Kärnvapnen som Sverige inte förbjudit – vad har regeringen egentligen öppnat för?

Det finns inga offentliga belägg för att kärnvapen har placerats i Sverige. Men regeringen valde att inte införa något uttryckligt lagförbud när landet gick med i Nato och öppnade 17 militära områden för amerikanska styrkor. Samtidigt deltar Sverige redan i Natos kärnvapenplanering. Regeringen säger att kärnvapen inte ska finnas här i fredstid – men vad händer under kris eller krig?

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Sverige har inga egna kärnvapen.

Det finns heller inga offentligt bekräftade uppgifter om att amerikanska eller andra Natoländers kärnvapen har förts in på svenskt territorium.

Det måste slås fast från början.

Men det betyder inte att kärnvapenfrågan är löst.

Sverige har blivit medlem i en militärallians vars yttersta avskräckning bygger på kärnvapen. Landet deltar i Natos kärnvapenplanering, övar för att göra den gemensamma kärnvapenavskräckningen trovärdig och har genom DCA-avtalet underlättat amerikansk militär närvaro och förhandslagring av materiel.

Samtidigt saknar Sverige ett uttryckligt nationellt förbud mot att kärnvapen förs in, lagras eller transporteras genom landet.

Det är här osäkerheten börjar.

Regeringens besked gäller fredstid

När DCA-avtalet med USA behandlades framhöll regeringen att avtalet inte förändrade Sveriges hållning att inte ha kärnvapen på svensk mark i fredstid.

Formuleringen kan låta tydlig.

Men det avgörande ordet är fredstid.

Beskedet säger inte vad som gäller:

• under höjd beredskap,
• vid en allvarlig säkerhetspolitisk kris,
• när Sverige tar emot omfattande amerikanska förstärkningar,
• eller i ett krig där svenskt territorium används av Nato.

Regeringen har heller inte ersatt den politiska hållningen med en lag som förbjuder kärnvapen i både fred och krig.

Det innebär att den nuvarande spärren framför allt är politisk.

En politisk hållning kan förändras.

Inget uttryckligt lagförbud

Under behandlingen av DCA-avtalet föreslogs att Sverige skulle anta en nationell lag som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid.

Något sådant förbud infördes inte. Riksdagen godkände avtalet utan att kräva en särskild kärnvapenlag. Senare förslag om ett motsvarande förbud har också avslagits.

Regeringens försvar är att DCA-samarbetet bygger på svenskt samtycke och ska ske med respekt för svensk suveränitet, svensk lag och Sveriges internationella förpliktelser.

Det är viktigt. USA får inte enligt avtalet fritt göra vad landet vill i Sverige.

Men hänvisningen till svensk lag besvarar inte kärnfrågan när det saknas en svensk lag som uttryckligen förbjuder kärnvapen.

Att säga att lagen ska följas är inte samma sak som att lagen innehåller ett förbud.

Vad DCA-avtalet öppnar för

DCA-avtalet trädde i kraft den 15 augusti 2024 och reglerar förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige.

USA får tillgång till 17 särskilt angivna svenska militära anläggningar och områden. Avtalet underlättar bland annat:

• amerikansk militär närvaro,
• användning av flygbaser och andra anläggningar,
• införsel av materiel,
• transporter genom Sverige,
• byggande och anpassning av infrastruktur,
• samt förhandslagring av amerikansk militär utrustning.

Syftet är att USA snabbt ska kunna förstärka Sverige och norra Europa utan att först behöva förhandla fram alla praktiska och rättsliga villkor mitt under en kris.

Avtalet är därför inte i sig ett beslut om att placera kärnvapen i Sverige.

Men det skapar en struktur som gör en omfattande amerikansk militär närvaro betydligt enklare.

Eftersom något uttryckligt kärnvapenförbud inte skrevs in blir den avgörande frågan vilket materiel Sverige i framtiden samtycker till att USA för in eller lagrar.

Sverige deltar redan i kärnvapenplaneringen

Kärnvapenfrågan är inte längre något Sverige betraktar på avstånd.

I regeringens redovisning av verksamheten inom Nato under 2025 står att Sverige deltog aktivt i Natos operationsplanering – inklusive den del som omfattar Natos kärnvapenavskräckning.

Det betyder inte att Sverige har fått kontroll över kärnvapen eller beslutat att använda dem.

