Postnord stoppade utdelningen – vem skyddar dem som inte kan hämta sina brev?

Hundratals boende i Husby får inte längre sin post vid bostaden. För 81-årige Sven-Bertil Carlén, som lever med följderna av en svår hjärnskada, innebär det en två timmar lång bussresa för att hämta sina brev. Postnord hänvisar till säkerheten och bostadsrättsföreningen vägrar bära en ombyggnadskostnad på 700 000 kronor. Kvar mellan parterna står de boende – utan fungerande postutdelning.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Sven-Bertil Carlén fick inte beskedet genom ett brev, ett telefonsamtal eller ett personligt besök.

Han hittade en nedriven informationslapp på golvet i hissen.

Av lappen framgick att Postnord hade upphört med utdelningen i hans bostadsområde i Husby. För att få tillgång till sina brev måste han i stället resa till Postnords utlämningsställe på Datavägen i Järfälla – drygt en mil från bostaden.

För en frisk person med bil kan resan vara besvärlig. För Sven-Bertil, som är 81 år och lever med en allvarlig hjärnskada, blir den en betydande påfrestning.

Han har svårt att hålla reda på tid, färdvägar och information. För att hitta rätt buss måste han ringa en väninna. Han frågar chauffören var han ska stiga av och behöver vägledning från hållplatsen till utlämningsstället.

När han slutligen får sin post innehåller den bland annat ett bankutdrag och ett röstkort.

Röstkortet kom fram först efter att valet redan hade genomförts. Sven-Bertil hade lyckligtvis kunnat rösta ändå genom att legitimera sig.

Men frågan kvarstår: Vilka andra viktiga brev kan ha blivit liggande?

Två parter – 556 hushåll i mitten

Konflikten gäller bostadsrättsföreningen Vikingen, som omfattar 44 trapphus och 556 lägenheter.

Postnord uppger att gårdarnas utformning inte medger säker och hållbar utdelning med företagets fordon. Bommar, gångvägar, lekande barn och begränsad framkomlighet uppges skapa en arbetsmiljörisk.

Enligt Postnord har bolaget under längre tid försökt få föreningen att medverka till en lösning. Bolaget har bland annat föreslagit fastighetsboxar eller gemensamma lådsamlingar.

Bostadsrättsföreningen ger en annan bild.

Föreningen uppger att Postnord kräver postboxar i samtliga entréer. Eftersom husen och trapphusen ser olika ut skulle installationerna på vissa platser kräva att radiatorer flyttas eller byts. Den sammanlagda kostnaden beräknas till omkring 700 000 kronor.

Pengarna finns inte i föreningens budget.

Föreningen frågar därför om det är rimligt att en postoperatör kan kräva att en fastighetsägare bygger om sina hus för att de boende ska få tillgång till en grundläggande samhällstjänst.

Vad säger reglerna?

Postnord är utsedd att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten i Sverige. PTS föreskrifter är därför bindande för bolaget.

Huvudregeln är att brev ska delas ut i mottagarens postanordning – exempelvis brevinkast, postlåda eller fastighetsbox.

Postnord kan under vissa omständigheter anvisa en ny plats för postanordningen. Den ska normalt ligga högst 200 meter från bostadens adressplats. Innan en förändring genomförs ska Postnord samråda med mottagare, fastighetsägare och andra berörda. Samrådet ska dokumenteras och inledas minst sex månader i förväg. PTS

Reglerna medger också att brev lämnas på ett utlämningsställe om det finns ett varaktigt hinder som Postnord inte råder över och någon annan lösning inte har kunnat nås.

Men vid valet av utlämningsställe ska Postnord beakta mottagarnas behov av närhet och tillgänglighet. pts.se

Det är därför inte självklart att frågan kan avslutas med att Postnord hänvisar alla boende till en lokal i grannkommunen.

En resa på omkring två mil tur och retur, med begränsade öppettider och en svårtillgänglig gångväg från busshållplatsen, väcker frågan om kraven på närhet och tillgänglighet verkligen är uppfyllda.

Det kan VIGRANSKAR inte avgöra utan en prövning av PTS. Men frågan borde prövas.

Särskilt skydd finns – men fick Sven-Bertil information?

Det finns dessutom en särskild posttjänst för personer som på grund av hög ålder eller varaktig funktionsnedsättning inte kan hämta sin post på den ordinarie platsen.

Tjänsten innebär att brev och adresserade försändelser upp till två kilo ska delas ut i direkt anslutning till bostaden. Den gäller oavsett vilken postoperatör som delar ut breven och oavsett om mottagaren bor i eller utanför en tätort. Ansökan görs genom Postnord. PTS

Sven-Bertils beskrivning tyder på att hans funktionsnedsättning kan göra det svårt för honom att hämta posten på det anvisade utlämningsstället.

