SD flyttar makten efter valförlusten – petningar eller förberedelse för nytt Tidö?

Oscar Sjöstedt lämnar finansutskottet, Tobias Andersson flyttas från näringspolitiken och Ludvig Aspling förlorar migrationsområdet. Samtidigt placeras personer ur SD innersta ledning på centrala poster. Partiet kallar förändringarna naturliga – anonyma källor beskriver dem som petningar. Men utskottsrockaden kan också vara ett försök att samla makten inför den osäkra regeringsbildningen.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Sverigedemokraterna gör omfattande förändringar i sin riksdagsorganisation efter valförlusten.

Flera av partiets mest kända företrädare lämnar de områden där de byggt upp sina politiska positioner:

• Oscar Sjöstedt flyttas från finansutskottet till konstitutionsutskottet.
• Tobias Andersson lämnar näringsutskottet och placeras som andranamn i utbildningsutskottet.
• Ludvig Aspling lämnar socialförsäkringsutskottet, där migrationspolitiken behandlas, för konstitutionsutskottet och EU-nämnden.
• Martin Kinnunen går från miljö- och klimatpolitiken till näringsutskottet.
• Richard Jomshof placeras också i näringsutskottet.

Samtidigt går vice partiledaren Henrik Vinge in i finansutskottet och gruppledaren Linda Lindberg tar plats i socialutskottet.

SD pressavdelning bekräftar att den spridda listan till stora delar är riktig, men beskriver förändringarna som en naturlig del av en ny mandatperiod. Riksdagen ska fatta beslut om utskottsplatserna och därefter hålls de konstituerande mötena.

Expressens anonyma partikällor använder ett annat ord:

Petningar.

Flyttad betyder inte automatiskt petad

Det är viktigt att inte okritiskt göra de anonyma källornas beskrivning till ett fastställt faktum.

Konstitutionsutskottet, KU, är inget obetydligt utskott. Det granskar regeringen och statsråden, behandlar grundlagsfrågor, mediepolitik och reglerna för den offentliga makten.

EU-nämnden är central för den svenska EU-politiken.

Att Oscar Sjöstedt och Ludvig Aspling placeras i KU behöver därför inte betyda att de helt förlorar inflytande.

Men poster måste också bedömas utifrån personernas tidigare roller.

Sjöstedt har länge varit en av SD viktigaste ekonomiska företrädare. Så sent som före valet diskuterades möjligheten att partiet skulle kräva tunga ministerposter, däribland finansministerposten. Sjöstedt sade då att alla ministerposter skulle ligga på bordet vid en Tidöseger.

När han nu lämnar finansutskottet och ersätts av vice partiledaren Henrik Vinge flyttas den ekonomiska makten närmare partiledningen.

Tobias Anderssons förändring är ännu tydligare. Han går från att ha varit ordförande i näringsutskottet till att bli andranamn i utbildningsutskottet.

Även om utbildningspolitiken är viktig innebär det en förlust av både synlighet och formell position.

Ludvig Aspling lämnar samtidigt det utskott där migrationsfrågorna hanteras. Enligt Expressens källor väntas Jessica Stegrud ta över området.

Det är alltså inte bara ledamöter som byter arbetsuppgifter. Partiet flyttar ansvar för ekonomi, näringsliv och migration – tre områden som länge varit centrala för SD politiska identitet.

Ledningen tar kontroll över ekonomin

Den tydligaste maktförskjutningen sker i finansutskottet.

Henrik Vinge är inte en vanlig fackpolitiker. Han är vice partiledare och tillhör den innersta partiledningen. Finansutskottet behandlar statsbudgeten, den ekonomiska politiken och de övergripande ramarna för statens utgifter.

Genom att placera Vinge där får partiledningen en direkt kontroll över de ekonomiska förhandlingarna.

Det kan bli särskilt viktigt om SD på nytt ska fungera som stödparti åt en moderatledd regering. Under Tidöperioden var budgetförhandlingarna ett av partiets viktigaste maktmedel.

