Trump hånades i Europaparlamentet – men kvällspressen gjorde en ledamots provokation till hela EU

En guldpläterad staty föreställande en naken Donald Trump visades i Europaparlamentet. Det var ett synnerligen omdömeslöst val i ett känsligt utrikespolitiskt läge. Men när Expressen beskrev händelsen som ”EU hån mot Trump” förvandlades samtidigt en dansk vänsterledamots initiativ till hela unionens handling. Här brister både det politiska omdömet och journalistiken.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Under tre dagar visades den 2,5 meter höga statyn ”Orange Plague” – ”Orangea pesten” – i Europaparlamentets byggnad i Strasbourg.

Statyn föreställer en naken och kraftigt överviktig Donald Trump, täckt av bladguld och sittande på en mager mans axlar. I händerna håller Trump en golfklubba och en vågskål.

På sockeln finns en text där den avbildade makthavaren säger att han vill hjälpa mannen som dignar under hans tyngd – men inte genom att kliva ned från hans rygg.

Budskapet är inte särskilt svårt att förstå.

Konstnären, dansken Jens Galschiøt, beskriver själv verket som en protest mot Trump och den amerikanska administrationens politik. Han anser att Trump hotar demokratin, klimatarbetet och den regelbaserade världsordningen.

Det är alltså inte fråga om politiskt neutral konst. Det är en medveten och mycket tydlig provokation riktad mot USA president.

Initiativet kom inte från ”EU”

Expressen satte rubriken:

”EU hån mot Trump: ’Orangea Pesten’”

Rubriken ger intrycket att EU, Europaparlamentet eller unionens politiska ledning gemensamt hade tagit initiativ till statyn.

Så var det inte.

Utställningen arrangerades av den danske EU-parlamentarikern Per Clausen från vänsterpartiet Enhedslisten. Clausen tillhör vänstergruppen i Europaparlamentet och har öppet försvarat beslutet att ställa ut verket.

Han har sagt att Europa inte ska leva i rädsla eller ägna sig åt självcensur av hänsyn till Trump. Det var också Clausen som bjöd in konstnären och beskrev Europaparlamentet som den perfekta platsen för utställningen.

Europaparlamentets regler tillåter kulturella arrangemang och utställningar som sponsras av enskilda ledamöter. Ett administrativt godkännande innebär därför inte automatiskt att parlamentet som politisk församling ställer sig bakom innehållet.

Detta är en avgörande skillnad.

En enskild politiker kan använda parlamentets lokaler för ett evenemang utan att samtliga ledamöter, alla partigrupper eller EU övriga institutioner delar budskapet.

Att skriva ”EU hån” är därför en förenkling som fördelar ansvaret betydligt bredare än vad omständigheterna motiverar.

Platsen ger ändå EU ett ansvar

Att Expressens rubrik är missvisande innebär inte att Europaparlamentet helt kan frånsäga sig ansvar.

Statyn placerades inte på ett privat galleri, ett museum eller ett offentligt torg. Den stod inne i en av EU mest betydelsefulla officiella byggnader, under en vecka då parlamentets ledamöter samlades i Strasbourg.

För den som möter bilderna är det svårt att se skillnaden mellan en enskild ledamots utställning och Europaparlamentets officiella hållning.

Platsen ger budskapet en institutionell tyngd.

Parlamentet har dessutom regler, säkerhetskontroller och administrativa beslutsvägar för vad som får föras in och visas i byggnaden. Någon eller några måste därför ha bedömt att statyn kunde godkännas.

Enligt Expressens uppgifter hade utställningen prövats av en kommitté där parlamentets olika politiska grupper var representerade.

Godkännandet behöver inte betyda att kommittén stödde budskapet. Det kan ha varit ett försvar för ledamöternas yttrandefrihet och rätten att visa politisk konst.

Men även ett sådant beslut kräver omdöme.

Yttrandefrihet är inte samma sak som lämplighet

Konstnären har rätt att skapa statyn. Per Clausen har rätt att kritisera Trump. Andra har rätt att skratta, protestera eller anse att verket är smaklöst.

Frågan är inte om politisk satir ska förbjudas.

Frågan är om Europaparlamentet måste upplåta sina officiella lokaler åt varje provokation som en enskild ledamot vill arrangera.

Yttrandefrihet innebär en rätt att uttrycka sig utan otillbörligt ingripande från staten. Den innebär inte en ovillkorlig rätt att få sitt verk utställt i en politisk institutions mest symboliskt laddade lokaler.

Att något är tillåtet betyder inte att det är klokt.

Europa befinner sig samtidigt i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Kriget i Ukraina fortsätter, Natoländerna är beroende av amerikansk militär förmåga och handelsrelationerna mellan USA och EU är ansträngda.

Det betyder inte att europeiska politiker ska vara rädda för att kritisera en amerikansk president. Men kritik mot Trumps politik är en sak. Att i en officiell EU-byggnad visa en grotesk nakenstaty med namnet ”Orangea pesten” är någonting annat.