Det är däremot inte känt om han har ansökt om tjänsten, om Postnord har informerat honom om möjligheten eller om han uppfyller samtliga villkor.

Just där framträder ett grundläggande problem: en skyddstjänst hjälper bara den som känner till den, förstår hur ansökan görs och klarar av att genomföra den.

Styrelsen delar nu ut posten

Bostadsrättsföreningen har försökt ordna en tillfällig lösning. Styrelsen hämtar post en gång i veckan åt de boende som lämnat fullmakt. Enligt föreningen har drygt hälften gjort det.

Åtgärden kan hjälpa många, men den väcker nya frågor.

Ska en bostadsrättsförenings styrelse hantera medlemmarnas bankbrev, myndighetspost och andra känsliga försändelser? Hur skyddas brevsekretessen? Vem ansvarar om ett brev försvinner, förväxlas eller lämnas ut för sent?

Och vad händer med dem som inte har lämnat fullmakt eller inte har förstått informationen?

Föreningens lösning visar framför allt att problemet inte är löst. En lagstadgad samhällstjänst har i praktiken flyttats över på ideellt arbetande grannar.

Arbetsmiljön får inte avfärdas

Postnords argument ska tas på allvar.

En arbetsgivare får inte beordra brevbärare att köra eller arbeta i en miljö som innebär oacceptabla risker. Lekytor, trånga vägar och dåliga vändmöjligheter kan utgöra verkliga säkerhetsproblem.

Men ett konstaterat arbetsmiljöproblem befriar inte automatiskt parterna från skyldigheten att hitta en proportionerlig lösning.

Frågan borde inte behöva stå mellan att Postnords fordon kör inne på gårdarna och att en hjärnskadad 81-åring reser till en annan kommun.

Andra alternativ som bör ha prövats och dokumenterats är exempelvis lådsamlingar vid områdets infarter, utdelning med mindre fordon, cykel eller till fots, gemensamma boxar i ett klubbhus eller särskilda lösningar för äldre och personer med funktionsnedsättning.

Vad vet vi?

Fakta:

• Postutdelningen till hundratals boende i BRF Vikingen har upphört.
• De boende hänvisas till ett utlämningsställe i Järfälla.
• Postnord hänvisar till framkomlighet, trafiksäkerhet och arbetsmiljö.
• Föreningen uppger att Postnords krav på fastighetsboxar skulle kosta cirka 700 000 kronor.
• Föreningen hämtar post åt boende som lämnat fullmakt.
• PTS regler kräver att närhet och tillgänglighet beaktas.
• Det finns en särskild posttjänst för äldre och personer med varaktig funktionsnedsättning.

Påståenden som ännu inte är oberoende prövade:

• Att Postnords föreslagna lösning är den enda praktiskt möjliga.
• Att föreningen inte har medverkat tillräckligt i dialogen.
• Att utdelningsstoppet och hänvisningen till Järfälla uppfyller samtliga krav.
• Att alla berörda äldre och personer med funktionsnedsättning har informerats om särskild postutdelning.

Frågorna Postnord och PTS bör besvara

• Har Postnord utrett andra utdelningssätt än biltrafik inne på gårdarna?
• Vilka alternativa platser för postboxar eller lådsamlingar har prövats?
• Har det föreskrivna samrådet genomförts och dokumenterats?
• Hur bedömdes närheten och tillgängligheten till utlämningsstället i Järfälla?
• Har PTS granskat eller godkänt lösningen?
• Hur har äldre och personer med funktionsnedsättning informerats?
• Varför erbjuds inte Sven-Bertil och andra utsatta boende hjälp att söka särskild posttjänst?
• Vem ansvarar om ett myndighetsbrev, betalningskrav eller röstkort kommer fram för sent?

En samhällstjänst måste fungera även för den svagaste

Konflikten kan juridiskt och tekniskt vara komplicerad. Postnord har ansvar för personalens arbetsmiljö. Bostadsrättsföreningen har ansvar för sina fastigheter och kan behöva medverka till en fungerande lösning.

Men inget av detta förändrar den mänskliga verkligheten.

Sven-Bertil ska inte behöva genomföra en två timmar lång resa, förlita sig på främmande människors hjälp och bli yr på en parkeringsplats för att få tillgång till sitt bankutdrag.

Ett samhällssystem fungerar inte bara när det passar den effektiva majoriteten.

Det fungerar först när också den äldre, sjuke eller funktionsnedsatte kan använda det.