Om en ny överenskommelse ska förhandlas fram behöver partiledningen personer med starkt internt mandat på de poster där pengarna fördelas.

Flytten kan därför vara mindre ett straff mot Sjöstedt och mer ett tecken på att ekonomin nu ska styras närmare Åkessons ledning.

Men de två förklaringarna utesluter inte varandra.

En maktkonsolidering innebär nästan alltid att någon annan förlorar självständighet.

Teorin om Centerpartiet

En av Expressens anonyma källor hävdar att förändringarna ska göra det lättare för Centerpartiet att acceptera ett samarbete där SD åter blir stödparti.

Det är en intressant teori – men ännu bara en teori.

Centerpartiet gick till val på att skapa en regering i mitten och har uttryckligen velat hålla både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna borta från avgörande inflytande.

Att byta personer i riksdagens utskott förändrar inte automatiskt SD politik, partiprogram eller roll i ett eventuellt regeringsunderlag.

Dessutom finns detaljer i den nya organisationen som inte självklart stödjer teorin.

Richard Jomshof flyttas till näringsutskottet. Han är en av SD mest profilerade och kontroversiella företrädare. Om målet enbart vore att göra partiet mer accepterat för Centerpartiet är det inte uppenbart varför Jomshof skulle få en central placering inom näringspolitiken.

Påståendet att rockaden genomförs för Centerpartiets skull behöver därför mer stöd än ett anonymt uttalande.

Det kan lika gärna handla om intern maktbalans, generationsväxling, eftervalsreaktioner eller förberedelser för fyra år i opposition.

Eftervalsanalys – innan analysen är klar?

Jimmie Åkesson har tidigare sagt att partiets valresultat ska analyseras av den SD-närstående tankesmedjan Oikos.

Ändå gör partiet nu stora organisatoriska förändringar innan någon fullständig eftervalsanalys har presenterats offentligt.

Det väcker frågor.

Om förändringarna är en reaktion på valförlusten måste partiledningen redan ha dragit vissa slutsatser.

Vilka?

Har Sjöstedt, Andersson och Aspling fått bära ansvar för partiets resultat inom ekonomi, företagande och migration? Eller har deras självständiga ställning blivit ett problem för ledningen?

SD säger inte att personerna har misslyckats. Partiet framhåller i stället att flera ledamöter ska få nya tunga uppdrag.

Det kan stämma. Men utan öppenhet om beslutsprocessen går det inte att avgöra om det handlar om utveckling, omplacering eller bestraffning.

Anonyma källor kan ha egna intressen

Expressens uppgifter om missnöje kommer från personer inom partiet som inte framträder med namn.

Anonyma källor kan vara nödvändiga för att avslöja interna konflikter. Partimedlemmar kan riskera sina positioner om de öppet kritiserar ledningen.

Men anonymiteten innebär också att läsarna inte kan bedöma uppgiftslämnarnas motiv.

En person som själv förlorat en post kan beskriva en förändring som en utrensning. En konkurrent kan vilja skada någon som fortfarande har ledningens förtroende. En partiledning kan i sin tur tona ned verkliga konflikter genom att kalla dem naturlig utveckling.

Därför måste tre nivåer hållas isär:

Fakta: Flera framträdande SD-ledamöter flyttas från sina tidigare politiska områden.

Påstående: Anonyma partikällor beskriver förändringarna som petningar och hävdar att de ska underlätta en uppgörelse med Centerpartiet.

Partiets förklaring: Förändringar inför en ny mandatperiod är naturliga och flera ledamöter får nya tunga ansvar.

Ingen av de två förklaringarna kan ännu ensam betraktas som hela sanningen.

Utskotten är riksdagens verkliga arbetsrum

För väljarna kan utskottsplaceringar framstå som intern administration.

Det är de inte.

Det är i utskotten som regeringens propositioner och ledamöternas motioner behandlas innan riksdagen fattar beslut. Där formas kompromisser, majoriteter och politiska initiativ.

Finansutskottet kontrollerar budgetarbetet. Konstitutionsutskottet granskar regeringen. Näringsutskottet hanterar energi, företagande och statliga bolag. Socialförsäkringsutskottet behandlar migration och socialförsäkringar.

