonsflotta.

Det betyder att en hastighetskontroll inte längre behöver vara en synlig insats med laserinstrument och poliser vid vägkanten. En civil polisbil kan färdas i trafikströmmen och samtidigt kontrollera flera andra fordon.

Systemet kan dessutom användas mot cyklister, exempelvis på platser där gångfart gäller.

Ingen automatisk bötesmaskin

Det är viktigt att skilja mellan vad radarn kan registrera och hur en trafikbot faktiskt utfärdas.

Polisens uppgifter visar att systemet inte automatiskt skickar ut böter till registrerade fordonsägare. En polis väljer vilket fordon som ska kontrolleras, stoppar föraren och fattar beslut om rapportering.

Det innebär att en människa fortfarande finns med i beslutsprocessen.

Men det skapar samtidigt nya frågor. Om radarn registrerar flera fordon samtidigt måste systemet och polisen med säkerhet kunna avgöra vilken hastighet som hör till vilket fordon.

Det räcker inte att tekniken uppfattas som ofelbar. Sambandet måste kunna visas och kontrolleras.

Skärmdumpen är inte själva beviskravet

En av poliserna i Aftonbladets reportage uppger att hon regelmässigt tar en skärmdump för att kunna visa föraren bilen och den uppmätta hastigheten.

Någon bild behöver däremot inte visas för att mätningen ska kunna användas.

Det gör dokumentationen central. En förare som ifrågasätter mätningen bör kunna få tydliga svar på:

• Vilket fordon följde radarn?
• Hur länge pågick mätningen?
• Vilka andra fordon befann sig i mätområdet?
• Vilka filter hade polisen aktiverat?
• Hade systemet godkänts i sina kontroller?
• Finns skärmbild, logg eller annan information kvar?

Enligt Aftonbladets visning kan radarn visa information från de senaste 15 minuterna. Vad som sedan lagras, hur länge uppgifterna bevaras och vilka delar som följer med i en eventuell förundersökning framgår inte tydligt.

Systemet kontrollerar sig självt

Polisen uppger att radarn genomför ett självtest när systemet startas och därefter återkommande kontroller under användningen.

Mätutrustningens riktighet ska också verifieras av ett oberoende kontrollorgan inom den kvalitetsstruktur som övervakas av Swedac.

Det är en viktig säkerhetsåtgärd – men det besvarar inte alla frågor.

All teknisk mätning innehåller någon form av osäkerhet. För allmänheten bör det därför vara möjligt att få veta vilken felmarginal som gäller, hur störningar hanteras och vad som händer när exempelvis mitträcken, betongbarriärer, snöfall eller tät trafik försvårar radarns arbete.

Polisen medger redan att mötande trafik kan vara svårare att läsa av när ett mitträcke eller en betongavspärrning ligger mellan fordonen.

Att godkänna boten är ett avgörande beslut

En ordningsbot bygger på att den misstänkte erkänner gärningen och godkänner föreläggandet. När boten väl har godkänts gäller den i princip på samma sätt som en lagakraftvunnen dom.

Det betyder att en förare inte bör se ett godkännande som en obetydlig underskrift för att få lämna platsen.

Den som anser att mätningen är felaktig kan låta bli att godkänna boten. Då får saken hanteras vidare genom rättssystemet. Det innebär inte att föraren automatiskt får rätt – men det innebär att bevisningen kan prövas.

Just därför måste polisen kunna presentera mer än beskedet att ”radarn har mätt”.

Trafiksäkerhetsargumentet är starkt

Behovet av effektiv hastighetsövervakning är svårt att bortse från.

Under 2025 omkom 203 människor i svensk vägtrafik och omkring 5 000 skadades allvarligt. Hastigheten påverkar både risken för att en olycka ska inträffa och hur svåra följderna blir.

Om fler bilister följer hastighetsgränserna kan den nya radarn därför rädda liv.

Det är också polisens uttalade mål: systemet ska inte bara fånga enskilda fortkörare utan sänka medelhastigheten genom att göra kontrollerna mindre förutsägbara.

VIGRANSKAR analys

Den nya radarn är inte bara ett modernare fartinstrument. Den förändrar relationen mellan trafikanten och kontrollmakten.

Tidigare var en hastighetskontroll ofta begränsad till en bestämd plats och ett fordon i taget. Nu kan en rullande polisbil övervaka flera körfält utan att trafikanterna vet att en kontroll pågår.

Det behöver inte vara fel. Men ju starkare kontrollverktyget blir, desto större måste öppenheten vara.

Polisen bör därför offentligt redovisa:

• vilken mätosäkerhet systemet har,
• vilka uppgifter som registreras,
• hur länge informationen sparas,
• när skärmbilder ska tas,
• hur förväxling mellan fordon förhindras,
• vilken utbildning operatörerna får,
• hur ofta utrustningen kontrolleras,
• och hur en misstänkt får tillgång till underlaget.

Tekniken får inte bli sin egen domare

Polisens nya radar kan bli ett effektivt verktyg mot farliga hastigheter. Men teknisk auktoritet får inte ersätta kontrollerbar bevisning.

Att ett system gör 18 mätningar i sekunden betyder inte att varje tolkning automatiskt är riktig. Det betyder framför allt att mängden insamlad information ökar – och därmed också kraven på dokumentation, kvalitetssäkring och rättssäkerhet.

Målet att rädda liv är legitimt. Men även ett gott syfte måste tåla granskning.