Det betyder att svenska företrädare deltar i den alliansplanering där kärnvapen ingår som den yttersta militära garantin.

Nato beskriver sin kärnvapenplaneringsgrupp som det högsta organet för frågor om alliansens kärnvapenavskräckning. I juni 2026 slog gruppen fast att de strategiska kärnvapenstyrkorna fortfarande utgör den yttersta garantin för medlemsländernas säkerhet. Nato ska samtidigt modernisera kärnvapenförmågan och stärka sin kärnvapenplanering.

Sverige har alltså gått in i en allians där kärnvapen inte är en historisk rest.

De är en aktiv del av strategin.

Gripen deltog i kärnvapenövningen

I oktober 2025 deltog Sverige med Jas 39 Gripen och svensk militär personal i Natos årliga kärnvapenövning Steadfast Noon.

Inga skarpa kärnvapen användes i övningen.

Men regeringen beskrev själv syftet som att säkerställa trovärdigheten, säkerheten och effektiviteten i Natos kärnvapenavskräckning. Statsminister Ulf Kristersson sade att Nato behöver en trovärdig kärnvapenförmåga, medan försvarsminister Pål Jonson förklarade att Sverige genom sitt deltagande bidrog till en robust och effektiv kärnvapenavskräckning.

Detta är en principiellt viktig förändring.

Sverige har gått från att internationellt förknippas med nedrustning och kärnvapenkritik till att aktivt stödja övningar vars syfte är att göra Natos kärnvapenhot militärt trovärdigt.

Det behöver inte betyda att svenska Gripen ska bära kärnvapen.

Men det betyder att svenska konventionella förband kan få stödjande uppgifter i en kärnvapenoperation – exempelvis luftförsvar, eskort, övervakning, tankning, samband eller skydd av baser.

Vilka konkreta svenska uppgifter som ingår i Natos kärnvapenplanering är inte offentligt redovisat.

Kärnvapenkapabel är inte samma sak som kärnvapenbestyckad

En viktig skillnad måste upprätthållas.

Ett flygplan, fartyg eller vapensystem kan vara konstruerat eller certifierat för kärnvapenrelaterade uppgifter utan att faktiskt bära ett kärnvapen.

På samma sätt bevisar ett amerikanskt militärflygplans närvaro i Sverige inte att kärnvapen finns ombord.

Det vore därför fel att påstå att amerikanska eller andra allierade förband redan har fört in kärnvapen i Sverige utan belägg.

Men frånvaron av offentlig bekräftelse löser inte kontrollfrågan.

Svenska folket behöver veta vilka kontrollmekanismer som finns när amerikansk materiel lagras eller transporteras enligt DCA-avtalet.

Det avgörande är inte bara vad ett förband uppger sig ha med sig.

Det avgörande är om svenska myndigheter har rätt, förmåga och praktisk möjlighet att kontrollera det.

Vem lämnar det svenska samtycket?

Regeringen understryker att all verksamhet enligt DCA-avtalet kräver svenskt samtycke.

Men vem lämnar detta samtycke om läget snabbt försämras?

Är det regeringen, riksdagen eller Försvarsmakten?

Krävs ett nytt riksdagsbeslut om kärnvapen ska föras in i Sverige under en kris? Kan regeringen fatta beslutet inom ramen för redan godkända avtal? Finns det förberedda men sekretessbelagda rutiner?

Den offentliga informationen ger inte ett fullständigt svar.

Riksdagen har infört en beslutsordning för svenska väpnade styrkors deltagande i Natos avskräckning och försvar. Huvudregeln är att riksdagen ska fatta beslut om svenska styrkor sätts in, även om det finns särskilda möjligheter till snabbare beslut inom givna ramar.

Men frågan om utländska kärnvapen på svenskt territorium är inte samma sak som att sätta in svenska förband.

Därför måste regeringen tydliggöra vilken beslutsordning som gäller.

Fred, kris och krig är tre olika lägen

Regeringens fredstida hållning ger ett politiskt besked för normala förhållanden.

Men Nato och DCA-avtalet har skapats för situationer som inte är normala.

Om Ryssland angriper ett Natoland kan alliansen behöva flytta flygplan, fartyg, luftvärn, ammunition och andra vapensystem genom Sverige. Besluten kan behöva fattas på timmar eller dagar.