Det är möjligt att försvara utställningen konstnärligt och samtidigt bedöma den som diplomatiskt omdömeslös.

Fico utnyttjar provokationen

Slovakiens premiärminister Robert Fico reagerade kraftigt och kallade utställningen ett tecken på EU förfall.

Han har nära relationer till Trump och har själv kritiserats för sin hållning till Ryssland och Ukraina. Hans uttalande är därför inte någon neutral bedömning.

Men i en fråga har Fico en poäng: när en utländsk statschef förlöjligas i en officiell parlamentarisk byggnad kan omvärlden uppfatta det som mer än en enskild konstnärs yttrande.

Provokationen ger dessutom EU-kritiska politiker ett användbart argument. De kan framställa hela unionen som arrogant, barnslig och oförmögen att skilja mellan politisk kritik och personligt hån.

Därmed kan ett konstverk som sägs försvara demokratin i stället användas av EU motståndare för att undergräva förtroendet för unionen.

Kvällspressens dramatisering

Expressens artikel innehåller flera viktiga och korrekta uppgifter. Där framgår vem som skapade statyn, vem som bjöd in konstnären och att initiativet kom från Per Clausen.

Problemet ligger främst i paketeringen.

Rubriken flyttar handlingen från en konstnär och en dansk vänsterpolitiker till ”EU”. Formuleringar som att statyn ”retat gallfeber” på Fico förstärker dramatiken. Påståendet att verket inte lär förbättra relationerna mellan USA och EU är möjligt, men någon konkret reaktion från Trump eller den amerikanska regeringen redovisades inte.

Detta är ett vanligt problem i kvällspressen.

Fakta kan vara riktiga samtidigt som rubriken skapar en större, hårdare och mer konfliktfylld berättelse än materialet bär.

En enskild ledamot blir EU.

En tidsbegränsad utställning blir en officiell förolämpning.

En premiärministers kritik blir ett europeiskt storbråk.

Syftet är uppmärksamhet. Ju större aktörer och starkare känslor som kan placeras i rubriken, desto större möjlighet till klick och spridning.

Vad vet vi?

Fakta:

• Statyn visades inne i Europaparlamentets byggnad i Strasbourg.
• Den skapades av den danske konstnären Jens Galschiøt.
• Utställningen arrangerades av EU-parlamentarikern Per Clausen från Enhedslisten.
• Verket är uttalat kritiskt mot Donald Trump och hans politik.
• Slovakiens premiärminister Robert Fico krävde att statyn skulle avlägsnas.
• Trump hade vid publiceringen inte kommenterat utställningen offentligt.

Inte belagt:

• Att EU-kommissionen stod bakom utställningen.
• Att Europaparlamentet som politisk församling stödde statyns budskap.
• Att medlemsländernas regeringar hade deltagit i beslutet.
• Att statyn orsakat någon konkret diplomatisk konflikt mellan USA och EU.
• Att Donald Trump eller Vita huset över huvud taget reagerat.

Analys:

Placeringen i Europaparlamentet gav konstverket en officiell inramning och skapade en förutsebar risk att det skulle uppfattas som ett budskap från EU. Därför kan parlamentets hantering kritiseras även om utställningen formellt arrangerades av en enskild ledamot.

Expressens rubrik gjorde samtidigt den institutionella kopplingen betydligt starkare än vad fakta visar.

Frågorna som återstår

• Vilken instans godkände utställningen?
• Vilka kriterier användes vid bedömningen?
• Diskuterades risken för att verket skulle uppfattas som Europaparlamentets officiella budskap?
• Fanns det några invändningar från andra partigrupper?
• Skulle motsvarande hånfulla framställning av en annan allierad statsledare också ha godkänts?
• Varför valde Expressen formuleringen ”EU hån” när initiativtagaren var en namngiven dansk ledamot?
• Var går gränsen mellan en slagkraftig rubrik och en missvisande beskrivning av vem som faktiskt bär ansvaret?

Två former av dåligt omdöme

Det finns ingen anledning att försvara Donald Trump mot politisk kritik. En amerikansk president måste tåla både granskning, satir och hårda omdömen.

Men Europaparlamentet är inte vilket galleri som helst. Dess lokaler representerar en union med ansvar för diplomati, säkerhet och relationer till omvärlden.

Att släppa in statyn var därför politiskt omdömeslöst.

Att därefter beskriva saken som ”EU hån” var journalistiskt missvisande.

Den rättvisande beskrivningen är mindre dramatisk men mer korrekt:

En dansk vänsterledamot arrangerade en hånfull Trump-utställning inne i Europaparlamentet – och parlamentets ansvariga tillät det.

Det är tillräckligt allvarligt utan att hela EU måste tillskrivas en uppfattning som aldrig har beslutats gemensamt.