Vem ett parti placerar i dessa utskott visar därför var partiet vill samla kompetens och politisk kontroll.

Det är också ett sätt för partiledningen att belöna, begränsa eller bygga upp enskilda ledamöter.

En ny maktkärna

Den nya fördelningen antyder att en maktkärna formas runt den formella partiledningen.

Henrik Vinge placeras i finansutskottet och utrikesnämnden.

Linda Lindberg placeras i socialutskottet och utrikesnämnden samt blir ersättare i riksdagsstyrelsen.

Samtidigt flyttas flera tidigare tongivande sakpolitiska profiler bort från sina välkända områden.

Det kan vara ett sätt att förbereda partiet för regeringsförhandlingar där ett fåtal personer behöver kunna fatta snabba och bindande beslut.

Det kan också vara ett sätt att minska utrymmet för interna maktcentra efter ett val där SD för första gången tappade väljare på riksnivå.

När ett parti vinner finns ofta utrymme att dela ut nya positioner. När partiet backar blir konkurrensen hårdare och ledningens prioriteringar tydligare.

Vad vet vi?

Fakta:

• Oscar Sjöstedt nomineras till konstitutionsutskottet i stället för finansutskottet.
• Henrik Vinge placeras i finansutskottet.
• Tobias Andersson flyttas från näringsutskottet till utbildningsutskottet.
• Ludvig Aspling flyttas från socialförsäkringsutskottet till KU och EU-nämnden.
• Linda Lindberg placeras i socialutskottet.
• SD bekräftar att den publicerade listan till stora delar är korrekt.
• De slutliga formella besluten och utskottens konstituering återstod när uppgifterna publicerades.

Påståenden:

• Att förändringarna är petningar.
• Att det finns ett omfattande internt missnöje.
• Att syftet är att göra SD lättare för Centerpartiet att acceptera.
• Att de flyttade profilerna har förlorat partiledningens förtroende.

Analys:

• Partiets formella ledning får starkare kontroll över finans- och budgetpolitiken.
• Tobias Anderssons förändring innebär en tydlig förlust av position.
• Sjöstedts och Asplings nya placeringar kan fortfarande ge betydande inflytande.
• Ommöbleringen kan vara en kombination av maktkonsolidering, eftervalsreaktion och förberedelse inför regeringsförhandlingarna.

Frågorna SD bör besvara

• Vem fattade besluten om utskottsplaceringarna?
• Fick de berörda ledamöterna möjlighet att påverka?
• Varför lämnar Oscar Sjöstedt finanspolitiken?
• Varför förlorar Tobias Andersson sin position i näringsutskottet?
• Varför byter partiet migrationspolitisk företrädare?
• Har förändringarna koppling till valresultatet?
• Har de diskuterats med Moderaterna eller andra möjliga samarbetspartier?
• Finns det en strategi att återgå till rollen som stödparti?
• Vilka ”nya tunga ansvar” får de profiler som partiet säger inte har petats?
• När offentliggörs Oikos eftervalsanalys, och har den påverkat besluten?

Det avgörande är inte vad flyttarna kallas

Partiledningen kallar förändringarna naturliga. Kritiska källor kallar dem petningar.

Det avgörande är inte vilket ord som används.

Det avgörande är vem som får kontroll över partiets viktigaste politiska områden när Sverige står inför en komplicerad regeringsbildning.

Där är riktningen tydlig:

Makten över ekonomin flyttas närmare partiledningen. Flera etablerade sakpolitiska profiler förlorar sina gamla områden. Den nya organisationen gör SD mer centralstyrt i ett läge där varje mandat och varje förhandling kan bli avgörande.

Om detta är början på en utrensning, en försoningssignal till Centerpartiet eller en förberedelse för opposition går ännu inte att slå fast.

Men det är mer än en vanlig ommöblering.

Det är ett besked om vem som ska hålla i partiets makt när nästa politiska uppgörelse ska förhandlas.