I ett sådant läge kan regeringen ställas inför argumentet att hela Natos avskräckning försvagas om Sverige säger nej.

Det är därför kärnvapenfrågan måste avgöras före krisen.

Ett land kan inte vänta tills transporterna redan är på väg och de militära planerna har aktiverats.

Gör kärnvapen Sverige säkrare – eller till ett mål?

Förespråkare för Natos kärnvapenavskräckning menar att vapnen minskar risken för krig.

Tanken är att Ryssland avstår från ett angrepp eftersom konsekvenserna kan bli katastrofala.

Det är den grund som Natoländerna bygger sin yttersta säkerhet på.

Kritikerna pekar på motsatt risk.

Om svenska flygbaser, förråd eller hamnar används för kärnvapenrelaterade operationer kan de få ett ännu högre värde i rysk målplanering. Ett område behöver inte innehålla ett kärnvapen för att betraktas som en del av kärnvapensystemet. Det kan räcka att platsen används för ledning, eskort, tankning, kommunikation eller skydd.

Sverige kan alltså omfattas av kärnvapenavskräckningen och samtidigt bli en tydligare del av kärnvapenstrategin.

De två förhållandena motsäger inte varandra.

De är två sidor av samma säkerhetspolitiska val.

Vad vet vi?

Fakta:

• Sverige har inga egna kärnvapen.
• Det finns inga offentliga belägg för att kärnvapen har placerats i Sverige.
• DCA-avtalet innehåller inget särskilt, uttryckligt förbud mot kärnvapen.
• Sverige saknar en nationell lag som kategoriskt förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen i både fred och krig.
• Regeringens uttalade hållning är att kärnvapen inte ska finnas på svensk mark i fredstid.
• Sverige deltar i Natos operationsplanering som omfattar kärnvapenavskräckning.
• Sverige har deltagit med Gripen och militär personal i Steadfast Noon.
• USA kan inte enligt regeringens tolkning ensidigt föra in militär materiel utan svenskt samtycke.

Inte offentligt klarlagt:

• Vad som gäller för kärnvapen under höjd beredskap eller krig.
• Vem som kan lämna svenskt samtycke i en akut situation.
• Om ett särskilt riksdagsbeslut krävs.
• Vilka stödjande uppgifter Sverige har i Natos kärnvapenplanering.
• Hur svensk kontroll av amerikanska lager genomförs.
• Om svenska anläggningar ingår i planeringen för kärnvapenrelaterade operationer.
• Om kärnvapenkapabla flygplan och fartyg får använda svenska baser utan att redovisa sin exakta beväpning.

Frågorna regeringen måste besvara

• Varför infördes inget uttryckligt kärnvapenförbud i svensk lag?
• Varför gäller regeringens besked endast fredstid?
• Vad gäller under höjd beredskap och krig?
• Vem får godkänna införsel eller transitering av kärnvapen?
• Måste riksdagen tillfrågas?
• Hur kontrollerar Sverige amerikansk förhandslagrad materiel?
• Vilka uppgifter har svenska förband i Natos kärnvapenplanering?
• Kan svenska flygbaser användas för att stödja kärnvapenoperationer?
• Kommer regeringen att offentliggöra en tydlig beslutsordning?
• Är regeringen beredd att lagstifta om ett förbud om den verkligen inte vill ha kärnvapen här?

Regeringen har lämnat dörren på glänt

Det är inte korrekt att säga att regeringen har beslutat att placera kärnvapen i Sverige.

Det är heller inte korrekt att säga att USA genom DCA-avtalet fritt kan föra in kärnvapen.

Men regeringen och riksdagsmajoriteten valde att inte stänga möjligheten genom ett tydligt och bindande förbud.

Sverige har i stället valt en ordning som bygger på politiska försäkringar, framtida svenskt samtycke och militär planering som till stor del är sekretessbelagd.

Samtidigt deltar landet redan aktivt i Natos kärnvapenavskräckning.

Därför är den avgörande frågan inte om kärnvapen finns i Sverige i dag.

Frågan är varför regeringen har byggt ett system som gör en framtida införsel möjlig – utan att först tydligt förklara för svenska folket vem som får fatta beslutet, under vilka omständigheter och med vilka konsekvenser för Sveriges säkerhet.